Author Archives: Ja

Gary Numan ”My Name Is Ruin”

 

Min repeatlåt just är ‘My Name Is Ruin” som är det senaste släppet från legendaren Gary Numan. Under drygt 6 minuter pumpar han ut kraftfull mörk energi som likt en käftsmäll träffar exakt där den ska. Kombinationen av tunga gitarrer, orientaliska slingor och ödesmättad sång skapar en svulstig ljudbild som bär upp den den starka texten perfekt. Videon är skapad av ingen mindre än Chris Corner i IAMX och utspelar sig i ett ökenlandskap vid 29 Palms och Joshua Tree. Flickan som medverkar är Garys elvaåriga dotter Persia som också sjunger i låten, imponerande!

 

When they called me broken, I knew
When they called me evil, I knew
When they called me ruin, I knew
I would always find my way to you

When I beg forgiveness, they knew
When I beg for mercy, they knew
When I beg for nothing, they knew
I would always find my way to you

My name is ruin, my name is vengeance
My name is no one, no one is calling
My name is ruin, my name is heartbreak
My name is loving, but sorrows and darkness
My name is ruin, my name is evil
My name’s a war song, I sing you a new one
My name is ruin, my name is broken
My name is shameless, I’ll tear you wide open

When I called you poison, you knew
When I called you shameful, you knew
When I called you a liar, you knew
I would always find my way to you

I’ll show you ruin, I’ll show you vengeance
I’ll show you no one, and no one is calling
I’ll show you ruin, I’ll show you heartbreak
I’ll show you loving, and sorrow and darkness
I’ll show you ruin, I’ll show you evil
I’ll sing you a war song, I’ll sing you a new one
I’ll show you ruin, I’ll show you broken
I’ll show you shameless, I’ll tear you wide open 

 

Albumet Savage släpps den 15 september

‘Bicep’ ny singel från TR/ST

 

Äntligen! Det var ett tag sedan Robert Alfons a.k.a. TR/ST släppte nytt material. 2014 kom fulllängdaren Joyland och 2012 debutalbumet TRST. Men Robert har ingalunda legat på latsidan utan är en flitig akt på livescenen och har kombinerat inspelningarna av det nya materialet med spelningar runtom i USA. Plus remixat en rad olika artisters musik, nu senast ionnalee men även till exempel Moby- och Zhalas låtar.

Den nya singeln, ‘Bicep’ är, inte så oväntat kanske, perfekt för dansgolvet men beatet och synthslingorna har fått bära upp en än mer mörk text än det han har släppt tidigare. Det handlar om föreställningar och acceptens kring skam, att känna sig värdelös och ”oren”. ”Skeva” metalliska ljud skapar en skön disharmoni som bryter det dansanta perfekt. Dessvärre får vi vänta tills början av 2018 innan vi får lyssna på hela albumet. ‘Bicep’ känns som ett lovande smakprov och vi hoppas så mycket att TR/ST ska ta vägen förbi Europa, allra helst Sverige under nästa år. Hint, hint alla bokare!

Trevlig helg!

ionnalee – ‘Not Human’ TR/ST remix

Vad kan vara en bättre uppladdning inför helgen än en premiär av TR/ST remix av ionnalees ‘Not Human’. Jonna Lee är den überbegåvade svenska artisten som kanske mest är känd som iamamiwhoami men som nu använder sig av aliaset ionnalee. Jonna har sedan 2007 släppt material som soloartist med framgångsrika album som Kin (2012) och Blue (2014). Hon är Sveriges dream pop-drottning som med sin musik går från klarhet till klarhet. Jonna är en estet ut i fingerspetsarna och sin tydliga image som innefattar mycket vatten och blått har hon varit trogen sedan starten. Att hon även är grundare till skivbolaget To whom it may koncern. och regisserar allt visuellt material under pseudonymen WAVE bidrar säkert till det sammanhållna konceptet.

Att Robert Alfons a.k.a. TR/ST nu tar ‘Not Human’ till ett lite mer mörkt och pulserande dansgolv känns riktigt spännande. Och Jonnas starka text förstärks ytterligare genom den nya kontexten. Riktigt snygg. Trevlig helg! ♠

‘Right Wavelength’ debut från Galleriet

 

Det är alltid roligt att få bekanta sig med en multibegåvad person. Katharina Stenbeck är, för mig ett nyupptäckt exempel på en sådan. Med en bakgrund inom experimentell- och klassisk teater, som hon studerade både i Stockholm och i New York, började hon såsmåningom att utforska andra konstformer och har bland annat haft utställningar i NY med målningar, videokonst och installationer. Under pseudonymen ”Galleriet” som är hennes första soloprojekt, skapar hon elektronisk musik som hon både skriver, konstruerar och producerar själv. Mellan 2009 och 2015 var hon frontfigur och sångerska i den Brooklynbaserade gruppen Folding Legs. 2016 påbörjade hon på egen hand sitt arbete med albumet Romatic Gestures som kommer senare.

 

Right Wavelength heter det första släppet från albumet och till det en video som är ett konstverk i sig. Låten har ett suggererande driv med pisksnärttrumma, handclaps och pianoackord som ger lite av en retrovibb. Jag imponeras av den snygga produktionen och sången som är perfekt mixad. Jag är, som ni som följer bloggen säkerligen känner till, till stor del röstorienterad och blir så lycklig när introt följs av en bra röst vid första lyssningen. Och framförallt då även texten väcker mitt intresse. Så full pott för Galleriets första släpp! 

‘Sober up’ ny video och singel från Lizette Lizette

 

Igår var det premiär för Lizette Lizettes senaste singel och video ‘Sober up’ och releasefesten hölls på Kåken i Stockholm. Låten var från början en demo tilltänkt Kite (Nicklas Stenemo och Christian Berg) som Lizette fastnade för och jobbade vidare på. Utifrån ”slasksången” på demon som handlade om ambivalent kärlek på fyllan spann Lizette vidare på iden vilket resulterade i en video som utspelar sig dels på en fetishklubb och dels under en tidig morgonpromenad hem längs en kaj i ett folktomt Stockholm, en så kallad ”walk of shame” … Kombinationen av det vemodiga, det sköra, osäkerheten och lusta i en frisinnad miljö får mig att tänka på de komplexa lager vi består av. Hur hjärta och hjärna inte alltid synkar. ”I’m feeling like my heart just won’t come through, like I’m an ocean from you”  – textrad ur ‘Sober up’.

Videon är skapad av Gianninia Panfichi som även gjorde videon till ‘Rest’ och ”älskaren” spelas av Leffe Crumlove a.k.a. Felicia Kronlöf som även är med i videon till ‘Easy Street”. Lizette är, som jag tidigare fastslagit. en av de mest intressanta artisterna inom den alternativa elektroniska scenen just nu. Lyssna på ‘Sober up’  på SoundCloud och se videon nedan ♥

 

 

Scen ur videon

A.D. Mana – musik för en regning tisdag

 

 

Den Berlin-baserade artisten A.D. Mana kombinerar elementen från coldwawe, post-punk och synth-pop när han skapar låtar som handlar om längtan, futurism och underskattade känslor. Formad av tiden han har spenderat i London, Tokyo, Melbourne och Berlin använder han sig av viscerala pulserande ”rytm-boxar” beslöjade av isiga gitarrer och muterade synthar. Allt mixat med fältinspelningar och abstraherade texter och resultatet är riktigt snyggt! Lyssna på den självbetitlade EP:n A.D. Mana EP på SoundCloud och se videon till ‘Take Hold’.

 

En invit till T.Raumschmieres värld

 

Torsdagsvideon kommer från den ljuvliga knasbollen Marco Haas a.k.a. T.Raumschmiere. Men det var genom ‘Wacker’, från samma album, Heimat (som släpptes19/5) som jag först blev bekant med hans musik. En nästan åtta minuter lång technodröm som får alla vi som älskar experimentell ”kvalitetstechno” att bli fuktiga i ögonvrån.

Marco startade sin musikaliska bana under slutet av 90-talet i Heidelberg där han tillsammans med Marcus Stolz bildade ett skivbolag som blev inspelningsbasen för Strombow, det band som Marco spelade trummor i och som huserade i Baden-Württemberg, the Palatinate, i Ruhr regionen på den tiden.1998 flyttade Marco till Berlin där hann fann en ny väg i den elektroniska musiken. Det var även där han antog sitt alias T.Raumschmiere. Hans musik fylldes av mörker i en udda kombination av bastrummor och atmosfäriska (ambient) ljudbilder. Som T.Raumschmiere förvandlades han sig till en slags musikutövare extraordinaire och blandade rave, techno, rock’n’roll, ljust och mörkt, det icke eleganta och råa i sin säregna musik. Kompakt Records och T.Raumschmiere inledde såsmåningom ett samarbete som nu alltså genererat i albumet Heimat.

Åter till (‘Jaguar’) videon som innehåller eskapism (plus), hestar, katt, hund, får, späckhuggare (uppblåsbar iofs.) (plus plus) och dans med rockring i jaguarutstyrsel (plus, plus, plus). Med andra ord en ”must see”. Videon bjuder in oss i Marcos skruvade värld och jag känner att jag trivs riktigt bra i den …

 

Video: STEPH VON BEAUVAIS

 

Underneath – ett briljant album av Dive

Mitt repeat-album just nu är Underneath och är signerat belgiska Dirk Ivens, en av de största inom den elektroniska/industriella dansmusik scenen. Dirk Ivens, vars namn säkerligen klingar bekant för många av er ligger bakom en mängd olika band/projekt som: Absolute Body Control, Klinik, Blok 57, Sonar och Dive.

Underneath är ett sammanhållet album som håller hög kvalitet från öppnings- och titelspåret ‘Underneath’ till det sista ‘I Want You’. Som med bra film, när man sugs in i handlingen och lämnar verkligheten för en annan värld, kan jag också dras in av ett riktigt bra album. Underneath är just ett sådant. Det är, som jag brukar skriva, ”kärlek vid första lyssningen” -musik. Det experimentella råa, de pulserande trummaskinerna och den förvrängda sången letar sig direkt in under huden. Jag kan inte värja mig. En transliknande/hypnotisk- känsla letar sig in i varenda liten cell och fyller min kropp med välbehag. Underneath kvalar med lätthet in på listan av 2017:s bästa album.

 

Dive spelar tillsammans med The Juggernauts på Synth After Work, Stockholm den 9 juni

Underneath släpptes: 21 april 2017

Videon till ‘Far Away’ släpptes: 15 maj 2017

‘We’re Not Alone’ Frame Of Mind/Leæther Strip (Benefit for Kurt)

Veckans repeatlåt är ‘We’re Not Alone’ och är resultatet av ett samarbete mellan Frame of Mind och Leæther Strip. Drivet och soundet framkallade direkt både takttramp och huvudnick, jag blev ”hooked” redan vid de första takterna. Uppbyggnaden av den nästan sex minuter långa låten är ”spot on”, växlingarna mellan det pumpande beatet och pauseringarna skapar både nerv och dynamik. Riktigt snyggt!

‘We’re Not Alone’ är det första släppet från de kommande Frame of Mind albumet Resurrected. Claus Larsen (Leæther Strip) har sedan starten 1988 släppt så mycket musik att listan inte ryms i detta inlägg. Frame of Mind är ett tyskt elektroniskt industriband från slutet av åttiotalet och nu efter 25 års tystnad så kan vi alltså se fram mot ett nytt album under 2017.

(Alla intäkter ‘We’re Not Alone’ inbringar går till mediciner till Claus man som lider av en leversjukdom)