Category Archives: Album release

En invit till T.Raumschmieres värld

 

Torsdagsvideon kommer från den ljuvliga knasbollen Marco Haas a.k.a. T.Raumschmiere. Men det var genom ‘Wacker’, från samma album, Heimat (som släpptes19/5) som jag först blev bekant med hans musik. En nästan åtta minuter lång technodröm som får alla vi som älskar experimentell ”kvalitetstechno” att bli fuktiga i ögonvrån.

Marco startade sin musikaliska bana under slutet av 90-talet i Heidelberg där han tillsammans med Marcus Stolz bildade ett skivbolag som blev inspelningsbasen för Strombow, det band som Marco spelade trummor i och som huserade i Baden-Württemberg, the Palatinate, i Ruhr regionen på den tiden.1998 flyttade Marco till Berlin där hann fann en ny väg i den elektroniska musiken. Det var även där han antog sitt alias T.Raumschmiere. Hans musik fylldes av mörker i en udda kombination av bastrummor och atmosfäriska (ambient) ljudbilder. Som T.Raumschmiere förvandlades han sig till en slags musikutövare extraordinaire och blandade rave, techno, rock’n’roll, ljust och mörkt, det icke eleganta och råa i sin säregna musik. Kompakt Records och T.Raumschmiere inledde såsmåningom ett samarbete som nu alltså genererat i albumet Heimat.

Åter till (‘Jaguar’) videon som innehåller eskapism (plus), hestar, katt, hund, får, späckhuggare (uppblåsbar iofs.) (plus plus) och dans med rockring i jaguarutstyrsel (plus, plus, plus). Med andra ord en ”must see”. Videon bjuder in oss i Marcos skruvade värld och jag känner att jag trivs riktigt bra i den …

 

Video: STEPH VON BEAUVAIS

 

Underneath – ett briljant album av Dive

Mitt repeat-album just nu är Underneath och är signerat belgiska Dirk Ivens, en av de största inom den elektroniska/industriella dansmusik scenen. Dirk Ivens, vars namn säkerligen klingar bekant för många av er ligger bakom en mängd olika band/projekt som: Absolute Body Control, Klinik, Blok 57, Sonar och Dive.

Underneath är ett sammanhållet album som håller hög kvalitet från öppnings- och titelspåret ‘Underneath’ till det sista ‘I Want You’. Som med bra film, när man sugs in i handlingen och lämnar verkligheten för en annan värld, kan jag också dras in av ett riktigt bra album. Underneath är just ett sådant. Det är, som jag brukar skriva, ”kärlek vid första lyssningen” -musik. Det experimentella råa, de pulserande trummaskinerna och den förvrängda sången letar sig direkt in under huden. Jag kan inte värja mig. En transliknande/hypnotisk- känsla letar sig in i varenda liten cell och fyller min kropp med välbehag. Underneath kvalar med lätthet in på listan av 2017:s bästa album.

 

Dive spelar tillsammans med The Juggernauts på Synth After Work, Stockholm den 9 juni

Underneath släpptes: 21 april 2017

Videon till ‘Far Away’ släpptes: 15 maj 2017

Mr.Kitty släpper nytt album – A.I.

 

Forrest LeMaire a.k.a. Mr.Kitty benämner sin musik som ”self-destructive synthpop”, en beskrivning som väcker nyfikenhet. Det har gått några år sedan jag först upptäckte Austin,Texas-baserade Mr.Kitty genom låten ‘Insects’ från albumet Life (2013) och blev då direkt förälskad i hans sound. Up-tempo kryddad med både svärta och glitter. En annan favorit är ‘After Dark’ från albumet Time som släpptes 2014 som produktive Mr.Kitty följde upp med albumet Fragments året efter. I dag släpper han sitt nya album A.I. som blir det tionde i ordningen (se diskografi). Ett hela 15-låtar långt album som både Pastel Ghost och 巡音ルカ medverkar på. Håll till godo!

Lyssna även på I.A. på Bandcamp

 

Låtlista 

  1. I…
  2. Undo
  3. Habits (feat. Pastel Ghost)
  4. Forget
  5. give/take
  6. No Heart
  7. Malformed
  8. Crisis Point
  9. Earthstones
  10. Lamentation
  11. Dream Diver (feat. 巡音ルカ)
  12. Birds Of Prey
  13. Healing Waters
  14. Greater Than Us
  15. I Hope You Fall Apart

Zynic släpper nytt album – Neon Oblivion

Idag (äntligen) släpper Zynic (H.P. Siemandel) sitt tredje album Neon Oblivion. Ett tiolåtar-långt album med en (som vanligt) cover ‘Say Just Words’ (original Paradise Lost 1997). Zynic balanserar sitt musikaliska sound mellan 80-talets analoga charm och det moderna syntetiska, ett slags utforskande av om det ännu finns något osagt inom den elektroniska genren, enligt honom själv.

Neon Oblivion är ett galet(!) bra album rakt igenom, jag har svårt att hitta ett mer passande ord än det. Med personliga och utelämnande texter, förstklassig musik och sång som berör kvalar albumet direkt in på min årsbästalista. Med titelspåret och det första singelsläppet ‘Neon Oblivion’ (och tillhörande video) blev det ”kärlek vid första lyssningen” och även en repeatlåt. Vidare så bjuds vi bland annat på en drygt sjuminuter-lång vacker ballad ‘Side Effects’, ‘Slice of Life’ med seriemördartema och samplat klipp från TV-serien Dexter, baktakt i ‘Would’ och ‘Truemmer’ på vilken han sjunger på modersmålet tyska. Det är ett väl sammansatt album som Zynic tillsammans med producenten Olaf Wollschläger knåpat ihop och som sätter ribban högt inför 2017. God lyssning och trevlig helg!

 

Empathy Test

Foto: Jens Atterstrand elektroskull.com Musikens Hus Electronic Winter 2017  

 

I helgen som var gick, som ni säkert känner till, Electronic Winter 2017 av stapeln i Göteborg. En av de fem akterna var brittiska Empathy Test. En duo bestående av Isaac Howlett (sång) och Adam Relf (produktion) som tar hjälp av Christina Lopez (trummor) och Jacob Ferguson Lobo (keyboards) vid liveframträdanden. I oktober förra året släppte de dubbel a-side singeln, Demons | Seeing Stars och följde upp med en tvåveckor lång Europaturné tillsammans med Mesh och Aesthetic Perfection. Under helgens spelning levererade ET snygg välproducerad atmosfärisk elektronisk synth pop som fick hela publiken att gunga synkront i takt. Duon har verkligen börjat att hitta sin publik och många var det som sjöng med, inte minst till hitlåten ‘Holding On’.                       

Isaac och Adam bildade Empathy Test efter att de upptäckte att de hade gemensamma intressen i Sci-fi filmer från 80-talet, underground dans- och indiemusik. Vilket namnet skvallrar om, det kommer från Blade Runner. Och visst kan man känna det filmiska i deras musik, genom texterna förvandlar de det vardagliga till något både vackert och tragiskt.

Empathy Test planerar att släppa ‘By My Side’ den 17/2 och ‘Bare My Soul’ 21/4 följt av en PledgeMusic-kampanj för att finansiera ett efterlängtat debutalbum. Albumet kommer även att få sällskap av ytterligare en singel ‘Safe From Harm’. De två spår som jag har förhandslyssnat på kommer inte att göra några Empathy-fans besvikna, ‘By My Side’ berättar om ett trauma och ‘Vampire Town’ bringar hopp om läkning, ljuset i tunneln. Med andra ord så finns det mycket att vänta från dessa flitiga gossar. Rent örongodis för alla som älskar analoga synthar och 80-tals beats.

Kommande livespelningar: Synth Pop Goes Berlin (Berlin, 17/2), Amphi (Cologne, 22/7) och Unter Dem Himmel (Thale, 5/8)

 

Lyssna på senaste EP-släppet så länge ↓

Ett glimrande debutalbum av Lizette Lizette

Lizette

Att så mycket kärlek kan rymmas på en så liten yta! Igår släppte Lizette Lizette sitt debutalbum Queerbody och detta firades på ett trångt Taverna Brillo i Stockholm. Strax före 22 hörs ‘Easy Street’, det andra singelsläppet från albumet, ur högtalarna till den jublande publikens förtjusning. ‘Easy Street’ handlar om en tuff bransch, om att måsta kämpa medan många andra glider lite på en räkmacka … Att Lizette inte gav upp någonstans längs vägen är vi otroligt tacksamma för. För vem annars skulle skapa en helt ny genre, Queerbody, en förening av hens två olika världar, queercommunityt och synth och goth-communityt …                                                                             

Andra låten ut är ‘All You Stole’ och den mest personliga på albumet. För några år sedan var Lizette med om ett enormt svek vilket texten också handlar om. Det är också tack vare ‘All You Stole’ som Lizettes och Nicklas Stenemos samarbete inleddes.

Lizette LizetteDet första singelsläppet ‘Rest’ avslutar. Ett hyllat släpp som fick hela kritikerkåren att gå upp i brygga av lycka. Förväntningarna på debutalbumet blev också därmed höga. Något som Queerbody inte har några som helst problem att nu också leva upp till.

Queerbody innehåller även ‘Future’ som var den sista låten att hamna på albumet. Den är inte bara galet snygg utan också ett bidrag från Christian Berg (den andra halvan av duon Kite). ‘Freak’, ‘Scapegoat’ och ‘Slow’ är ytterligare tre pärlor på det sjulåtarlånga albumet. ‘Freak’ och ‘Scapegoat’ är gamla låtar från tiden då hen genomgick en transformation från eurodisco till ett mer synthbaserat sound. Till sist men inte på något sätt mindre betydelsefull var ‘Slow’ den låt som pekade ut riktningen för Lizette Lizettes sound. Det här är ett väl sammanhållet debutalbum med stundom oväntade uppbyggnader av låtarna. Jag kom på mig själv när jag förhandslyssnade på albumet att jag bytte favoritlåtar hela tiden … Låtarna är alla som karameller jag vill suga på länge länge. Och Lizette Lizette är utan tvekan den starkast lysande stjärnan på Sveriges musikhimmel just nu.

 

Illum Sphere

Vår favorit Illum Sphere (Ryan Hunn) är till vår stora glädje på gång med nytt album, Glass (via Ninja Tune)som släpps den 4 november. Ett album som skiljer sig en hel del från hans tidigare, och som kommer att mätta lystmätet hos alla som älskar electronica starkt präglad av en slags chiaroscuro melankoli. Enligt utsago kommer vi att få uppleva en helt ny musikalisk palett, i ett nytt tempo och med en ny energi – något smakproven ‘Thousand Yard Stare’ (släpptes 13 oktober) och ‘Red Glass’ (som släpptes idag) skvallrar om. Vidare så undersöker Hunn ett slags isolationistiskt territorium med sin nya musik och har lyckats skapa både intimitet och något lite odefinierat svepande … I ‘Thousand Yard Stare’  finns något underliggande som pulserar och pockar på, lite som en nerv som blir synlig när den spänns under huden. Precis så som musik ska göra när den är som allra bäst. Plötsligt känns vetskapen om att vi snart går in i november månad inte lika tung.

 

Glass låtlista:

1. The Journey
2. Fall Into Water
3. Red Glass
4. Wounded
5. Oracle
6. Fuel The Fire
7. River
8. Thousand Yard Stare
9. Paradise

 

IAMBEAR – Kattegatt Vol.5

unnamed

I augusti släppte svenska ambient-producenten IAMBEAR den första av fyra volymer och annonserade därmed sitt kommande konceptalbum, via indie-etiketten Sommarhjärta. Idag fullbordas resan med släppet av Kattegatt Vol.5  (uppföljaren till fjolårets Hologram) där två nya spår tillkommit till de åtta som redan hittat sina lyssnare under augusti och september, två åt gången. Dags alltså att kliva ner och helt svepas med av Kattegatts mörka vatten. (Vi har gjort det förut.) De två nya spåren ”Geiser” och ”Triangles” är besläktade genom sina minimalistiska melodislingor. ”Geiser” är skir som en gryende dag i september, ordlös. ”Triangles” hämtar DNA från samma källa som Geiser, men här bjuds vi på det närmaste sång vi kommer på Kattegatt Vol.5. Knappt urskiljbara ord (”You”?) andas, viskas fram och knastret har vridits upp några nivåer och får avrunda det drygt 30 minuter långa albumet.

Vattnet Kattegatt, inloppet från Nordsjön via Skagerack, förser Östersjön med saltvatten som blandas med sötvatten. Stationen Onsala, strax söder om Göteborg, uppmätte havstemperaturen 9,0 grader kl 11 igår. Fem timmar senare 12,7 grader. Beroende av strömmarna och vindriktningen kan havstemperaturen skifta snabbt. Liknande skiftningar återfinns på albumet Kattegatt Vol.5. IAMBEAR tar oss med till ett ljudlandskap mellan allt och inget, dag och natt, ebb och flod, vår och höst, eld och snö. Från fjäderlätta moln högt på himlen ner i en djup brunn och vidare genom sprickorna i berggrunden där grundvattnet letar sig fram. Soundet är både lågmält och bitvis olycksbådande. Som en stark underström vid en loj solkust. ”Sovrumsinspelnings”-knastret är det som håller mig kvar vid vår verklighet, som vi känner den. Annars hade jag lätt dragits med in i förgängligheten.

”Kattegatt är inspirerad våra skandinaviska väderskiftningar och natur: de vackra somrarna, de kalla och hårda vintrarna, de infinita höstregnen. Albumet tog ungefär ett år att slutföra – fyra volymer, var och en sin egen årstid, följt av en fullängdare.” – IAMBEAR

Den välbevarade hemligheten IAMBEAR föddes ur ett slags icke-existens. Dagen då projektet uppstod hade elen gått i den lilla svenska kuststad där IAMBEAR befann sig. Med ett laptop-batteri som enda strömkälla skapades de första fragmenten. Det var kanske också där som grunden för anonymiteten lades. Att födas utanför världen som vi känner den skapade möjligen en önskan om att förbli där. Eller så är det bara ett i raden av smarta marknadsföringstrick? För att kunna fortsätta vara hemlig som artist behöver du i princip gå helt offline idag. Frågan är hur länge IAMBEAR ska stå emot.

Återhållsamheten hos producenter som Burial och IAMBEAR är inte bara klädsam, den skapar också ett större utrymme åt musiken. Burial ger ogärna intervjuer och var länge helt anonym tills han laddade upp ett foto av sig själv 2014, med ett meddelande till fansen med löfte om ny musik inom kort. Burial har officiellt aldrig spelat live och har heller inga planer på att göra det. Så, är det ansiktslösa fortfarande intressant? Ja, absolut. Kraften i att inte få veta vem som döljer sig bakom ett artistnamn är stark, lika stark som nyfikenheten hos ett barn som inte få stanna uppe efter läggdags och titta på tv tillsammans med de vuxna.

Flera svenska artister har valt att verka utan att synas. Duon JJ förtrollade musikjournalister redan 2009 med sin debutsingel och hypen underblåstes av att upphovsmakarna länge var en välbevarad hemlighet, med skivbolaget Sincerely Yours fulla stöd. Vi omfamnas av Kattegatt Vol.5. Frågan är om IAMBEAR är redo att omfamna världen och låta mysteriet få sin lösning. Till dess får vi hålla till godo med en anorak och ett fårskinn samt en beroendeframkallande post-chillwave (!). IAMBEAR är en av Sveriges mest intressanta producenter just nu, med eller utan pälsförklädnad.

IAMX:s minialbum Everything Is Burning (Metanoia Addendum) ute nu

“IAMX is basically my public therapy,” säger Chris Corner  “It’s my way of being able to connect with the world, to pour my heart out and dance at the same time. It’s also an excuse for me to play with who I am, to explore certain parts of my personality that I don’t get to explore in everyday life.”

Som väntat är IAMX:s nya album en riktigt snygg produktion fullproppad med tunga basgångar, beats och svarta och självutlämnande texter. Everything Is Burning (Metanoia Addendum) är ett sjulåtar-långt minialbum plus nio remixer av bland andra Mr. Kitty och Gary Numan av låtar från Metanoia. IAMX/Chris Corner fortsätter att låta oss ta del av sitt inre och i låtar som ‘The Void’, ‘Eternity’ och ‘Scars’ beskriver han tomrum, ohälsa och styrkan i att ta emot en annan persons kärlek. Men Chris slänger även blickar ut mot omvärlden och kommenterar:

”We work for freedom
The freedom to be
Proud consumers with all our
Perfect little trophies”

Ur ‘Triggers’

Det är kanske texterna i synnerhet som gör Chris Corner unik. Visst går det att räkna upp en rad fantastiska textförfattare, David Bowie till exempel. Men Chris lyckas göra det ”svarta” inom honom intressant och allmängiltigt. Jag menar vem fasen har inte gått igenom kriser och depressioner, dock har jag har svårt att tänka mig att alla skulle kunna förvandla dessa till vackra textrader för andra att sjunga med i. Till dessa adderar han musik enligt sitt alldeles speciella och dramatiska ”IAMX-manér och han är enligt mig, en av de bästa liveakterna just nu. En kombinationen som blir smått genialisk. Lite som ett Kinderägg – tre önskningar i ett … !

 

THE VOID

You took me on, you forced my hand again
Holding the rope, holding everything
Only the bravest girl would sit through this
Only the darkest German confidence

I guess if I’m breathing this is not the end
I guess if I love myself I have a friend
Oh and if there’s nothing left I have your voice
Talking me into sleep, into the void

We laid in the sand, the salt breeze in our eyes
Telling our stories with unspoken signs
Waves of old tension still controlling us
Waves of a new life slowly calming us

Alla texter på albumet

 

Vi är oerhört tacksamma över att Chris inte övergav musiken för gott då han för några år sedan mådde så dåligt att han kom till en punkt då det inte gick mer, med inställda konserter och så vidare. Kampen han förde mot sina demoner höll på att knäcka honom och sömnlöshet och depression var några av följderna. Beslutet om att lägga ner var snubblande nära och han ifrågasatte vad han ville både med sin musik och sitt artisteri. Men efter terapi och mycket självrannsakan insåg han att det inte var musiken som fick honom att må dåligt. Tvärtom, han behövde bara hitta ett annat förhållningssätt till den. Tack och lov!

Everything is Burning har, precis som Metanoia, redan blivit ett ”repeat-album” och en ”vän” att lyssna på nu när höstvindarna på allvar har börjat att dra in över landet.

 

 

Diskografi

Kiss + Swallow (2004), The Alternative (2006), Kingdom of Welcome Addiction (2009), Volatile Times (2011), The Unified Field (2013), Metanoia (2015) Everything is Burning (Metanoia Addendum) (2 september 2016)

Ny singel – ‘Orange Light’ från Introflirt

Introflirt-Press1-Retro-jpeg.jpg

Vi fick mejl från våra vänner Ben Benjamin, Vafa Denalda och Brendan Dreaper i Oaklandbaserade Introflirt. Det är, som kanske flera av er känner till, inte första gången vi skriver om denna synthpop / new wave / croonwave -trio. Nu är de på gång med sitt andra album, ‘Temporary Heaven’ som släpps den 2 augusti. Från det får vi nu njuta av den andra av två släppta singlar, ‘Orange Light’. Första släppet var, som vi skrivit om tidigare, sensuella ‘Frozen Lace’. Jag kan skvallra om att detta album innehåller så många fina glimmrande juveler att mina öron gör små piruetter av lycka. Och alla dem som gillar artister som; Soft Cell, Depeche Mode, Jan Hammer, Junior Boys, Majical Cloudz och inte minst TR/ST kommer att få sitt lystmäte mättat, hint, hint! Men för att återgå till den rykande färska ‘Orange Light’ så kombinerar Introflirt i vanlig ordning fantastiska och lekfulla melodier, poppiga synthar, Bens sammetslena (croon)röst med självutlämnande texter. Texter som handlar om att bli besviken på människor, bräckligheten i relationer och vägen mot sexuell frigörelse. Dessa är genomgående teman för hela albumet vilket också skulle som kunna fungera som ett delikat balanserat soundtrack till ett inåtvänt liv som samtidigt strävar efter att nå ut. Ben (sångaren) berättar att han växte upp i en religös familj vars värderingar initierat en känsla av skam inför sexuell åtrå. Ben ville bli fri från denna kuvande moralism och den rädsla han upplevde inför konsekvenserna då han kände längtan efter vissa saker.

Introflirt utforskar ny mark både genom utelämnande texter och genom att utmana förutsättningarna för elektronisk musik. Det både glittrar och sprakar samtidigt som det svarta ligger under ytan och lurar. Spejsiga retro synthar a’la 80-tal möter den betydligt äldre sångstilen ”crooning” i en slags modern uppdaterad tappning. Detta är en kombination som är så oväntad och konstig att den i teorin låter lite galen. Men på något märkligt sätt fungerar det förbluffande väl. Här är en beskrivning som fanns att läsa i mejlet: ”Reinventing pop song structures to reflect the unpredictable nature of life’s twists and turns, the songs on this album present a clarity and confidence that’s a little bit dark, a little bit sentimental, and very very flirty.”

Introflirt har ett unikt sound som med lika delar glitter och svärta lyckas flirta sig rakt in i mitt musikhjärta.