Category Archives: Debut

Ett glimrande debutalbum av Lizette Lizette

Lizette

Att så mycket kärlek kan rymmas på en så liten yta! Igår släppte Lizette Lizette sitt debutalbum Queerbody och detta firades på ett trångt Taverna Brillo i Stockholm. Strax före 22 hörs ‘Easy Street’, det andra singelsläppet från albumet, ur högtalarna till den jublande publikens förtjusning. ‘Easy Street’ handlar om en tuff bransch, om att måsta kämpa medan många andra glider lite på en räkmacka … Att Lizette inte gav upp någonstans längs vägen är vi otroligt tacksamma för. För vem annars skulle skapa en helt ny genre, Queerbody, en förening av hens två olika världar, queercommunityt och synth och goth-communityt …                                                                             

Andra låten ut är ‘All You Stole’ och den mest personliga på albumet. För några år sedan var Lizette med om ett enormt svek vilket texten också handlar om. Det är också tack vare ‘All You Stole’ som Lizettes och Nicklas Stenemos samarbete inleddes.

Lizette LizetteDet första singelsläppet ‘Rest’ avslutar. Ett hyllat släpp som fick hela kritikerkåren att gå upp i brygga av lycka. Förväntningarna på debutalbumet blev också därmed höga. Något som Queerbody inte har några som helst problem att nu också leva upp till.

Queerbody innehåller även ‘Future’ som var den sista låten att hamna på albumet. Den är inte bara galet snygg utan också ett bidrag från Christian Berg (den andra halvan av duon Kite). ‘Freak’, ‘Scapegoat’ och ‘Slow’ är ytterligare tre pärlor på det sjulåtarlånga albumet. ‘Freak’ och ‘Scapegoat’ är gamla låtar från tiden då hen genomgick en transformation från eurodisco till ett mer synthbaserat sound. Till sist men inte på något sätt mindre betydelsefull var ‘Slow’ den låt som pekade ut riktningen för Lizette Lizettes sound. Det här är ett väl sammanhållet debutalbum med stundom oväntade uppbyggnader av låtarna. Jag kom på mig själv när jag förhandslyssnade på albumet att jag bytte favoritlåtar hela tiden … Låtarna är alla som karameller jag vill suga på länge länge. Och Lizette Lizette är utan tvekan den starkast lysande stjärnan på Sveriges musikhimmel just nu.

 

‘Blue Whale’ – LUHA

2

 

Magiska ‘Blue Whale’  är soloprojektet Luhas debutsingel som gått på repeat under december (släpptes 16/12) i mina lurar. Denna mörka dream-pop pärla är en dedikation till hennes förfäder, ett fiskefolk på Filippinerna. Men hennes rötter finns även norrut i Sverige. Kanske är det kombinationen av sträng kyla och tropisk djungelhetta som ligger bakom det krispigt melankoliska och sensuella soundet. Hurusom så är detta en singel som varsamt smeker mina rosiga vinterkinder varma och får mig att drömma mig bort för en stund …

 

Surf Philosophies – Coconut Parfume

 

Adrian Recordings har vaskat guld i egna staden Malmö och funnit duon Surf Philosophies. För några dagar sedan debuterade de med den drygt sju -och en halvminuter långa, ‘Coconut Parfume’ med tillhörande video. Under de första takterna när vågskvalp möter ett lojt elpiano skulle man kunna tro att detta ska utmynna i en klyschig chillout-låt. Men så kickar det i gång med bland annat något som låter som en blandning av ett förvrängt vindspel och kyrkklockor. Sång som exploderar i en refräng som omedelbart etsar sig fast i hjärnan. Det här är allt annat än förutsägbart och Surf Philosophies förvaltar det här minuterna mer än väl. Videon är späckad med 80-tals estetik à la chroma key, palmer, 3D-animationer samt diverse djur – en ”must see” med andra ord …

Duon är för mig tidigare okänd och vad jag har lyckats luska fram är att de endast gett ett par spelningar hittills. Tidigare i år spelade de på Inkonst i Malmö – när får vi se dem i Stockholm?

(Att se videon är obligatoriskt! Man får bland annat några olika exempel vad man ha havet till … !)

 

© alexis CANCINO

© alexis CANCINO

 

(Ur pressreleasen)

”Surf Philosophies are first and foremost a moving picture. Taking a cue from the original Neural Surfer Tom Blake, questions are asked and answers are given.

What does making music look like?

How long do we wait for songs?

Is the same song the same the second time around?

Only by turning pages and flicking through channels and swiping the screen do we finally get a grip on the ungrippable. Surf Philosophies make music by finding sounds in the Great Pacific garbage patch. No sound unloveable. No song unsingable.

Hailing from the pirate coves and Press-ganging ports from around the world..A love hate education of sailors law has formed all understanding of the world. Like the crew of the Pequod, only able wits and crude fighting skills have enabled the skimpish remains of this ship to survive.

A love of sea shantys, drunken knees-up, lonesome ocean ballads, rhythmic working songs, hymns and island jams..Surf Philosophies combine all flotsam and jetsam to provide a new modern soundtrack to the symbolic practice of watching the seas.

All songs are songs. And singing is the noble art of letting go and saying nothing. Melodies and harmonies, dissonance and silence, all words are sung as if they are saying what anyone wants to hear. There is no insistence on preaching or proclamation. We hear what we want to hear.

Surf Philosophies don’t care what you think.

We are the seagulls squawking for food,

We are the whales singing for the ocean,

We are the sharks mistaking surfers for seals.

 

 

Inspelad av Björn Stegmann
Mastrad av Andreas Tilliander
Animation av Martin Olsson

 

Vemodig och mörk electro från svenska ICEICE

image

Om kärnreaktorkatastrofen i Tjernobyl 1986 hade ett soundtrack skulle det mycket väl ha kunnat vara ”Nucleus” signerad ICEICE. ”Nucleus”, är ett fint smakprov på vad Joel Mellström kan skapa under artistnamnet ICEICE. Mellström själv beskriver sitt andra släpp på egna etiketten SMG Recordings som en vemodig, mörk electrosaga.

ICEICE:s alternativa mörka electro för tankarna till producenter som Forest Swords, som också fokuserar på gengreblandningar och sinnestillstånd snarare än på traditionellt låtskapande. ICEICE influeras hur som helst mest av basmusik, som kan sägas vara ett samlingsnamn för gengreblandande electro, med inslag av till exempel techno och dub.

Vid sidan av studierna på högskolan i musikmeckat Hultsfred driver Mellström egna indiemusikbolaget Paramuda (före detta SMG Recordings) med syfte att hjälpa fram andra musiker inom electroscenen. Lyssna också på Mellströms första släpp – Odyssey, som du hittar längre ner på sidan.

MICA – Lin (feat. LODENT & Margaret Knapp)

Mica_Profile_Soundcloud_1 - Placement 2
Kyle Walker, en blott 17-årig ”bedroom producer” från Auckland, Nya Zeeland, verkar uppfylla alla kriterier för ett stjärnskott. Under artistnamnet Mica släpptes nyligen debutsingeln ”Lin”, som av allt att döma kom till lite av en slump, men som är en desto mer självklar entré. Det saknas inte unga begåvningar inom den elektroniska scenen, men att träffa så pass rätt i sin debut (via Amorous Collective) Som Mica gör måste vara ovanligt?

With a little help from your friends …
”Lin” är lite av en 3-stegsraket – Mica (en av cirka 100 lyssnare) råkade på Margaret Knapps 60 sekunder långa originaldemo på SoundCloud, gjorde en snabb remix och glömde sedan bort den. Tre månader senare hittar han remixen på sin dator och skickar den till vännen och talangen Lodent (16 år gammal!), som blir omedelbart såld och ger låten den där sista magiska lyftet.

Debutsingeln ”Lin” är alltså lika delar lyckträff som fullträff. Gemensamt för alla inblandade är fingertoppskänsla. Låten byggs upp ur skirt bakgrundsknaster och mummel (”I just want it to be over, I’m so fucking tired”), lager efter lager läggs till och resultatet lyfter långt upp i stratosfären. Knapps kristallklara ekande sång, en elegant syntslinga och klingande beats varvas med någons förtvivlade tankar och allt ramas in av den där typiska knastriga hemmainspelade varma känslan. Det är en sammansatt och självklar debut.

 

Lodent @ Soundcloud Facebook Twitter

Margaret Knapp @ Soundcloud

Mica @ Facebook Instagram

En mörk och hänförande debut från Mhairi

Processed with VSCOcam with p6 preset

 

Brittiska fyndet Mhairi har precis landat sin debutsingel ”Crystalline” (22/3). Mhairi har sin bas i Bournemouth, på engelska sydkusten och har blott 20 år gammal redan etablerat en spännvidd i sin soundscape. Det är inget annat än imponerande. Mhairis musik spänner över flera olika genrer, med influenser som Imogen Heap, Peter Gabriel och Massive Attack. Det gör det svårt att sätta en etikett på musiken. Med avstamp i folk/akustiskt går Mhairis uttryck idag snarare mot de stora ljudlandskapen, liknande Sigur Ros och Kate Bush.

Mhairis sång är så självklar att den redan är karaktäristisk, trots att vi bara hört debutsingeln. Klingande och tassande syntspår leder in i en tät elektronisk dimma, med Mhairis isiga stämma som vägledning. Trumbeat och stråkar nästan stammas fram. Orkestreringen i sig gestaltar en tvekan, att slitas mellan motsträviga känslor. Men där ensamheten tillslut tar överhanden och själen omsluts av mörker. Med debuten Crystalline bjuds vi in till den inre monolog som pågår i Mhairis huvud. ”Save me from myself” sjunger hon, allt medan havsluften från engelska sydkusten tycks svepa in och ge tillfällig lindring. Under de kommande månaderna kan vi se fram emot flera släpp från Mhairi. Det ser vi fram emot.

 

Feels – If You’d Meet Me Tonight

Feels-2

 

Från Finland kommer electro-pop gruppen Feels, vilka är så ”färska” att vi här på WEIT är bland de första utanför hemlandet att skriva om dem. Hittills har de endast släppt några få låtar bland annat ‘If You’d Meet Me Tonight’ som har spelats en hel del redan i den finska radion. Gruppen består av Sofi Meronen, som sjunger och skriver låtar, keyboardisten Mikael Myrskog och producenten Jooel Jons. De själva beskriver sin musik som episk, gripande med en touch av nordisk melankoli. Jag föll i synnerhet för Sofis fina sånginsats i låten. I hennes röst finns en slags naturlig styrka, trots den mjuka framtoningen. De finstämda melodislingorna, tonartsbyterna och det släpiga tempot blir en lyckad mix som får mig att tänka på Elizabeth Fraser och hennes fantastiska sånginsats i Massive Attack-låten ‘Teardrop’ (Mezzanine). ‘If You’d Meet Me Tonight’ är en låt som fastnar i huvudet och den växer mer och mer för varje lyssning. I februari kan vi vänta oss mer från gruppen men i vilken form vet vi inte än. Kul att det blir finsk musik att räkna med även under 2016!

 

Helande toner med IYVES

Igår hamnade jag på en alternativ julfest där det bashades kända jullåtar på löpande band, med spontan mosh pit framför scen och allt. Så vad lyssna på dagen efter kvällen före för att ”skölja” öronen? Brooklyn-baserade sångerskan Hannah Taxman a.k.a. IYVES! Från kommande EP:n Let The Water Run plockar jag Wilinout och genast är det en tidig sommarkväll vid havet. IYVES’ själfulla röst och skimrande luftiga electro är som varmt porlande vatten är för kroppen och den sträcker sig långt bort, bortom solnedgången. Tack <3

 

Melankoliska ‘Machine’ från Steele

Steele - Web_Quality

 

I oktober i år släppte Sara Steele sin debutsingel ‘Fade’ på etiketten Firegate Music Group. Nu finns uppföljaren, ‘Machine’, på SoundCloud (dessvärre försenad på Spotify). Så här beskriver de själva ‘Machine’: ”Låten är en poetisk beskrivning av plåga och bitterljuv längtan sammanvävt i melankoliska toner”.

Sara verkar ha hittat rätt både när det gäller sitt sound och i sitt samarbete med Charles Elmi och Dejan Sajinovic. Tillsammans har de bildat projektet ‘Steele’ och skriver och producerar musiken ihop. Samarbetet har pågått sedan oktober 2014 och sedan dess har de enats i att det är tung, progressiv och filmisk musik de vill skapa.

Sara har varit musiker under större delen av sitt 25-åriga liv och har vuxit upp primärt med jazz och soul. Nu har hon sammanfogat alla influenser från det förflutna med de från nuet och skapat sitt egna, personliga sound. Jag satt i en slänt i Vita Bergen och fångade lite sol igår när jag lyssnade på ‘Machine’ för första gången. Låten blev ett ljuvligt soundtrack till scenen med siluetter av hundar, hussar och mattar som uppenbarade sig i motljuset mellan träden i parken. Vi ser redan fram mot EP:n ‘OPIUM’ som släpps den 19 januari 2016.

 

Finstämt med Solulf

Ibland får vi så fin musik skickad till oss här på WEIT att vi får lov att göra ett undantag från de genres som vi vanligtvis brukar skriva om. Det är Solulf som har spelat in sin första EP, 5:an, tillsammans med Andreas Söderström på etiketten Flora & Fauna i Årsta. Första singeln heter ”Pianot” och det är så finstämt att vi blir alldeles lugna när vi lyssnar. Eller för att citera Henrik von Euler (Dödens Dal) ”Vacker och odiskutabel musik som håller dig i handen när mörkret sluter sig omkring oss”.

Släpps på 7-tums vinyl den 9 december. Lyssna på ”Pianot” på SoundCloud redan nu.

Skärmavbild 2015-11-07 kl. 13.41.46 (kopia)