Author Archives: Jo

Nytt från MAVS och en trip till det småländska höglandet

Vad har småländska Vislanda för koppling till Nashville, TN? Jo, Makeup and Vanity Set, MAVS a.k.a. Matthew Pusti, en veteran inom den amerikanska electro-scenen.

Videon till Chrome Prelude, en kortkort film i telescreen-stil väcker frågor. Chrome Prelude-videon fungerade också som promo för 80 exklusiva Chrome-kassetter, som för övrigt är slutsålda. Det är inledningsvis en ganska vanlig bilåkarvideo, men var det inte något märkligt och bekant med den där bussen som närmade sig ur dimman? (Tack Kalle för heads up!) Buss 106 mot Vislanda! Linje 106 trafikerar inte ens Vislanda med sina knappt 2000 invånare under dagtid. Men hur hittade MAVS och skivbolaget Data Airlines (DA) till denna lilla småländska industriort? Kanske var det Vislanda som hittade till dem …

Ett annan uppmärksamt fan ställde frågan på MAVS:s Facebook-sida, varpå Data Airlines gav det kyptiska svaret: ”Or maybe it is Småland that is pouring out of that tear? From another dimension.”

Hur som helst finns Chrome EP tillgänglig för streaming via de vanliga kanalerna från och med idag. Följande beskrivning av Chrome är saxad från MAVS:s Bandcamp-sida:

”Chrome is the sequel to MAVS 2016 EP Wavehymnal. It ventures further into the path of distorted and glitchy milieu of cyber insecurity. A perfect soundtrack to the road trip through a world of burning chrome and dissolving transistors.”

Se videon i sin helhet här nedan och se sedan till att ha med Chrome EP på nästa road trip.

 

Evvol – Physical L.U.V

Evvol!! Hur denna fantastiska darkwave-popduo från Berlin har lyckats passera under min radar så pass länge är ett mysterium. När jag först hörde Evvol och låten ”Physical L.U.V” från EP:n med samma namn var det omedelbar kärlek. Electro-pop blir knappast mer sensuell, kittlande och begåvad. Evvol är mästerliga på att väva in dualism (värme/kyla, ljus/mörker, anknytning/flykt) i sina arrangemang. Soundet kan placeras någonstans mellan europeiskt och fransk-kanadensiskt. Förklaringen kan möjligen hittas i konstellationen: irländska Julie Chance och australiensiska Jon Dark tillhör Berlins musikscen och har turnerat med bland annat Peaches, Austra och YACHT. Duon gick ursprungligen under namnet Kool Thing, men efter en time-out från musiken hade energin ändrats, förstärkts, och Evvol föddes.

Duons ”pånyttfödelse” manifesterades på sätt och vis i kortfilmen till ”Physical L.U.V”, regisserad av Faraz Shariat. Så här beskriver Evvol själva handlingen i videon:

“Produced in rural Germany, our short film tells the story of Luka, a genderqueer teenager whose everyday life consists of creating creamy ice-cold milkshakes in a gym and taking good care of the equipment. The story begins when Luka hitches a ride from a farmer in a tractor after work and encounters his daughter. Back at her parents’ dairy farm, they experience a special kind of ‘Physical L.U.V.'”

Physical L.U.V EP släpptes 13 maj 2016 Via !K7 Records

Mera Mauro!

Foto: Reza Bahrami

Foto: Reza Bahrami

Italienskfödde dream pop-mästaren tillika WEIT-favoriten Porcelain Raft, hemmahörande i Los Angeles, är på gång med ett nytt album. Det blir Mauro Remiddis tredje album under artistnamnet Porcelain Raft. I samband med att den oannonserade treaten Pressed Flowers EP släpptes i somras meddelade Remiddi sina fans att ett nytt album var planerat till början av 2017. Ett löfte som ser ut att infrias. Förra veckan (10/1) släpptes andra singeln ”Big Sur” och 3/2 landar albumet Microclimate via Remiddis egen etikett Volcanic Field. 2017 har börjat på allra bästa sätt.

Min första tanke när jag såg titeln på nya singeln (Big Sur) var The Thrills gamla smått ikoniska sommarpophit från 2003 med samma namn. Förutom att båda två är poplåtar har de bara en ytterligare sak gemensamt: kärleken till amerikanska västkusten och Big Sur. Där The Thrills låt för tankarna till bekymmerslöst strandhäng till solnedgången målar Porcelain Rafts ”Big Sur” upp ett betydligt större sceneri, men också desto mer vemod. Måsarna som glidflyger över Stilla havet, glittret från solnedgången, vindarna som format strändernas sandkorn i tusentals år. Jag har inte ens varit så långt västerut, men jag kan ändå se landskapet för min inre syn. Remiddi är en mästare på att skapa ljudlandskap och scenerier. Men det är nog hans falsettsång jag dras allra mest till. Man brukar säga att ögonen är själens spegel, men i Remiddis fall vittnar även värmen i hans sångröst om den exceptionella själen hos en världsförbättrare.

När NATCH nyligen frågade Remiddi om bland annat hans falsett svarade han så här:

”Falsetto is the easiest thing to do, especially for male singers. I don’t like when I sing in falsetto but there’s a voice inside of my brain that speaks to me in falsetto and tells me to do it.”

Alltså <3

På kommande albumet söker Remiddi kontakt med naturen. Strävar efter att ta in den i ögonblicket, i mitten av världsaltet. Lyssna efter trädens liv. Vi har sagt det förr, världen blir en mycket vackrare plats med Mauro Remiddi i den.

Lyssna på ”Big Sur” här nedan och segla iväg:

Microclimate släpps 3 februari via Volcanic Field.
Mixad av Chris Coady på Sunset Sound Studios, Los Angeles
Mastrad av Heba Kadry på Timeless Mastering, NYC

Chino Amobi – The Prisoners Of Nymphaion

Jag är glad att jag hittade Richmond-baserade producenten och artisten Chino Amobi. Amobis musik genomsyras av politik, ja revolutionär kraft, men sällan uttalat. Världsläget i allmänhet och läget i USA efter presidentvalet i synnerhet gör mig extra mottaglig för kraften bakom soundet. Amobi behärskar att slå samman det vackra med mer våldsamma uttryck och han drar sig inte för att sampla glaskross eller att nästan halvkvävt vråla fram texten. På spåret ”The Prisoners Of Nymphaion” från EP:n Anya’s Garden finns ingetdera. Det gör det inte mindre lockande eller drabbande. Tvärt om. Kontrasten mellan samplade polissirener, vibrerande basunderströmmar och den klingande melodislingan är ren magi.

Amobi började skapa musik som 12 tolvåring, mest beats och då och då också en del rap med brodern. Under konsthögskoleåren i Virginia började hans uttryck för känslorna av utanförskap alltmer att ta musikalisk form. Han gav länge ut musik under namnet Diamond Black Hearted Boy tills han en dag ledsnade på ”masken” och går sedan 2015 under sitt eget namn. Att göra avståndet mellan sig själv och sin musik så litet som möjligt är i sig radikalt enligt Amobi. Att förbli en anonym producent var inte längre att alternativ. I samma veva var Amobi delaktig i att starta upp skivbolaget NON, ett globalt kollektiv av afrikanska artister som med hjälp av ljud synliggör strukturer, synliga såväl som osynliga, i samhället.

Jag saxar följande rader från NON:s bio på SoundCloud.

”NON is a collective of African artists, and of the diaspora, using sound as their primary media, to articulate the visible and invisible structures that create binaries in society, and in turn distribute power.”

Det kunde lika gärna vara en beskrivning av Amobis musik. Jag kommer att följa hans framtida releaser med spänning.

Anya’s Garden EP släpptes 2 dec 2015 på etiketten UNO NYC.

Drömsk dark pop från Chicago får inleda 2017

a0732692751_162017 ska ju bli ett försoningens år, ett år fullt av ljus, men vi kan inte låta bli att inleda med ett stycke medryckande dark pop signerad Chicago-duon New Canyons. Nya singeln ”Never Found” släpptes idag, på årets första dag. Andrew Marrah och Adam Stilson följer därmed upp det kritikerrosade albumet Everyone Is Dark från 2013. New Canyon kan sitt hantverk. Stilton levererar varje ord med smärta, utan att det tangerar det banala. Hans röst inger precis det hopp vi behöver inför 2017.

WEIT summerar 2016

Snart säger vi hej då till 2016. Ett ganska risigt år och det började på absolut sämsta tänkbara sätt när vi nåddes av nyheten att en av de allra största gått ur tiden. David Bowie. Han är given när vi summerar vårt 2016 i låtar. Bowie iscensatte sin sista resa som bara ett överjordiskt geni kan göra. Albumet Blackstar släpptes endast två dagar innan cancern blev honom övermäktig. Flera ikoner har lämnat oss under 2016. Och många unga lovande musiker, däribland duon bakom Introflirt – Charlie Prowler och Denalda Nicole Renae – som omkom i branden på Ghost Ship i Oakland i början av december. En liten tröst är att Introflirt hann släppa albumet Temporary Heaven, innan de så tragiskt rycktes bort alldeles för tidigt.

Men hur sammanfatta ett musikår? Vi valde att begränsa oss till trettio spår som på ett eller annat sätt träffat oss under året. Jag kom på mig själv med att tänka på flera låtar som visade sig vara från 2015. Betyder det att 2015 var ett musikaliskt starkare år än 2016? Inte nödvändigtvis. Vi har haft en hel del hjälp av Spotify’s skräddarsydda sammanfattningar av 2016. De där låtarna som gått på repeat under perioder lämnar tydliga avtryck i statistiken. Och några av dem fick vara med och summera året, däribland Dinner och Lane 8. Apropå danska Anders Rhedin, a.k.a. Dinner, har vi med hela tre danska artister/band i år, utöver Dinner också stjärnskotten Gents samt veteranen Trentemøller (som är Sverigeaktuell i mars – hurra!).

Under 2016 upptäckte vi också det svenska technogeniet Buddie och EP:n Never Been, som har gått på repeat. IAMX återvände efter en tids sjukdom med nytt album samt ett efterlängtat Sverigebesök (konserten på Debaser Medis i Stockholm var magisk). Mer svenskt – Übercoola REIN släppte stenhård EBM som gjorde ett starkt intryck på många, inte minst tack vare hennes många livespelningar och på oss. På det hela taget har 2016 varit ett mycket bra år med svenska mått mätt: RA, Henric de la Cour, Buddie, Rein, Covenant, Lizette Lizette, IAMBEAR med flera. Och inte minst mycket tack vare The Radio Dept:s efterlängtade albumsläpp Swedish Guns.

Två händelser som stack ut lite extra för oss var när Eraas återuppstod i ny skepnad, nu som Public Memory – spåret ”Lunar” har gått på repeat vid flera tillfällen under året – samt när Future Unlimited äntligen släppte det smått fantastiska albumet Calm Down.

Det har inte på något sätt varit lätt att vaska fram 30 låtar och vi skulle förmodligen ha kunnat plocka fram minst 30 till utan problem, men ni får hålla till godo med dessa 30 tills vidare. Flott nytt 2017 och tack för musiken!

På nyårsafton skålar vi mot himlen och spejar lite extra efter en svart stjärna. <3

De bästa låtarna 2016 enligt WEIT:

Cold Reading – Covenant

There Is No Authority but Yourself – Rein

Calm Me Down – Future Unlimited

Everything Is Burning – IAMX

Jutland – Buddie

Two Against One – Henric de la Cour

Follow the Body – Zanias

Teufelsberg – Rex The Dog

Rest – Lizette Lizette, Nicklas Stenemo

Hold Me (feat. Electrosexual) – Hanin Elias

Transuranic Heavy Elements – K-X-P

Sphynx – La Femme

Everything Beta – Phoria

Lunar – Public Memory

Turn Me On – Dinner

Nervous Hands – Ritual Howles

Pacify – Kauf

Swedish Guns – The Radio Dept

Oh – Mt. Si

Completely – Alpines

Sweet World – Braids

Circles – Gents

Distant Shore – Porcelain Raft

River in Me – Trentemøller

White Walls – The KVB

Midnight (Original Mix) – Lane 8

Memory House – Over Sands

Oceans -RA

Orange Light – Introflirt

Lazarus – David Bowie

Nytt från The Glass Children: To The Light

do-well-black-and-whiteDet är svårt att skriva om London-duon The Glass Children utan att börja med Daniella Kleovoulou. Hennes sång går rakt in. På nya singelsläppet ”To The Light” sträcker Daniella Kleovoulou ut handen från första anslaget och du vet med ens att du är i tryggt förvar, att det kommer att bära hela vägen. Men så har det också alltid varit med The Glass Children. De levererar med en självklarheten hos en duo med flera album och EP:er bakom sig. Inget lämnas åt slumpen, varken sång, arrangemang eller mixning. The Glass Children har bara funnits sedan augusti 2014!

Med kommande EP:n (första spåret ”Do Well” släpptes för fyra månader sedan) verkar duon ha slagit in på en ny väg och det ska bli spännande att se vad det kommer att göra med helheten. Borta är mycket av ”powern” som var så framträdande på tidigare släpp, men melankolin finns kvar. På ”To The Light” är skiftningarna mellan vers och refräng knappt märkbara. Det är i mötet mellan Kleovoulous röst och de flyktiga synthslingorna som den verkliga spänningen uppstår. Det blir aldrig sockersött, för någonstans i den dimhöljda sagoskogen lurar – Trent Reznor! Han är i alla fall en stor inspirationskälla för Kleovoulou, som växte upp i Athen med ett ganska knapert musikutbud.

Bandets andra hälft David Fairweather växte upp på engelska landsbygden. Både Fairweather och Kleovoulou hamnade så småningom i London där de började jobba på samma skola. De upptäckte snart att de delade samma musiksmak och kärleken till retrosynthar. Resten är historia. Lyssna på ”To The Light” nedan.

Följ The Glass Children:
SoundCloud
Twitter
Facebook

Väte – Dark Matter

Väte är inte bara det lättaste och vanligaste grundämnet i universum efter Big Bang. Det är också en mycket lättantändligt ämne. En beskrivning som lika gärna skulle passa på svenska synthpopduon Väte:s sound: luftigt med en pulserande beat och lätta synthslingor som exploderar i ett glittrande eldsken.

I förra veckan (7/12) följde Väte upp sin debutsingeln ”By Your Side” med spåret ”Dark Matter”. Enligt bandet själva handlar ”Dark Matter” om den dragningskraft som kan uppstå mellan två människor. En kraft så stark att den ibland kan vara svår att stå emot, trots bättre vetande. Hur som är ”Dark Matter” är litet stycke oemotståndlig synthpop.

Väte är:
Anders (ASSID, Social Ambitions, Keyboard Cowboy, med flera)
Peter (Peter Aries)

Omslaget är skapat av Thomas Berger

Ghost Loft tillbaka med finstämd melankoli

LA-baserade producenten Ghost Loft har hängt med sedan starten. När vi drog igång WEIT för drygt två år sedan var hans ”Be Easy” den första låt vi postade och sedan dess har han släppt flera pärlor, bland annat ”So High”. Inför senaste släppet (2/12) tvekade Ghost Loft och det var länge osäkert om ”Barely Breathing” alls skulle nå fansen (via thelineofbestfit.) Under perioden då ”Barely Breathing” kom till höll ångesten Ghost Loft i ett hårt grepp och en natt kom låttexten av sig själv:

There’s no air
I need a reason to breathe
There’s no air
Give me something to believe

”Barely Breathing” är det mest utlämnande bidraget hittills från Ghost Loft, men mixen och ljudlandskapet är lika luftigt och atmosfäriskt som alltid. Jag förflyttas till Genèvesjöns yta, en loj disig sommareftermiddag. Och jag kommer att tänka på en annan mästare på atmosfärisk elektronisk pop: svenska producenten The Land Below.

LAIRE – Final Coming

Underbarnet LAIRE är tillbaka. Med nya singeln ”Final Coming” gör LAIRE sitt starkaste avtryck hittills. Bakom artistnamnet döljer sig en anonym blott 18-årig producent från tyska Köln som hittat sin nisch inom atmosfärisk elektronisk musik med ett stort mått av chill wave och trap. Vi är flera som imponeras av det han lyckats åstadkomma under sitt första år som producent. Bland inspirationskällorna återfinns Purity Ring, Flume, Porter Robinson, Whispa och Yung Gud.

Just nu är jag mitt inne i den svensk-franska thrillerserien Midnattssol producerad av SVT. Det är en mångbottnad historia som målas upp med ett vidunderligt norrländskt landskap som fond. Uråldriga traditioner och kulturer (samerna) möter exploatering och multinationella företags vinstiver. Lite så upplever jag också temat i ”Final Coming”, som framkallar ett eko från svunna tider och skickar det långt in i vår tid och framtid. Tempot är behagligt långsamt. En vaggande dub ger riktning åt en loopad melodislinga. Drömlika atmosfärer träder fram successivt lager för lager. Med små samplingar tillför LAIRE en lagom dos skevhet till det luftiga hypnotiska ljudlandskapet. Vid precis rätt tidpunkt: inslag av gåtfull sång, piano eller minimalistiska samplingar. Ett hisspling (?) får mig att ryckas ur drömmen och påminnas om vår upp-och-nedvända samtid.

Jag vill påstå att LAIRE är sprungen ur samma ådra som brittiska Forest Swords, som också skapar milsvida svävande ljudlandskap, lager på lager, med små medel och med dub-step som grund. Forest Swords mixade sitt album Engravings utomhus. Den känslan får jag också med LAIRE:s ”Final coming”, även om det bara är en känsla. Det låter så lätt, så enkelt. Mer exakt än så här blir det inte. Hur ska LAIRE kunna toppa denna perfekta trap/future wave?

 

LAIRE:s sociala media:
Soundcloud
Twitter
Facebook
Instagram