Lizette Lizette släpper Queerbody (remixes)

 

Efter Lizette Lizettes framgångar med albumet Queerbody som kom ut i januari, släpps idag fyra remixer som är producerade av Kat Knix, AMKosman, Alatus och Johan Palm. De låtar som fått ny skepnad är ‘Freak’, ‘Easy Street’ och ‘Rest’ x 2, fyra remixer som tar ut svängarna rejält. Remixer som företeelse kan i sig vara lite problematiskt, originalet har etsat sig fast på trumhinnan och att inte jämföra är i stort sett omöjligt. Precis som med covers. MEN, i detta fall tycker jag att ovanstående artister har lyckats att få mig att släppa jämförelsen och hittat nya utryck som känns både intressanta och oväntade. Med stor konstnärlig säkerhet i respektive version har de fyra tagit Lizette Lizettes originalversioner och kärleksfullt omvandlat dessa till något kul och nytt – det blir party i mina öron!

 

 

”Jag ville behålla min remix melankolisk och hård, precis som originalet, men också komplettera med glittriga, svepande ljud här och där för att få den lite ‘dreamy’ också. Älskar även att leka runt med sången när jag gör remixer, klippa och klistra och vrida. Och så ett lekfullt hip hop-inspirerat beat att blandas med det glittriga. Så kort och gott en remix med hård yta och ett drömskt fluff runt omkring.” – Kat Knix

 

 

”Alla Lizettes låtar är AMAZE och jag hade kunnat ta vilken som helst att remixa. Men tror att jag föll för anthem-kvalitén och tonartsbytet i ‘Rest’. Den är gjort på en café i Mitte i Berlin… flera sessions såklart!” – AMKosman

 

 

 

”Jag har accepterat att jag är ett freak, och nu äger jag det tillsammans med mina allierade freaks.” -Alatus

 

 

 

 

”Rest är en sjukt bra låt, med en smakfullt luftig originalproduktion. Som revolt mot detta har jag gjort en smaklöst fullpackad remix. Jag började med att kasta saker på den för att se vad som fastnade – och behöll i slutändan nästan allt. Plastiga synthar blandas med stökiga elgitarrer och hela rasket rivs upp med bitcrusher och glitchiga klippningar. Flera trumljud är samplingar från den digitala trummaskinen LinnDrum från 1982. Jag gillar när det händer skitmycket hela tiden och olika melodier slåss om lyssnarens uppmärksamhet. Gröt är gott.” – Johan Palm

 

 

Sarajevski – ‘Softlights’ feat. Erika

 

Denna vecka startar vi tillsammans med bröderna Bojan och Aleksandar som är namnen bakom Sarajevski och deras nysläppta singel ‘Softlights’. Låten släpptes i fredags i en instrumental version och en med sånginsats av Erika Rosén vars röst ni säkert känner igen från det elektroniska bandet SWIM som vi skrivit om tidigare här på WEIT. ‘Softlights’ är en spegling av hur klubb- och nattlivet kan framkalla både eufori och en känsla av total ensamhet. Bröderna uttrycker det så här:

”When we need it the most it offers no intimacy. The lights are cold and hard and invisible barriers prevent real and close encounters.”– Sarajevski. 

 

Bojan och Aleksandar är ursprungligen från forna Jugoslavien men tvingades fly tillsammans med sina föräldrar från det konfliktdrabbade landet. Såsmåningom hittade familjen en fristad i de djupa skogarna i Småland och det var också där de fann deras gemensamma intresse för musik. ”Sarajevski” betyder ”tillhör Sarajevo” och namnet är en hyllning till den förlorade hemstaden. Aleksandar har tre albumsläpp i bagaget under olika alias och Bojan har DJ:at och arrangerat ett flertal klubbar och festivaler och han har även en stor passion för musikjournalism.

‘Softlights’ är både glittrig och melankolisk. De fina melodislingorna liksom svävar över den atmosfäriska ljudbilden och Erikas mjuka stämsång är en ”match made in heaven”. Bröderna bygger upp en dramaturgi redan från första anslaget och leder oss ut i natten, till förväntningarna och besvikelserna. Grattis till en riktigt snygg debut!

 

Släpptes 17/3

Bolag: HMWL (House Music With Love)

Mr.Kitty släpper nytt album – A.I.

 

Forrest LeMaire a.k.a. Mr.Kitty benämner sin musik som ”self-destructive synthpop”, en beskrivning som väcker nyfikenhet. Det har gått några år sedan jag först upptäckte Austin,Texas-baserade Mr.Kitty genom låten ‘Insects’ från albumet Life (2013) och blev då direkt förälskad i hans sound. Up-tempo kryddad med både svärta och glitter. En annan favorit är ‘After Dark’ från albumet Time som släpptes 2014 som produktive Mr.Kitty följde upp med albumet Fragments året efter. I dag släpper han sitt nya album A.I. som blir det tionde i ordningen (se diskografi). Ett hela 15-låtar långt album som både Pastel Ghost och 巡音ルカ medverkar på. Håll till godo!

Lyssna även på I.A. på Bandcamp

 

Låtlista 

  1. I…
  2. Undo
  3. Habits (feat. Pastel Ghost)
  4. Forget
  5. give/take
  6. No Heart
  7. Malformed
  8. Crisis Point
  9. Earthstones
  10. Lamentation
  11. Dream Diver (feat. 巡音ルカ)
  12. Birds Of Prey
  13. Healing Waters
  14. Greater Than Us
  15. I Hope You Fall Apart

Samaris – Wanted 2 Say

Island i allmänhet och Reykjavík i synnerhet, i princip allt med Island känns lockande. (Vi har till exempel tidigare skrivit om isländska Vök.) Som en blogg som guidar till indielivet i olika storstäder uttryckte det: Reykjavik är ”exciting, vibrant and beautiful”. Det skulle lika gärna ha kunnat fungerat som en beskrivning av isländska Samaris‘ elektroniska musik.

Jag är glad att jag kan sitta inne i värmen och njuta av den kusligt koreograferade videon till ”Wanted 2 Say”. Ute är det mörkt och blåser lika isigt som i videon, men det dröjer nog en vecka till innan månen är lika fyllig. Det är mycket som är anmärkningsvärt med Samaris första singel från albumet Black Lights, som släpptes i somras. För första gången sjunger sångerskan Jófríður Ákadóttir på engelska och språkbytet känns självklart. Avvägningen mellan den luftiga och sparsmakade sången och syntharrangemang, dansdriv och breaket i mitten av låten är perfekt. I det närmaste fulländad. ”Wanted 2 Say” ger omedelbar mersmak. Som en förrätt på en Guide Michelin-krog som du skulle vilja äta minst tre av för att bli helt nöjd.

Så här presenteras bandet på siten primarytalent.com

Combining disparate elements of electronics (Þórður Kári SteinPórsson, aka ‘Doddi’), clarinet (áslaug Rún Magnúsdóttir) and Jófrídur ákadóttir’s enchanting voice, Samaris mix glacial electronica and bold, percussive beats with haunting chant-like vocals – the lyrics culled from nineteenth century Icelandic poems. […] The overall effect is simultaneously ancient and modern – an ethereal sound filled with dark spaces and alien atmosphere.

Samaris bildades 2011 och sedan gick allt fort. De vann musikpriser och deras livespelningar bidrog till att skapa en välförtjänt hype kring bandet. Sedan dess har det blivit flera släpp på isländska och nu senast på engelska samt en rad festivalspelningar. Tänk att få dansa till Samaris på midnattssolsfestivalen Secret Solstice. *Add to Bucket list!*

Samaris fanns med på vår årsbästalista 2014 med albumet Silkidrangar.

Kite släpper ‘Demons & Shame’

Ikväll släppte våra svenska elektroniska juveler och favoritduo Kite en ny singel och video ‘Demons & Shame’ via Progress Productions. Och, som väntat, levererar Nicklas Stenemo och Christian Berg en fullkomligt magisk gåshuds-låt med marshtrummor och en nerv som letar sig rakt in i själ och hjärta. Lyssna/se och njut!

Lyssna även på Spotify

Video regisserad av : Nicklas Lindahl (nilfilm.com)

Pudlar och repeatar ‘Who’s Going To Love You Now?’

 

‘Who’s Going To Love Me Now’ av We Are Temporary är min repeat-låt just nu. Jag kan helt enkelt inte få nog av Mark Roberts säregna röst. MEN det var inte ”kärlek vid första lyssningen” denna gång, jag störde mig faktiskt på den ”oputsade” svajiga sången. Även andhämtningen retade mig. Jag tyckte till och med att Marks sånginsats förstörde en i övrigt bra låt. Så pass illa var det. Ja, jag skriver i preteritum, för i detta fall får jag göra en präktig ”pudel”, ett lappkast, en kovändning och erkänna min trångsynthet. Möjligen behövde jag kanske ge ‘Who’s Going To Love Me Now’ några fler lyssningar än jag brukar för att ta till mig Marks känslosamma röst, för att inse att det vackra finns i det operfekta.

Crossing Over som albumet ‘Who’s Going To Love Me Now’ finns med på kom i februari 2016 och är Mark Roberts/We Are Temporarys debutalbum. Tyvärr ett släpp som jag missade då men är glad att jag nu via en rekommendation (♥) fått chansen att upptäcka.

Mark Robert kommer från den musikaliskt blommande stadsdelen Brooklyn, NY från vilken vi på WEIT hittat flera av våra favoritartister. Nu kan vi addera We Are Temporary till den listan. Det är snudd på omöjligt att inte älska Marks mörka elektroniska och industriella coldwave. Även om en, som i mitt fall, måste ge den ett flertal lyssningar. Ibland tar kärleken lite tid på sig men när den väl hittat in i hjärtat, så finns den där för att stanna.

 

Lyssna på Crossing Over på Spotify eller på SoundCloud

We Are Temporary på Facebook 

 

TW Walsh – Public Radio

Det är alltid lika fint med nya bekantskaper. Och lika förvånande att fynd som Tom Walsh, a.k.a. TW Walsh kan gå under min radar i åratal. För Tom Walsh är ingen novis. Tvärtom. Hans första soloalbum How We Spend Our Days (som kom till efter att Made in Mexico Records upptäckte hans heminspelade demo) släpptes redan 1999.

När jag hörde låten ”Public Radio” första gången färgade soluppgången februarihimlen i urvattnade pastellfärger. Jag satt på ett pendeltåg på väg till jobbet. Det fanns ganska gott om sittplatser i vagnen. En fin stund, mitt i vardagstristessen. Förutom den sköna ”baktakten” var det nog Walsh’s fina vocoder-sång jag fastnade för först. Precis lagom mycket processad, lika mjuk som franska Air på 90-talet. Jag blev berörd direkt.

Tom Walsh, som föddes på 70-talet, började spela trummor redan som tolvåring och några år senare också gitarr. Inte långt därefter började han spela in egna låtar. Pappans skivsamling, med bland annat The Rolling Stones, Led Zeppelin, The Police, Talking Heads, Elvis Costello och Neil Young, blev en tidig inspirationskälla. Walsh har en del gemensamt med just Neil Young, inte minst sångstilen. En annan singer/songwriter som brukar nämnas i samband med Walsh är Will Oldham a.k.a. Bonnie ‘Prince’ Billy. Själv kommer jag att tänka på Built to Spill och då främst frontmannen Doug Martsch. Även här finns en röstlikhet. Merparten av TW Walsh’s projekt fram till idag placerar honom i facket amerikansk alternativ rock. Men på senaste albumet Fruitless Research, som inleds med ”Public Radio” hände något. Ett sökande efter något annat ledde till ett modernare sound.

Fruitless Research släpptes för ganska precis ett år sedan (12 februari 2016). Fem år efter föregångaren Songs of Pain and Leisure (2011). En ovanligt lång tid om man ser till Walsh’s diskografi. Men livet kom emellan – en längre sjukdomsperiod och andra motgångar bidrog till att Tom Walsh tog en omfattande paus från musiken, började söka inåt. Resultatet blev Fruitless Research. Jämför man med Walsh’s tidigare projekt ter sig skivan mycket mer modern, men den står lätt för sig själv utan jämförelse. Det är en spännande väg TW Walsh har slagit sig in på och han behärskar det nya, mer synthbaserade soundet till fullo med bibehållen känsla.

Vid sidan av sitt eget musikprojekt jobbar TW Walsh som mastering engineer och har fram till idag jobbat med mer än 800 projekt åt olika artister.

Zynic släpper nytt album – Neon Oblivion

Idag (äntligen) släpper Zynic (H.P. Siemandel) sitt tredje album Neon Oblivion. Ett tiolåtar-långt album med en (som vanligt) cover ‘Say Just Words’ (original Paradise Lost 1997). Zynic balanserar sitt musikaliska sound mellan 80-talets analoga charm och det moderna syntetiska, ett slags utforskande av om det ännu finns något osagt inom den elektroniska genren, enligt honom själv.

Neon Oblivion är ett galet(!) bra album rakt igenom, jag har svårt att hitta ett mer passande ord än det. Med personliga och utelämnande texter, förstklassig musik och sång som berör kvalar albumet direkt in på min årsbästalista. Med titelspåret och det första singelsläppet ‘Neon Oblivion’ (och tillhörande video) blev det ”kärlek vid första lyssningen” och även en repeatlåt. Vidare så bjuds vi bland annat på en drygt sjuminuter-lång vacker ballad ‘Side Effects’, ‘Slice of Life’ med seriemördartema och samplat klipp från TV-serien Dexter, baktakt i ‘Would’ och ‘Truemmer’ på vilken han sjunger på modersmålet tyska. Det är ett väl sammansatt album som Zynic tillsammans med producenten Olaf Wollschläger knåpat ihop och som sätter ribban högt inför 2017. God lyssning och trevlig helg!

 

Nytt från London’s finest The Glass Children – Anything Else

Vi har förtrollats av The Glass Children ända sedan London-duon bildades 2015. Nu är Daniella Kleovoulou och David Fairweather tillbaka med ännu en mörk, skimrande singel. ”Anything Else” släpptes i onsdags, precis lagom till att februari nådde halvlek.

På de senaste släppen (till exempel ”To The Light” från december 2106) har tempot varit nedskruvat och ”Anything Else” är The Glass Children’s mesta down tempo-låt hittills. Tempot och beatet för tankarna till The Bristol Sound eller triphop som det populärt kallas. Möjligen är det det preppade pianot som bidrar till skevheten eller att Fairweather parallellsjunger med Kleovoulou, nästan omärkligt, men det finns definitivt ett kusligt drag i allt det vackra med ”Anything Else”. Som en underström som hotar att dra dig med ner i havsdjupet. Över The Glass Children’s karga ljudlandskap skiner månen och synthmattorna är luftigt lätta, som morgondimma. Tonartshöjningen i refrängen (?) skulle kunna bli symfonisk, men Kleovoulou behärskar greppet med den äran. Tillbakahållet, men ändå så lockande. Vi har varit inne på det tidigare, men det är lätt att uppslukas av hennes sång.

Senare i år kommer The Glass Children’s första EP. För er lyckligt lottade som bor i London med omnejd finns möjligheten att se duon spela live.

”Anything Else”
Lyrics and Music: David Fairweather (sång, programmering, synthar och slagverk) Daniella Kleovoulou (sång and programmering)
Produktion: The Glass Children
Mixning: Phil Bulleyment

Videopremiär: Red Mecca ‘Set in Motion’

 

Likt dagens starkt lysande vintersol så lyser det extra starkt om Red Mecca just nu. Frida Madeleine och Jan Stranqvist som är namnen bakom duon, kammade hem Manifestpriset för årets synth förra veckan. Duon går verkligen från klarhet till klarhet och den nya singeln/videon är ingen besvikelse. Tvärtom så innehåller den alla de ingredienser som de båda behärskar till fullo: en pulserande nerv som sveps in av synthlager sammanhållet av Fridas känsloladdade sång. I videon som utspelar sig på en bilskrot krälar en kvinna mellan rader av snötäckta bilvrak, på immiga fönsterglas trevar en hand i vinternatten. ”Like a funky dream, you catch me when I sleep, you’re like a big explosion” är en mening ur texten och visst är det in i en (mar)dröm Red Mecca tar oss. En skönt kittlande dröm som innehåller lika delar svärta och uptempo. Riktigt snyggt!

 

Releasedatum: 17-02-17

Filmad, regisserad och editerad av: Johan Lehman och Jon Lindroth

Medverkande: Karine Jonsson Mätlik