Author Archives: Ja

Fredag med Boy Harsher

 

Augustus Muller och Jae Matthews utgör Boy Harsher, en av mina favoritduos. Det är inte helt lätt att placera BH:s musik i ett fack, själva beskriver de den som någonting mellan ”industrial, drone och confessional storytelling” (hoppar över en översättning här). I vilket fall så har jag sedan länge varit stormförtjust i deras musik och har repeatat låtar som Yr Body Is Nothing, Pain och Spell med flera. För några dagar sedan släppte de fantastiska ‘Run’ som jag tycker ytterligare vässar deras sound ett snäpp. Skitbra helt enkelt. Och som att det inte var nog (och för er som missade) så släppte de ju en video för lite sedan (15 oktober). Lyssna, se och njut.

 

Die Selektion – Deine Stimme ist der Ursprung jeglicher Gewalt

Deine Stimme ist der Ursprung jeglicher Gewalt (2017) är titeln på ett av mina repeatalbum just nu. Jag kan helt enkelt inte lyssna mig mätt. Det känns sammanhållet, självklart och oväntat på samma gång. Inte minst med tanke på det, för genren, udda valet av instrument nämligen en trumpet som förekommer flitigt på det nio-låtar långa albumet. Die Selektion heter trion bakom som består av Luca Gillian – sång/synth, Hannes Rief – trumpet och Samuel Savenberg – synth/bas. De kommer från södra Tyskland och släppte sitt debut- och självbetitlade album 2011 och har sedan dess fått en stor och växande publik över hela Europa. På lördag uppträder de på Nalen Klubb via Klubb Död i Stockholm. Dessvärre missade jag dem på Kalabalik på Tyrolen både i somras och 2012 så peppen nu är total. En liverapport utlovas givetvis!

 

Electronic Summer 2017

 

31 augusti – 2 september

 

För några veckor sedan så gick den absolut sista synthfestivalen Electronic Summer av stapeln på Brewhouse i Göteborg. Under tre magiska dagar fick vi uppleva inte mindre än tolv artistframträdanden och timmar av fantastisk musik levererad av festivalens alla DJ:s. Personerna bakom ES heter Henrik Wittgren och Sebastian Hess, två rutinerade herrar som arrangerat denna festival sedan 2012. Visst var det med en smula vemod vi klev in på Cityterminalen i Stockholm tidigt på torsdagsmorgonen med vetskapen om att detta var ”the end of an era” … Men från det att jag klev in genom dörrarna på Brewhouse på torsdagskvällen tills dess att vi stapplade ut från efterfesten på lördagsmorgonen, kände jag endast stor och total glädje. Artisterna och festivalbesökarna skapar något tillsammans som bäst beskrivs som magi. Och den bästa extrafamiljen en kan ha, är den svarta synthfamiljen!

Dock finns det fortfarande en festival signerad Wittgren/Hess kvar att se fram mot, Electronic Winter 2018, och de båda synthrävarna kommer ingalunda att sluta med att arrangera musikevents utan detta ser de båda som början på något nytt. Stort tack till alla som deltog under Electronic Summer 2017! ♥


 

Torsdag 31/8

Disco Digitale featuring Anna Johnning (Nattskiftet) inledde festivalen med ett spejsigt, varmt och glädjefyllt framträdande som satte rejäl fart på den förvånansvärt stora publiken som var på plats redan från start.

Genre: Synthpop/Italo Disco/Hi-Nrg

Medelemmar: Lars Björndal, Christer Björndahl och Emma Hogander (ej live)

Aktiva från: 2003

Debutalbum: ”Computer Dreams” (2006)

Smakprov: ’The Future’ 

Mars TV

Svenska duon Mars TV fick med kort varsel ersätta Swedish Space Captains som på grund av sjukdom blev tvungna att ställa in. Jimmy och Mathias gjorde det bästa av situationen trots en skakig början med texttapp så gjorde de en fin spelning.

Genre: Synthpop

Medlemmar: Jimmy Waljenäs och Mathias Jönsson från Malmö och Göteborg

Aktiva från: 2006

Smakprov: ’Agoraphobia’

 

Kebu

Kvällen avslutades med ett framträdande av findlandsvenska Sebastian “Kebu” Teircreates som skapar musik influerad av den som gjordes under 70- och 80-talet med endast analoga synthar. En stor ljudbild fyllde lokalen och jag fick Jean-Michel Jarre- och Vangelisvibbar.

Genre: Retrowave

Aktiv från: 2012

Smakprov: ’Perplexagon, Pt.1’

 


Fredag 1/9

Fredagens rivstart gjordes av inga mindre an svenska Italove. Dans, glädje och fart från första takten. Det är omöjligt att inte charmas av dessa tre rutinerade stockholmsbor. Ribban sattes högt!

Genre: Italo disco, Synthpop

Aktiva från:

Medlemmar: Blix, Laroxx, Dr Mateo

Smakprov: ’Strangers in the Night’

 

OctoLab

Ett inlevelsefullt och känslostarkt uttryck står kvällens andra akt, svenska OctoLab från Lysekil, för. Gruppen framför låtar från senaste albumet To Be Continued … med sångerskan Arielle som frontfigur.

Genre: Electronic, synth

Medlemmar: Arielle Andersson och Fredrik Lundvall Kindsäter

Första släpp: The Timeless Room (2007)

Smakprov: ‘A Reason To Erase’

 

Portion Control

Duon Portion Control äntrar scenen och ökar tempot rejält med deras tunga industriella sound. Reslige sångaren Dean marscherar runt över scenen och spänner blicken i publiken, det är svart, suggestivt och riktigt snyggt.

Genre: Electronic, industrial

Aktiva från: 1980 – 1987, 2002(4) –

Nuvarande medelmmar: John Whybrew Dean Piavani (Storbritannien)

Smakprov:’Amnesia’

 

The Mobile Homes 

Allas våra The Mobile Homes klev på som fjärde akt och gjorde en riktigt bra spelning och nya släppet ‘It Used to Be Fun’ satt som en smäck live.

Genre: Electronic Pop.

Aktiva från: 1984

Medlemmar: Hans Erkendal, Andreas Brun, Patrik Brun, Sami Sirviö.

Första släpp ’Don’t Give It Up’ (1986)

Smakprov: ’It Used to Be Fun’

 

Hocico

Från Mexico kommer kvällens sista artister, Två arga överlevare från de både fysiska- och pskykiska våldet som pågår på gatorna i Mexico City. Lokalen fullkomligt kokar när sångaren Erc far fram och tillbaka över scenen. En grym avslutning på dag två!

Genre: Harsh & Dark, Hardelectronics, Neuropunk

Medlemmar: Kusinerna Erk Aicrag och Racso Agroyam

Aktiva från: 1993

Smakporv: ’Relentless’


Lördag 2/9

The Invincible Spirit

Av förvirrad anledning så missade vi lördagens första band The Invincible Spirit men här är ett smakprov iallafall: ’In My Mind’

 

Page

Ikonerna Page gick upp som lördagens andra akt och jublet från publikhavet överöste duon vars sångare Eddie olyckligtvis var lite krasslig. De inbitna fansen bjöds många nostalgitrippar men även på nytt material från det senaste albumsläppet Det är ingen vacker värld men det råkar vara så det ser ut (maj 2017).

Genre: Synthpop

Medlemmar: Eddie Bengtsson och Marina Schiptjenko

Smakprov: ’I Know You Know’

 

Boytronic

Boytronic gjorde ett av de snyggaste framträdandena med ett perfekt mixat ljud, ett snyggt genomtänkt ljus och den säkra sångaren James Knights i spetsen. Ren njutning!

 

Genre: New Wave, Synthpop

Medlemmar: Tyska Hayo Lewerentz, Ingo Hauss och brittiska nya sångaren James Knights

Smakprov: ’Diamonds & Loving Arms’ (inte James som sjunger)

 

Rotersand 

Finalen stod tyska Rotersand för och jag tror inte att det skulle kunna ha avslutats bättre än så här! Sångaren Rascal har en stor personlighet som han överöser publiken med både från scenen och från mitten av publikhavet. Ett citat från deras hemsida beskriver duon så här:

”Rotersand is a friend who has been accompanying you for a whole decade on your nocturnal hunt’s Post-Industrial amusement. Rotersand is the beast right beside you –  twitching, stomping, finally leaping upon you and clinging to you. Want to take us home?”

Yes, I do.

Genre:Future pop, electro

Medlemmar: Krischan J. E. Wesenberg och Rascal Nikov

Smakprov: ‘Torn Realities’

     


 

Gary Numan ”My Name Is Ruin”

 

Min repeatlåt just är ‘My Name Is Ruin” som är det senaste släppet från legendaren Gary Numan. Under drygt 6 minuter pumpar han ut kraftfull mörk energi som likt en käftsmäll träffar exakt där den ska. Kombinationen av tunga gitarrer, orientaliska slingor och ödesmättad sång skapar en svulstig ljudbild som bär upp den den starka texten perfekt. Videon är skapad av ingen mindre än Chris Corner i IAMX och utspelar sig i ett ökenlandskap vid 29 Palms och Joshua Tree. Flickan som medverkar är Garys elvaåriga dotter Persia som också sjunger i låten, imponerande!

 

When they called me broken, I knew
When they called me evil, I knew
When they called me ruin, I knew
I would always find my way to you

When I beg forgiveness, they knew
When I beg for mercy, they knew
When I beg for nothing, they knew
I would always find my way to you

My name is ruin, my name is vengeance
My name is no one, no one is calling
My name is ruin, my name is heartbreak
My name is loving, but sorrows and darkness
My name is ruin, my name is evil
My name’s a war song, I sing you a new one
My name is ruin, my name is broken
My name is shameless, I’ll tear you wide open

When I called you poison, you knew
When I called you shameful, you knew
When I called you a liar, you knew
I would always find my way to you

I’ll show you ruin, I’ll show you vengeance
I’ll show you no one, and no one is calling
I’ll show you ruin, I’ll show you heartbreak
I’ll show you loving, and sorrow and darkness
I’ll show you ruin, I’ll show you evil
I’ll sing you a war song, I’ll sing you a new one
I’ll show you ruin, I’ll show you broken
I’ll show you shameless, I’ll tear you wide open 

 

Albumet Savage släpps den 15 september

‘Bicep’ ny singel från TR/ST

 

Äntligen! Det var ett tag sedan Robert Alfons a.k.a. TR/ST släppte nytt material. 2014 kom fulllängdaren Joyland och 2012 debutalbumet TRST. Men Robert har ingalunda legat på latsidan utan är en flitig akt på livescenen och har kombinerat inspelningarna av det nya materialet med spelningar runtom i USA. Plus remixat en rad olika artisters musik, nu senast ionnalee men även till exempel Moby- och Zhalas låtar.

Den nya singeln, ‘Bicep’ är, inte så oväntat kanske, perfekt för dansgolvet men beatet och synthslingorna har fått bära upp en än mer mörk text än det han har släppt tidigare. Det handlar om föreställningar och acceptens kring skam, att känna sig värdelös och ”oren”. ”Skeva” metalliska ljud skapar en skön disharmoni som bryter det dansanta perfekt. Dessvärre får vi vänta tills början av 2018 innan vi får lyssna på hela albumet. ‘Bicep’ känns som ett lovande smakprov och vi hoppas så mycket att TR/ST ska ta vägen förbi Europa, allra helst Sverige under nästa år. Hint, hint alla bokare!

Trevlig helg!

ionnalee – ‘Not Human’ TR/ST remix

Vad kan vara en bättre uppladdning inför helgen än en premiär av TR/ST remix av ionnalees ‘Not Human’. Jonna Lee är den überbegåvade svenska artisten som kanske mest är känd som iamamiwhoami men som nu använder sig av aliaset ionnalee. Jonna har sedan 2007 släppt material som soloartist med framgångsrika album som Kin (2012) och Blue (2014). Hon är Sveriges dream pop-drottning som med sin musik går från klarhet till klarhet. Jonna är en estet ut i fingerspetsarna och sin tydliga image som innefattar mycket vatten och blått har hon varit trogen sedan starten. Att hon även är grundare till skivbolaget To whom it may koncern. och regisserar allt visuellt material under pseudonymen WAVE bidrar säkert till det sammanhållna konceptet.

Att Robert Alfons a.k.a. TR/ST nu tar ‘Not Human’ till ett lite mer mörkt och pulserande dansgolv känns riktigt spännande. Och Jonnas starka text förstärks ytterligare genom den nya kontexten. Riktigt snygg. Trevlig helg! ♠

‘Right Wavelength’ debut från Galleriet

 

Det är alltid roligt att få bekanta sig med en multibegåvad person. Katharina Stenbeck är, för mig ett nyupptäckt exempel på en sådan. Med en bakgrund inom experimentell- och klassisk teater, som hon studerade både i Stockholm och i New York, började hon såsmåningom att utforska andra konstformer och har bland annat haft utställningar i NY med målningar, videokonst och installationer. Under pseudonymen ”Galleriet” som är hennes första soloprojekt, skapar hon elektronisk musik som hon både skriver, konstruerar och producerar själv. Mellan 2009 och 2015 var hon frontfigur och sångerska i den Brooklynbaserade gruppen Folding Legs. 2016 påbörjade hon på egen hand sitt arbete med albumet Romatic Gestures som kommer senare.

 

Right Wavelength heter det första släppet från albumet och till det en video som är ett konstverk i sig. Låten har ett suggererande driv med pisksnärttrumma, handclaps och pianoackord som ger lite av en retrovibb. Jag imponeras av den snygga produktionen och sången som är perfekt mixad. Jag är, som ni som följer bloggen säkerligen känner till, till stor del röstorienterad och blir så lycklig när introt följs av en bra röst vid första lyssningen. Och framförallt då även texten väcker mitt intresse. Så full pott för Galleriets första släpp! 

‘Sober up’ ny video och singel från Lizette Lizette

 

Igår var det premiär för Lizette Lizettes senaste singel och video ‘Sober up’ och releasefesten hölls på Kåken i Stockholm. Låten var från början en demo tilltänkt Kite (Nicklas Stenemo och Christian Berg) som Lizette fastnade för och jobbade vidare på. Utifrån ”slasksången” på demon som handlade om ambivalent kärlek på fyllan spann Lizette vidare på iden vilket resulterade i en video som utspelar sig dels på en fetishklubb och dels under en tidig morgonpromenad hem längs en kaj i ett folktomt Stockholm, en så kallad ”walk of shame” … Kombinationen av det vemodiga, det sköra, osäkerheten och lusta i en frisinnad miljö får mig att tänka på de komplexa lager vi består av. Hur hjärta och hjärna inte alltid synkar. ”I’m feeling like my heart just won’t come through, like I’m an ocean from you”  – textrad ur ‘Sober up’.

Videon är skapad av Gianninia Panfichi som även gjorde videon till ‘Rest’ och ”älskaren” spelas av Leffe Crumlove a.k.a. Felicia Kronlöf som även är med i videon till ‘Easy Street”. Lizette är, som jag tidigare fastslagit. en av de mest intressanta artisterna inom den alternativa elektroniska scenen just nu. Lyssna på ‘Sober up’  på SoundCloud och se videon nedan ♥

 

 

Scen ur videon

A.D. Mana – musik för en regning tisdag

 

 

Den Berlin-baserade artisten A.D. Mana kombinerar elementen från coldwawe, post-punk och synth-pop när han skapar låtar som handlar om längtan, futurism och underskattade känslor. Formad av tiden han har spenderat i London, Tokyo, Melbourne och Berlin använder han sig av viscerala pulserande ”rytm-boxar” beslöjade av isiga gitarrer och muterade synthar. Allt mixat med fältinspelningar och abstraherade texter och resultatet är riktigt snyggt! Lyssna på den självbetitlade EP:n A.D. Mana EP på SoundCloud och se videon till ‘Take Hold’.

 

En invit till T.Raumschmieres värld

 

Torsdagsvideon kommer från den ljuvliga knasbollen Marco Haas a.k.a. T.Raumschmiere. Men det var genom ‘Wacker’, från samma album, Heimat (som släpptes19/5) som jag först blev bekant med hans musik. En nästan åtta minuter lång technodröm som får alla vi som älskar experimentell ”kvalitetstechno” att bli fuktiga i ögonvrån.

Marco startade sin musikaliska bana under slutet av 90-talet i Heidelberg där han tillsammans med Marcus Stolz bildade ett skivbolag som blev inspelningsbasen för Strombow, det band som Marco spelade trummor i och som huserade i Baden-Württemberg, the Palatinate, i Ruhr regionen på den tiden.1998 flyttade Marco till Berlin där hann fann en ny väg i den elektroniska musiken. Det var även där han antog sitt alias T.Raumschmiere. Hans musik fylldes av mörker i en udda kombination av bastrummor och atmosfäriska (ambient) ljudbilder. Som T.Raumschmiere förvandlades han sig till en slags musikutövare extraordinaire och blandade rave, techno, rock’n’roll, ljust och mörkt, det icke eleganta och råa i sin säregna musik. Kompakt Records och T.Raumschmiere inledde såsmåningom ett samarbete som nu alltså genererat i albumet Heimat.

Åter till (‘Jaguar’) videon som innehåller eskapism (plus), hestar, katt, hund, får, späckhuggare (uppblåsbar iofs.) (plus plus) och dans med rockring i jaguarutstyrsel (plus, plus, plus). Med andra ord en ”must see”. Videon bjuder in oss i Marcos skruvade värld och jag känner att jag trivs riktigt bra i den …

 

Video: STEPH VON BEAUVAIS