Category Archives: Inlägg

Sarajevski – ‘Softlights’ feat. Erika

 

Denna vecka startar vi tillsammans med bröderna Bojan och Aleksandar som är namnen bakom Sarajevski och deras nysläppta singel ‘Softlights’. Låten släpptes i fredags i en instrumental version och en med sånginsats av Erika Rosén vars röst ni säkert känner igen från det elektroniska bandet SWIM som vi skrivit om tidigare här på WEIT. ‘Softlights’ är en spegling av hur klubb- och nattlivet kan framkalla både eufori och en känsla av total ensamhet. Bröderna uttrycker det så här:

”When we need it the most it offers no intimacy. The lights are cold and hard and invisible barriers prevent real and close encounters.”– Sarajevski. 

 

Bojan och Aleksandar är ursprungligen från forna Jugoslavien men tvingades fly tillsammans med sina föräldrar från det konfliktdrabbade landet. Såsmåningom hittade familjen en fristad i de djupa skogarna i Småland och det var också där de fann deras gemensamma intresse för musik. ”Sarajevski” betyder ”tillhör Sarajevo” och namnet är en hyllning till den förlorade hemstaden. Aleksandar har tre albumsläpp i bagaget under olika alias och Bojan har DJ:at och arrangerat ett flertal klubbar och festivaler och han har även en stor passion för musikjournalism.

‘Softlights’ är både glittrig och melankolisk. De fina melodislingorna liksom svävar över den atmosfäriska ljudbilden och Erikas mjuka stämsång är en ”match made in heaven”. Bröderna bygger upp en dramaturgi redan från första anslaget och leder oss ut i natten, till förväntningarna och besvikelserna. Grattis till en riktigt snygg debut!

 

Släpptes 17/3

Bolag: HMWL (House Music With Love)

Samaris – Wanted 2 Say

Island i allmänhet och Reykjavík i synnerhet, i princip allt med Island känns lockande. (Vi har till exempel tidigare skrivit om isländska Vök.) Som en blogg som guidar till indielivet i olika storstäder uttryckte det: Reykjavik är ”exciting, vibrant and beautiful”. Det skulle lika gärna ha kunnat fungerat som en beskrivning av isländska Samaris‘ elektroniska musik.

Jag är glad att jag kan sitta inne i värmen och njuta av den kusligt koreograferade videon till ”Wanted 2 Say”. Ute är det mörkt och blåser lika isigt som i videon, men det dröjer nog en vecka till innan månen är lika fyllig. Det är mycket som är anmärkningsvärt med Samaris första singel från albumet Black Lights, som släpptes i somras. För första gången sjunger sångerskan Jófríður Ákadóttir på engelska och språkbytet känns självklart. Avvägningen mellan den luftiga och sparsmakade sången och syntharrangemang, dansdriv och breaket i mitten av låten är perfekt. I det närmaste fulländad. ”Wanted 2 Say” ger omedelbar mersmak. Som en förrätt på en Guide Michelin-krog som du skulle vilja äta minst tre av för att bli helt nöjd.

Så här presenteras bandet på siten primarytalent.com

Combining disparate elements of electronics (Þórður Kári SteinPórsson, aka ‘Doddi’), clarinet (áslaug Rún Magnúsdóttir) and Jófrídur ákadóttir’s enchanting voice, Samaris mix glacial electronica and bold, percussive beats with haunting chant-like vocals – the lyrics culled from nineteenth century Icelandic poems. […] The overall effect is simultaneously ancient and modern – an ethereal sound filled with dark spaces and alien atmosphere.

Samaris bildades 2011 och sedan gick allt fort. De vann musikpriser och deras livespelningar bidrog till att skapa en välförtjänt hype kring bandet. Sedan dess har det blivit flera släpp på isländska och nu senast på engelska samt en rad festivalspelningar. Tänk att få dansa till Samaris på midnattssolsfestivalen Secret Solstice. *Add to Bucket list!*

Samaris fanns med på vår årsbästalista 2014 med albumet Silkidrangar.

Pudlar och repeatar ‘Who’s Going To Love You Now?’

 

‘Who’s Going To Love Me Now’ av We Are Temporary är min repeat-låt just nu. Jag kan helt enkelt inte få nog av Mark Roberts säregna röst. MEN det var inte ”kärlek vid första lyssningen” denna gång, jag störde mig faktiskt på den ”oputsade” svajiga sången. Även andhämtningen retade mig. Jag tyckte till och med att Marks sånginsats förstörde en i övrigt bra låt. Så pass illa var det. Ja, jag skriver i preteritum, för i detta fall får jag göra en präktig ”pudel”, ett lappkast, en kovändning och erkänna min trångsynthet. Möjligen behövde jag kanske ge ‘Who’s Going To Love Me Now’ några fler lyssningar än jag brukar för att ta till mig Marks känslosamma röst, för att inse att det vackra finns i det operfekta.

Crossing Over som albumet ‘Who’s Going To Love Me Now’ finns med på kom i februari 2016 och är Mark Roberts/We Are Temporarys debutalbum. Tyvärr ett släpp som jag missade då men är glad att jag nu via en rekommendation (♥) fått chansen att upptäcka.

Mark Robert kommer från den musikaliskt blommande stadsdelen Brooklyn, NY från vilken vi på WEIT hittat flera av våra favoritartister. Nu kan vi addera We Are Temporary till den listan. Det är snudd på omöjligt att inte älska Marks mörka elektroniska och industriella coldwave. Även om en, som i mitt fall, måste ge den ett flertal lyssningar. Ibland tar kärleken lite tid på sig men när den väl hittat in i hjärtat, så finns den där för att stanna.

 

Lyssna på Crossing Over på Spotify eller på SoundCloud

We Are Temporary på Facebook 

 

TW Walsh – Public Radio

Det är alltid lika fint med nya bekantskaper. Och lika förvånande att fynd som Tom Walsh, a.k.a. TW Walsh kan gå under min radar i åratal. För Tom Walsh är ingen novis. Tvärtom. Hans första soloalbum How We Spend Our Days (som kom till efter att Made in Mexico Records upptäckte hans heminspelade demo) släpptes redan 1999.

När jag hörde låten ”Public Radio” första gången färgade soluppgången februarihimlen i urvattnade pastellfärger. Jag satt på ett pendeltåg på väg till jobbet. Det fanns ganska gott om sittplatser i vagnen. En fin stund, mitt i vardagstristessen. Förutom den sköna ”baktakten” var det nog Walsh’s fina vocoder-sång jag fastnade för först. Precis lagom mycket processad, lika mjuk som franska Air på 90-talet. Jag blev berörd direkt.

Tom Walsh, som föddes på 70-talet, började spela trummor redan som tolvåring och några år senare också gitarr. Inte långt därefter började han spela in egna låtar. Pappans skivsamling, med bland annat The Rolling Stones, Led Zeppelin, The Police, Talking Heads, Elvis Costello och Neil Young, blev en tidig inspirationskälla. Walsh har en del gemensamt med just Neil Young, inte minst sångstilen. En annan singer/songwriter som brukar nämnas i samband med Walsh är Will Oldham a.k.a. Bonnie ‘Prince’ Billy. Själv kommer jag att tänka på Built to Spill och då främst frontmannen Doug Martsch. Även här finns en röstlikhet. Merparten av TW Walsh’s projekt fram till idag placerar honom i facket amerikansk alternativ rock. Men på senaste albumet Fruitless Research, som inleds med ”Public Radio” hände något. Ett sökande efter något annat ledde till ett modernare sound.

Fruitless Research släpptes för ganska precis ett år sedan (12 februari 2016). Fem år efter föregångaren Songs of Pain and Leisure (2011). En ovanligt lång tid om man ser till Walsh’s diskografi. Men livet kom emellan – en längre sjukdomsperiod och andra motgångar bidrog till att Tom Walsh tog en omfattande paus från musiken, började söka inåt. Resultatet blev Fruitless Research. Jämför man med Walsh’s tidigare projekt ter sig skivan mycket mer modern, men den står lätt för sig själv utan jämförelse. Det är en spännande väg TW Walsh har slagit sig in på och han behärskar det nya, mer synthbaserade soundet till fullo med bibehållen känsla.

Vid sidan av sitt eget musikprojekt jobbar TW Walsh som mastering engineer och har fram till idag jobbat med mer än 800 projekt åt olika artister.

Nytt från MAVS och en trip till det småländska höglandet

Vad har småländska Vislanda för koppling till Nashville, TN? Jo, Makeup and Vanity Set, MAVS a.k.a. Matthew Pusti, en veteran inom den amerikanska electro-scenen.

Videon till Chrome Prelude, en kortkort film i telescreen-stil väcker frågor. Chrome Prelude-videon fungerade också som promo för 80 exklusiva Chrome-kassetter, som för övrigt är slutsålda. Det är inledningsvis en ganska vanlig bilåkarvideo, men var det inte något märkligt och bekant med den där bussen som närmade sig ur dimman? (Tack Kalle för heads up!) Buss 106 mot Vislanda! Linje 106 trafikerar inte ens Vislanda med sina knappt 2000 invånare under dagtid. Men hur hittade MAVS och skivbolaget Data Airlines (DA) till denna lilla småländska industriort? Kanske var det Vislanda som hittade till dem …

Ett annan uppmärksamt fan ställde frågan på MAVS:s Facebook-sida, varpå Data Airlines gav det kyptiska svaret: ”Or maybe it is Småland that is pouring out of that tear? From another dimension.”

Hur som helst finns Chrome EP tillgänglig för streaming via de vanliga kanalerna från och med idag. Följande beskrivning av Chrome är saxad från MAVS:s Bandcamp-sida:

”Chrome is the sequel to MAVS 2016 EP Wavehymnal. It ventures further into the path of distorted and glitchy milieu of cyber insecurity. A perfect soundtrack to the road trip through a world of burning chrome and dissolving transistors.”

Se videon i sin helhet här nedan och se sedan till att ha med Chrome EP på nästa road trip.

 

Empathy Test

Foto: Jens Atterstrand elektroskull.com Musikens Hus Electronic Winter 2017  

 

I helgen som var gick, som ni säkert känner till, Electronic Winter 2017 av stapeln i Göteborg. En av de fem akterna var brittiska Empathy Test. En duo bestående av Isaac Howlett (sång) och Adam Relf (produktion) som tar hjälp av Christina Lopez (trummor) och Jacob Ferguson Lobo (keyboards) vid liveframträdanden. I oktober förra året släppte de dubbel a-side singeln, Demons | Seeing Stars och följde upp med en tvåveckor lång Europaturné tillsammans med Mesh och Aesthetic Perfection. Under helgens spelning levererade ET snygg välproducerad atmosfärisk elektronisk synth pop som fick hela publiken att gunga synkront i takt. Duon har verkligen börjat att hitta sin publik och många var det som sjöng med, inte minst till hitlåten ‘Holding On’.                       

Isaac och Adam bildade Empathy Test efter att de upptäckte att de hade gemensamma intressen i Sci-fi filmer från 80-talet, underground dans- och indiemusik. Vilket namnet skvallrar om, det kommer från Blade Runner. Och visst kan man känna det filmiska i deras musik, genom texterna förvandlar de det vardagliga till något både vackert och tragiskt.

Empathy Test planerar att släppa ‘By My Side’ den 17/2 och ‘Bare My Soul’ 21/4 följt av en PledgeMusic-kampanj för att finansiera ett efterlängtat debutalbum. Albumet kommer även att få sällskap av ytterligare en singel ‘Safe From Harm’. De två spår som jag har förhandslyssnat på kommer inte att göra några Empathy-fans besvikna, ‘By My Side’ berättar om ett trauma och ‘Vampire Town’ bringar hopp om läkning, ljuset i tunneln. Med andra ord så finns det mycket att vänta från dessa flitiga gossar. Rent örongodis för alla som älskar analoga synthar och 80-tals beats.

Kommande livespelningar: Synth Pop Goes Berlin (Berlin, 17/2), Amphi (Cologne, 22/7) och Unter Dem Himmel (Thale, 5/8)

 

Lyssna på senaste EP-släppet så länge ↓

Evvol – Physical L.U.V

Evvol!! Hur denna fantastiska darkwave-popduo från Berlin har lyckats passera under min radar så pass länge är ett mysterium. När jag först hörde Evvol och låten ”Physical L.U.V” från EP:n med samma namn var det omedelbar kärlek. Electro-pop blir knappast mer sensuell, kittlande och begåvad. Evvol är mästerliga på att väva in dualism (värme/kyla, ljus/mörker, anknytning/flykt) i sina arrangemang. Soundet kan placeras någonstans mellan europeiskt och fransk-kanadensiskt. Förklaringen kan möjligen hittas i konstellationen: irländska Julie Chance och australiensiska Jon Dark tillhör Berlins musikscen och har turnerat med bland annat Peaches, Austra och YACHT. Duon gick ursprungligen under namnet Kool Thing, men efter en time-out från musiken hade energin ändrats, förstärkts, och Evvol föddes.

Duons ”pånyttfödelse” manifesterades på sätt och vis i kortfilmen till ”Physical L.U.V”, regisserad av Faraz Shariat. Så här beskriver Evvol själva handlingen i videon:

“Produced in rural Germany, our short film tells the story of Luka, a genderqueer teenager whose everyday life consists of creating creamy ice-cold milkshakes in a gym and taking good care of the equipment. The story begins when Luka hitches a ride from a farmer in a tractor after work and encounters his daughter. Back at her parents’ dairy farm, they experience a special kind of ‘Physical L.U.V.'”

Physical L.U.V EP släpptes 13 maj 2016 Via !K7 Records

Due to a massive technical problem we haven’t been able to post anything for a while. But now we’re back on track and can continue to post excellent music again! ♥

Ett glimrande debutalbum av Lizette Lizette

Lizette

Att så mycket kärlek kan rymmas på en så liten yta! Igår släppte Lizette Lizette sitt debutalbum Queerbody och detta firades på ett trångt Taverna Brillo i Stockholm. Strax före 22 hörs ‘Easy Street’, det andra singelsläppet från albumet, ur högtalarna till den jublande publikens förtjusning. ‘Easy Street’ handlar om en tuff bransch, om att måsta kämpa medan många andra glider lite på en räkmacka … Att Lizette inte gav upp någonstans längs vägen är vi otroligt tacksamma för. För vem annars skulle skapa en helt ny genre, Queerbody, en förening av hens två olika världar, queercommunityt och synth och goth-communityt …                                                                             

Andra låten ut är ‘All You Stole’ och den mest personliga på albumet. För några år sedan var Lizette med om ett enormt svek vilket texten också handlar om. Det är också tack vare ‘All You Stole’ som Lizettes och Nicklas Stenemos samarbete inleddes.

Lizette LizetteDet första singelsläppet ‘Rest’ avslutar. Ett hyllat släpp som fick hela kritikerkåren att gå upp i brygga av lycka. Förväntningarna på debutalbumet blev också därmed höga. Något som Queerbody inte har några som helst problem att nu också leva upp till.

Queerbody innehåller även ‘Future’ som var den sista låten att hamna på albumet. Den är inte bara galet snygg utan också ett bidrag från Christian Berg (den andra halvan av duon Kite). ‘Freak’, ‘Scapegoat’ och ‘Slow’ är ytterligare tre pärlor på det sjulåtarlånga albumet. ‘Freak’ och ‘Scapegoat’ är gamla låtar från tiden då hen genomgick en transformation från eurodisco till ett mer synthbaserat sound. Till sist men inte på något sätt mindre betydelsefull var ‘Slow’ den låt som pekade ut riktningen för Lizette Lizettes sound. Det här är ett väl sammanhållet debutalbum med stundom oväntade uppbyggnader av låtarna. Jag kom på mig själv när jag förhandslyssnade på albumet att jag bytte favoritlåtar hela tiden … Låtarna är alla som karameller jag vill suga på länge länge. Och Lizette Lizette är utan tvekan den starkast lysande stjärnan på Sveriges musikhimmel just nu.

 

Chino Amobi – The Prisoners Of Nymphaion

Jag är glad att jag hittade Richmond-baserade producenten och artisten Chino Amobi. Amobis musik genomsyras av politik, ja revolutionär kraft, men sällan uttalat. Världsläget i allmänhet och läget i USA efter presidentvalet i synnerhet gör mig extra mottaglig för kraften bakom soundet. Amobi behärskar att slå samman det vackra med mer våldsamma uttryck och han drar sig inte för att sampla glaskross eller att nästan halvkvävt vråla fram texten. På spåret ”The Prisoners Of Nymphaion” från EP:n Anya’s Garden finns ingetdera. Det gör det inte mindre lockande eller drabbande. Tvärt om. Kontrasten mellan samplade polissirener, vibrerande basunderströmmar och den klingande melodislingan är ren magi.

Amobi började skapa musik som 12 tolvåring, mest beats och då och då också en del rap med brodern. Under konsthögskoleåren i Virginia började hans uttryck för känslorna av utanförskap alltmer att ta musikalisk form. Han gav länge ut musik under namnet Diamond Black Hearted Boy tills han en dag ledsnade på ”masken” och går sedan 2015 under sitt eget namn. Att göra avståndet mellan sig själv och sin musik så litet som möjligt är i sig radikalt enligt Amobi. Att förbli en anonym producent var inte längre att alternativ. I samma veva var Amobi delaktig i att starta upp skivbolaget NON, ett globalt kollektiv av afrikanska artister som med hjälp av ljud synliggör strukturer, synliga såväl som osynliga, i samhället.

Jag saxar följande rader från NON:s bio på SoundCloud.

”NON is a collective of African artists, and of the diaspora, using sound as their primary media, to articulate the visible and invisible structures that create binaries in society, and in turn distribute power.”

Det kunde lika gärna vara en beskrivning av Amobis musik. Jag kommer att följa hans framtida releaser med spänning.

Anya’s Garden EP släpptes 2 dec 2015 på etiketten UNO NYC.