Bättre sent än aldrig: Zola Jesus – Exhumed

Foto: Tim Saccenti

oLoja semesterdagar har nu förbytts i nya rutiner och nya ansikten. Det är oklart hur, men jag missade att posta den här fantastiska singeln från Zola Jesus i början av juni, när den släpptes.

Det här inlägget får istället bli en påminnelse, till både er och oss. Snart kommer äntligen Zola Jesus, a.k.a. Nika Roza Danilova, nya album. 8 september landar ‘Okovi’, via nygamla bolaget Sacred Bones Records. (Taiga från 2014 släpptes via Mute.) Första smakprovet ”Exhumed” är kanske det tyngsta vi hört av Zola Jesus hittills och likheterna med en annan reverborienterad goth-drottning finns där, Chelsea Wolfe.

Vi dras allt som oftast till musik som skapats med naturen som utgångspunkt. Zola Jesus femte album Okovi hade förmodligen inte kommit till om det inte vore för Nika Roza Danilovas flytt tillbaka till barndomens skogar i Wisconsin, där hon lät bygga ett litet hus. Okovi är också resultatet av en katharsis-lik bearbetning av flera personliga trauman. (Okovi är ett slaviskt ord för bojor.)

Med start 16 september ger sig Zola Jesus ut på en turné som avslutas i London.

Zola Jesus – Okovi, låtlista

1. ”Doma”
2. ”Exhumed”
3. ”Soak”
4. ”Ash to Bone”
5. ”Witness”
6. ”Siphon”
7. ”Veka”
8. ”Wiseblood”
9. ”NMO”
10. ”Remains”
11. ”Half Life”

 

 

 

 

Gary Numan ”My Name Is Ruin”

 

Min repeatlåt just är ‘My Name Is Ruin” som är det senaste släppet från legendaren Gary Numan. Under drygt 6 minuter pumpar han ut kraftfull mörk energi som likt en käftsmäll träffar exakt där den ska. Kombinationen av tunga gitarrer, orientaliska slingor och ödesmättad sång skapar en svulstig ljudbild som bär upp den den starka texten perfekt. Videon är skapad av ingen mindre än Chris Corner i IAMX och utspelar sig i ett ökenlandskap vid 29 Palms och Joshua Tree. Flickan som medverkar är Garys elvaåriga dotter Persia som också sjunger i låten, imponerande!

 

When they called me broken, I knew
When they called me evil, I knew
When they called me ruin, I knew
I would always find my way to you

When I beg forgiveness, they knew
When I beg for mercy, they knew
When I beg for nothing, they knew
I would always find my way to you

My name is ruin, my name is vengeance
My name is no one, no one is calling
My name is ruin, my name is heartbreak
My name is loving, but sorrows and darkness
My name is ruin, my name is evil
My name’s a war song, I sing you a new one
My name is ruin, my name is broken
My name is shameless, I’ll tear you wide open

When I called you poison, you knew
When I called you shameful, you knew
When I called you a liar, you knew
I would always find my way to you

I’ll show you ruin, I’ll show you vengeance
I’ll show you no one, and no one is calling
I’ll show you ruin, I’ll show you heartbreak
I’ll show you loving, and sorrow and darkness
I’ll show you ruin, I’ll show you evil
I’ll sing you a war song, I’ll sing you a new one
I’ll show you ruin, I’ll show you broken
I’ll show you shameless, I’ll tear you wide open 

 

Albumet Savage släpps den 15 september

Chromatics – ‘Shadow’ och Twin Peaks 25 år senare

Electro-eleganterna Chromatics från Portland, Oregon (samma landsända som Twin Peaks) behöver ingen vidare presentation. För alla som sett filmen Drive (Ryan Gosling som lakonisk och säker bilförare med ett mörkt förflutet från 2011) eller tv-serier som Gossip Girl, Bates Motel och Mr. Robot borde vid det här laget ha lagt bandet och dess karaktäristiskt svala synth-pop på minnet. Musik som klippt och skuren för kultserien Twin Peaks. Och mycket riktigt, Chromatics lyste upp Pacific Northwest-mörkret i slutscenen av första avsnittet av Twin Peaks: The Return. Det vill säga David Lynch och Mark Frosts efterlängtade uppföljare till Twin Peaks, som utspelar sig 25 år efter händelserna som inleds med mordet på Laura Palmer. Till de mjuka tonerna av ”Shadow” fick inbitna fans återse flera bekanta ansikten från ursprungsserien. Ett fint TP-ögonblick. Twin Peaks: The Return har nu kommit halvvägs in i nya säsongen och flera intressanta artister har redan avlöst varandra på scenen på The Bang Bang Bar. Se vilka i den här guiden.

Se videon till ”Shadow” och jaga Bob på flykten inatt. Sleep tight! 🙂

‘Bicep’ ny singel från TR/ST

 

Äntligen! Det var ett tag sedan Robert Alfons a.k.a. TR/ST släppte nytt material. 2014 kom fulllängdaren Joyland och 2012 debutalbumet TRST. Men Robert har ingalunda legat på latsidan utan är en flitig akt på livescenen och har kombinerat inspelningarna av det nya materialet med spelningar runtom i USA. Plus remixat en rad olika artisters musik, nu senast ionnalee men även till exempel Moby- och Zhalas låtar.

Den nya singeln, ‘Bicep’ är, inte så oväntat kanske, perfekt för dansgolvet men beatet och synthslingorna har fått bära upp en än mer mörk text än det han har släppt tidigare. Det handlar om föreställningar och acceptens kring skam, att känna sig värdelös och ”oren”. ”Skeva” metalliska ljud skapar en skön disharmoni som bryter det dansanta perfekt. Dessvärre får vi vänta tills början av 2018 innan vi får lyssna på hela albumet. ‘Bicep’ känns som ett lovande smakprov och vi hoppas så mycket att TR/ST ska ta vägen förbi Europa, allra helst Sverige under nästa år. Hint, hint alla bokare!

Trevlig helg!

Grafton Primary tillbaka med skimrande EP – The Silence

Det kommer mycket spännande musik från ”down under”. Flera australiensiska band/producenter har berört oss de senaste åren, däribland Water Graves, Youngs., Nite Fields, RÜFÜS och Eckul. Nu också electro-noir-duon Grafton Primary från Sydney, aktuella med en ny EP efter fyra års uppehåll.

Det första jag slås av när jag lyssnar på titelspåret är den otroligt snygga syrerika och dynamiska produktionen. Melankoliska körslingor varvas med solnedgångsbeats. Electro-pop-smycket ”The Silence” från Grafton Primarys nya EP med samma namn sätter sig direkt.

Grafton Primary började ge livespelningar och släppte sin första EP Relativity 2008, alltså flera år innan vi startade WEIT. Så småningom landade första fullängdaren Eon som följdes av flitigt turnerande och festivalspelningar. 2013 kom andra albumet Neo, en lek med titeln på bandets första album. Inte konstigt att de senaste åren mest handlat om att söka efter ett inre lugn. Men så lagom till midsommarhelgen var bröderna Josh och Benjamin Garden, som gick på samma primary school i Grafton (såklart!), tillbaka med nya The Silence EP och har därmed slagit in på en rakare, mer tydlig väg. Rakt in i solnedgången. The Silence EP kommer att gå varm långt in i augusti. Fram till dess blir det endast sporadiska semesterinlägg från mig här. Nu tar jag sommar!

 

ionnalee – ‘Not Human’ TR/ST remix

Vad kan vara en bättre uppladdning inför helgen än en premiär av TR/ST remix av ionnalees ‘Not Human’. Jonna Lee är den überbegåvade svenska artisten som kanske mest är känd som iamamiwhoami men som nu använder sig av aliaset ionnalee. Jonna har sedan 2007 släppt material som soloartist med framgångsrika album som Kin (2012) och Blue (2014). Hon är Sveriges dream pop-drottning som med sin musik går från klarhet till klarhet. Jonna är en estet ut i fingerspetsarna och sin tydliga image som innefattar mycket vatten och blått har hon varit trogen sedan starten. Att hon även är grundare till skivbolaget To whom it may koncern. och regisserar allt visuellt material under pseudonymen WAVE bidrar säkert till det sammanhållna konceptet.

Att Robert Alfons a.k.a. TR/ST nu tar ‘Not Human’ till ett lite mer mörkt och pulserande dansgolv känns riktigt spännande. Och Jonnas starka text förstärks ytterligare genom den nya kontexten. Riktigt snygg. Trevlig helg! ♠

Blytung ny singel från Chelsea Wolfe – ’16 Psyche’

Chelsea Wolfe live @ Kraken Stockholm 2017-06-08 Photo by Jo

För exakt en vecka sedan räknade jag ner timmarna till Chelsea Wolfes spelning på Kraken Stockholm. Hennes andra Stockholmsbesök på 19 månader. Jag hade alltså knappt hunnit släppa att jag missade hennes konsert på Slakthuset förrän Kraken och Klubb Tänk På Döden XXIII annonserade tidigare i vår att Chelsea Wolfe var inbokad till försommaren. Få artister har imponerat lika mycket på mig på senare år som goth-folk-singer-song-writern Chelsea Wolfe från Californien. Trots den smala genren, någonstans mellan alternativ electronica och metal fortsätter hon att nå nya fans.

En knapp kvart före den påannonserade tiden kl 22 klev Chelsea Wolfe och hennes tre livesmusiker upp på scenen på Krakens låga scen och trots halsproblem (?) imponerade Wolfe med en röst som kan tränga sig igenom det mesta, utan att någonsin bli ”metal”. Före paus annonserade hon ”16 Psyche”, den första singeln från kommande albumet Hiss Spun, och det blev ett tydligt tecken på att Wolfe tänker stanna kvar på den inslagna hårdare vägen, någonstans mellan landskapen doom och metal. Igår släpptes singeln officiellt och Chelsea Wolfe kan lägga ännu en välskriven hypnotisk låt till sin mörka discografi. Hiss Spun släpps 22 september via Sargent House och jag ser extra mycket fram emot hösten.

Lyssna på ”16 Psyche” här:

‘Right Wavelength’ debut från Galleriet

 

Det är alltid roligt att få bekanta sig med en multibegåvad person. Katharina Stenbeck är, för mig ett nyupptäckt exempel på en sådan. Med en bakgrund inom experimentell- och klassisk teater, som hon studerade både i Stockholm och i New York, började hon såsmåningom att utforska andra konstformer och har bland annat haft utställningar i NY med målningar, videokonst och installationer. Under pseudonymen ”Galleriet” som är hennes första soloprojekt, skapar hon elektronisk musik som hon både skriver, konstruerar och producerar själv. Mellan 2009 och 2015 var hon frontfigur och sångerska i den Brooklynbaserade gruppen Folding Legs. 2016 påbörjade hon på egen hand sitt arbete med albumet Romatic Gestures som kommer senare.

 

Right Wavelength heter det första släppet från albumet och till det en video som är ett konstverk i sig. Låten har ett suggererande driv med pisksnärttrumma, handclaps och pianoackord som ger lite av en retrovibb. Jag imponeras av den snygga produktionen och sången som är perfekt mixad. Jag är, som ni som följer bloggen säkerligen känner till, till stor del röstorienterad och blir så lycklig när introt följs av en bra röst vid första lyssningen. Och framförallt då även texten väcker mitt intresse. Så full pott för Galleriets första släpp! 

Tungorna – NOSA

Tungorna had me at ”From the forests of Karlskoga, in the midwest of Sweden, comes producer,
musician, and songwriter Johan Lundgren.” Producenter med uttalad koppling till naturen väcker alltid mitt intresse. Lundgren växte upp i Karlskoga, men bor numera i London, men det var i Kalifornien som hans första soloprojekt Tungorna såg dagens ljus. ”NOSA” är Lundgrens första singel under artistnamnet Tungorna och den släpptes på To Whom it May Concern med tillhörande video i november i fjol.

Lundgren hade fram till solodebuten jobbat med andra artister och turnerat med bland annat Iamamiwhoami, så hur kom det sig att Tungorna kom till? Med Kalifornien som bas och med inget mer än sin laptop, en billig mikrofon och ett tangentbord växte ”NOSA” fram, som glimrande skärvor i mörkret. Regissörerna bakom videon till ”NOSA”, Jonna Lee och John Strandh från WAVE, har fångat upp stämningen i låten väl och beskriver själva videon som ”ett vackert med mörkt minne, fångat med en kamera”.

Regi och postproduction: Jonna Lee och John Strandh, WAVE
Cinematography: John Strandh
Producerad av To whom it may concern

‘Sober up’ ny video och singel från Lizette Lizette

 

Igår var det premiär för Lizette Lizettes senaste singel och video ‘Sober up’ och releasefesten hölls på Kåken i Stockholm. Låten var från början en demo tilltänkt Kite (Nicklas Stenemo och Christian Berg) som Lizette fastnade för och jobbade vidare på. Utifrån ”slasksången” på demon som handlade om ambivalent kärlek på fyllan spann Lizette vidare på iden vilket resulterade i en video som utspelar sig dels på en fetishklubb och dels under en tidig morgonpromenad hem längs en kaj i ett folktomt Stockholm, en så kallad ”walk of shame” … Kombinationen av det vemodiga, det sköra, osäkerheten och lusta i en frisinnad miljö får mig att tänka på de komplexa lager vi består av. Hur hjärta och hjärna inte alltid synkar. ”I’m feeling like my heart just won’t come through, like I’m an ocean from you”  – textrad ur ‘Sober up’.

Videon är skapad av Gianninia Panfichi som även gjorde videon till ‘Rest’ och ”älskaren” spelas av Leffe Crumlove a.k.a. Felicia Kronlöf som även är med i videon till ‘Easy Street”. Lizette är, som jag tidigare fastslagit. en av de mest intressanta artisterna inom den alternativa elektroniska scenen just nu. Lyssna på ‘Sober up’  på SoundCloud och se videon nedan ♥

 

 

Scen ur videon