Category Archives: Single

Hanin Elias – Hold me

 

Idag stod jag i snålblåsten med regnet piskande mot ansiktet tillsammans med min hund och funderade på hur jag (och min hund) ska överleva denna vädermässigt vidriga månad. Att då få gå in koka kamomillte, tända ljus och lyssna på mörk electro från Berlin är en ynnest.

‘Hold Me’ heter singeln som släpptes den 11 oktober och är ett samarbete mellan före detta Atari Teenage Riot sångerskan Hanin Elias och producenten Electrosexual. Samarbetet mellan de båda startade efter att Electrosexual 2014 remixade en låt för Fantôme som är ett annat projekt där Hanin Elias ingår. Sedan dess har de båda återkommande gästat varandras låtar.

Inspirationen bakom ‘Hold Me’ kommer från aktuella händelser såväl som mänskliga instinkter:

”In times like this you often feel lost. An aggressive, fearful vibe is all around us — on the news and in the street. We are held hostage by something threatening. I wanted to mix the longing for love and security with the threatening surrounding in sound and lyrics.”

Även om ‘Hold Me’ har det där råa underground soundet så är det i en drömskt svartvitt landskap, ovan jord, videon utspelar sig i. Bakom visionen till denna video står regissören Dukagjin Idrizi som Hanin mötte vid en film inspelning. Ett ytterligare lyckat samarbete som Hanin Elias fått till. Och ja, för er som redan gissat, den är inspelad på Island. (Lite kul kuriosa är att mannen som kryper upp ur geisern är Tomas Lemarquis som skådespelade i X-Men: Apocalypse nyligen).

Jag har nu återfått hoppet om ytterligare överlevnad för mig (och min hund) denna gråkalla höstmånad.

 

 

 

Illum Sphere

Vår favorit Illum Sphere (Ryan Hunn) är till vår stora glädje på gång med nytt album, Glass (via Ninja Tune)som släpps den 4 november. Ett album som skiljer sig en hel del från hans tidigare, och som kommer att mätta lystmätet hos alla som älskar electronica starkt präglad av en slags chiaroscuro melankoli. Enligt utsago kommer vi att få uppleva en helt ny musikalisk palett, i ett nytt tempo och med en ny energi – något smakproven ‘Thousand Yard Stare’ (släpptes 13 oktober) och ‘Red Glass’ (som släpptes idag) skvallrar om. Vidare så undersöker Hunn ett slags isolationistiskt territorium med sin nya musik och har lyckats skapa både intimitet och något lite odefinierat svepande … I ‘Thousand Yard Stare’  finns något underliggande som pulserar och pockar på, lite som en nerv som blir synlig när den spänns under huden. Precis så som musik ska göra när den är som allra bäst. Plötsligt känns vetskapen om att vi snart går in i november månad inte lika tung.

 

Glass låtlista:

1. The Journey
2. Fall Into Water
3. Red Glass
4. Wounded
5. Oracle
6. Fuel The Fire
7. River
8. Thousand Yard Stare
9. Paradise

 

Kauf – Key to Life

Idag släppte WEIT-favoriten Kauf (Ronald Kaufman) den tredje singeln i ordningen från det kommande albumet Regrowth. Låten heter ‘Key to Life’ och är en fortsättning på Kaufs introspektion. Återigen handlar det om livsfrågor, denna gång om ”kraften i ord som kan verka skrämmande för ett ungt sinne””Warn me you had the key to life” är en rad ur texten som fint beskriver det.

Kauf skapar ett sound som på ett sätt består av motsatser, svängiga etnorytmer, bambuflöjt och -tunga basgångar och reverberad sång som ligger djupt in i ljudbilden och skapar en känsla av ödslighet på samma gång som den lekfullt slingrar sig fram genom låten. Och det är just det där, det lekfulla, det allvarliga, rytmerna och den känsloladdade sången som vi gillar så mycket med Kaufs musik. Vi ser verkligen fram mot att lyssna på hela albumet så småningom. Happy Kauf-fredag önskar vi alla!

 

Humons – Underneath

2-3

 

Idag onsdag känns det helt perfekt med lite sväng. Lämpligt nog låg ett guldkorn i mailen och väntade. Det är Ardalan Sedghi a.k.a. Humons som skickat singeln ”Underneath” till oss här på WEIT. Singeln är ett släpp från kommande ‘Spectra EP’ och är ett riktigt fint exempel på förförisk dream house. Med influenser från Detroits house, ambient, psykedeliska rock -scen mixar Humons dessa med organiska ljud för att skapa sitt sound.

En tidig version av Spectra EP producerades initialt enskilt. Men så småningom introduceras den till en grupp musiker på Montera Sound som är ett samarbete och en slags musikalisk gemenskap som sammanträder i en studio byggd inne i en historisk kyrka i Detroit. Denna introduktion ledde till att  Sedghi fick kontakt med producenten och teknikern Jon Zott (JRJR & Borns). Tillsammans kompletterade de musiken genom en rad olika nya influenser och ljudpaletter och senare i höst kan vi få höra resten av resultatet av detta samarbete på Spectra EP. Skön onsdag!

 

Humons social media:

LAIRE – Nobodies

17 år(!) är LAIRE som ligger bakom chill trap -låten ‘Nobodies’. Han kommer från Tyskland, Cologne och producerar melodisk experimentell, chillwave musik med hip-hop influenser till vardags, något han sysslat med i ungefär ett år. ‘Nobodies’ är hans senaste släpp och är ett fint exempel på LAIRES musikaliska mognad. I gungande downtempo leds vi in en atmosfär som både är lite kuslig, med  tung basgång och spöklika körer men också drömsk med känslofull sång och synth. Enjoy!

Laires sociala media:

https://soundcloud.com/laire/
https://twitter.com/laire_music

https://www.facebook.com/lairemusic/

https://www.instagram.com/lairemusic/

Zanias – Follow the Body

‘Follow the Body’ heter låten som den här vackra videon fått illustrera. Zanias som är medlem i den mörka elektroniska duon Keluar är nu på gång med ett soloprojekt och en EP, The Core, som släpps den 5 september. Här är alltså det första smakprovet från den. 

Videon är inspelad vid Östersjön och filmad och redigerad av Zoè Zanias (Alison Lewis) och Clay Adamczyk. Den Berlinbaserade australienska Zanias uppträdde på Kalabalik på Tyrolen tidigare denna månad under den tvådagar långa synth/postpunk/elektroniska festivalen i Alvesta.

Release i dag – Lost Childrens ‘Hillside’

 

Under en resa till Hanayashikiparken i Tokyo fann Avery Brooks äntligen ett smeknamn till en samling låtar han hade jobbat med privat. Det var på ett litet plakat som han i förbifarten såg en liten fras som fastnade hos honom – ”lost children”. Brooks kände att de orden beskrev något som han kände inom sig, känslor som handlade om åldrande, dödlighet och ångest som kan medfölja med vuxenlivet. Begreppet ”tid” har varit ett tema som följt honom ända sedan den första releasen, Our Fallen Cities, som var ett soundtrack med visioner om ett post-apokalyptisk Amerika. En samling kärlekssånger höljda i en dimma av futuristisk nostalgi. Med låtar som ‘Time is Running Down’ stod det ganska klart att det var i en omloppsbana runt den mörkare delen av 80 – tals musiken med vocodern som trogen följeslagare, han trivdes bäst. Och inte utan att man känner vibbarna från Depeche Modes tidiga verk när man lyssnar igenom Our Fallen Cities.

Brooks fascination av sin egna dödsdrift fortsätter och nu levererar han låtar i form av spökhistorier,  singeln ‘Hillside’ som släpps i dag är ett fint exempel på en sådan. Han kommer även att fortsätta att hylla sina darkwavehjältar på albumet, SPECTERS, som släpps den 30 oktober. Hans synthar kommer även att ordentligt få sträcka på benen på den kommande plattan med svindlande invecklad programmering med tätare texturer men som skimrar av små ljusfläckar som lyckas slinka genom. Brooks vokala insatser har vävts in i mixen och fungerar ofta som synthmattor likt elastiska skikt draperade över metalliska slagverk. Men trots hans kanske morbida fascination av döden så är soundet väldigt levande med pulserande körer och synthar i livliga blå kulörer. På kommande skivan bidrar Brooks’s vänner och bandmedlemmar från Ravens & ChilesSelebrities och the Ice Choir med gitarrslingor och bakgrundskörer. En beskrivning av den kommande skivan lyder så här: ”Specters is a sensitively woven sonic space that deals primarily in darkness, but glows with a slight warmth around the edges”.

Medan vi väntar på denna kommande juvel njuter vi av ‘Hillside’ på repeat. God lyssning!

 

André Bratten – Cascade of Events, feat. Susanne Sundfør

En del låtar eller album kommer för mig för evigt var förknippade med böcker jag läst. Sommarveckan då jag streckläste Låt den rätta komma in av John Ajvide Lindqvist lyssnade jag i stort sett bara på Explosions in the Sky’s album The Earth Is Not A Cold Dead Place, så när jag hör till exempel You Hand In Mine är jag tillbaka på den där filten där jag läste historien om vampyren som kom till Blackeberg.

Just nu läser jag Bön för Tjernobyl av Svetlana Aleksijevitj, (nobelpristagare i litteratur 2015) och det är en tung men angelägen läsning. En läsning som råkat sammansvetsas med André Brattens fina hymn ”Cascade of Events feat. Susanne Sundfør”. Bara låttexten i sig skulle kunna sammanfatta alla de vittnesmål från överlevare som varsamt återberättats av Aleksijevitj.

If only
If only
If only it was easy …

Still falling
So send everyone …

Med sitt andra album Gode, där Cascade of Events återfinns, har Oslobaserade producenten André Bratten tagit ett tydligt kliv bort från disco och klubb-sound. Istället har ett mer mörkt, personligt, experimentellt och technoinfluerat uttryck tagit vid och tempot har skruvats ner.

”Gode is an expressive record made up of piano, field recordings, strings, tape machine hiss, and delicate vocals, carrying shades of Arvo Pärt, Brian Eno and fellow Norwegian ambient icon Biosphere.” – Bleep

Enligt Bratten själv är Gode det album han alltid har velat göra och resultatet blev ett personligt album, som spelades in under en treårsperiod. Här nedanför finner ni ett smakprov som enligt mig sticker ut från albumet. Trevlig lördagskväll!

Kuriosa: Har gjort remixer åt Wholy Goast! och Röyksopp

Gode släpptes i november 2015 på etiketten Smalltown Supersound

”I am the space between your sheets” – Night Games ‘Suffocate’

nightgames_light_test_053lb

 

Vad kan passa bättre än lite down-tempo denna fläktande onsdag? Det är exakt vad Constance och Paul i Night Games bjuder oss på genom deras nya singel ‘Suffocate’. Denna duo från East London placerar sig själva och sin musik inom Cinematic Electronic – genren, en favoritgenre som jag gärna skulle höra mer från men som det inte direkt dräller av artister inom …

‘Sufforcate’ har bland den finaste öppningen jag hört på länge. Constances silkesröst smeker oss under en enda stigande lång ton som följs av orden: ”I am the space between your sheets / Lift them over my head so I can’t breathe”. Hon berättar om kärlek som skaver. Om något som inte är menat för henne. Det är så skört och finstämt att håren på armarna reser sig. Allt uppburet av en mjuk pulserande synthmatta och en dov ”hjärttrumma”.

I pressreleasen står att läsa om singeln: ”‘Suffocate’ is canny and the execution of feeling in it is so precise, it sounds like it has always been with us, but perversely the more you try to put your finger on it the more it resists comparison”. En beskrivning som vi är beredda att skriva under på. Det är skickligt att förena sång, text och musik och skapa något som man kan identifiera sig med samtidigt som det känns abstrakt och faktiskt ordlöst.

Vi ser fram mot att följa denna duo som verkar gå från klarhet till klarhet och förädla sin musik till något som glimmrar lite extra. Näst på tur står spelning blir den 16 juni @ F. Cooke Pie & Mash i Hoxton så om du har vägarna förbi …

 

ABSINTH3 – Long Island (feat. Kaye Kiernan)

Värmen vänder åter och syrénerna har snart blommat över. Vad kan passa bättre då än ett stycke chromachroma-kolorerad retro synthwave? ”Long Island (feat. Kaye Kiernan)” av ABSINTH3, eller Ethan Gray som han egentligen heter, är ett passande soundtrack för försommarkvällar med löften. Retrowave får mig ofta att tänka på LA. Möjligen har jag den våldsamma kärlekssagan Drive, med Ryan Gosling i huvudrollen, att tacka för det, men LA har varit en magnet för mig längre än så. (Jag har dock fortfarande inte fått uppleva staden med egna ögon.) Men vem hade kunnat ana att en ung producent från Glasgow skulle skicka iväg mig till amerikanska västkusten med sin glimrande 80’s synthpop? Efter ”Drive”-introt matchas romantiska harmonier och självklara synthslingor med Kaye Kiernans eleganta sång. Det går inte att ta miste på Ethan Gray’s hyllning till 1980-talets synthpop. Och möjligen ”the West Coast”? Tänk solkysst hud, hår som fladdrar för vinden, rollerblades, pastelliga solnedgångar och palmkantade boulevarder. Sommaren kan komma!

Albumet Retropolis släpptes i januari i år.