Grafton Primary tillbaka med skimrande EP – The Silence

Det kommer mycket spännande musik från ”down under”. Flera australiensiska band/producenter har berört oss de senaste åren, däribland Water Graves, Youngs., Nite Fields, RÜFÜS och Eckul. Nu också electro-noir-duon Grafton Primary från Sydney, aktuella med en ny EP efter fyra års uppehåll.

Det första jag slås av när jag lyssnar på titelspåret är den otroligt snygga syrerika och dynamiska produktionen. Melankoliska körslingor varvas med solnedgångsbeats. Electro-pop-smycket ”The Silence” från Grafton Primarys nya EP med samma namn sätter sig direkt.

Grafton Primary började ge livespelningar och släppte sin första EP Relativity 2008, alltså flera år innan vi startade WEIT. Så småningom landade första fullängdaren Eon som följdes av flitigt turnerande och festivalspelningar. 2013 kom andra albumet Neo, en lek med titeln på bandets första album. Inte konstigt att de senaste åren mest handlat om att söka efter ett inre lugn. Men så lagom till midsommarhelgen var bröderna Josh och Benjamin Garden, som gick på samma primary school i Grafton (såklart!), tillbaka med nya The Silence EP och har därmed slagit in på en rakare, mer tydlig väg. Rakt in i solnedgången. The Silence EP kommer att gå varm långt in i augusti. Fram till dess blir det endast sporadiska semesterinlägg från mig här. Nu tar jag sommar!

 

ionnalee – ‘Not Human’ TR/ST remix

Vad kan vara en bättre uppladdning inför helgen än en premiär av TR/ST remix av ionnalees ‘Not Human’. Jonna Lee är den überbegåvade svenska artisten som kanske mest är känd som iamamiwhoami men som nu använder sig av aliaset ionnalee. Jonna har sedan 2007 släppt material som soloartist med framgångsrika album som Kin (2012) och Blue (2014). Hon är Sveriges dream pop-drottning som med sin musik går från klarhet till klarhet. Jonna är en estet ut i fingerspetsarna och sin tydliga image som innefattar mycket vatten och blått har hon varit trogen sedan starten. Att hon även är grundare till skivbolaget To whom it may koncern. och regisserar allt visuellt material under pseudonymen WAVE bidrar säkert till det sammanhållna konceptet.

Att Robert Alfons a.k.a. TR/ST nu tar ‘Not Human’ till ett lite mer mörkt och pulserande dansgolv känns riktigt spännande. Och Jonnas starka text förstärks ytterligare genom den nya kontexten. Riktigt snygg. Trevlig helg! ♠

Blytung ny singel från Chelsea Wolfe – ’16 Psyche’

Chelsea Wolfe live @ Kraken Stockholm 2017-06-08 Photo by Jo

För exakt en vecka sedan räknade jag ner timmarna till Chelsea Wolfes spelning på Kraken Stockholm. Hennes andra Stockholmsbesök på 19 månader. Jag hade alltså knappt hunnit släppa att jag missade hennes konsert på Slakthuset förrän Kraken och Klubb Tänk På Döden XXIII annonserade tidigare i vår att Chelsea Wolfe var inbokad till försommaren. Få artister har imponerat lika mycket på mig på senare år som goth-folk-singer-song-writern Chelsea Wolfe från Californien. Trots den smala genren, någonstans mellan alternativ electronica och metal fortsätter hon att nå nya fans.

En knapp kvart före den påannonserade tiden kl 22 klev Chelsea Wolfe och hennes tre livesmusiker upp på scenen på Krakens låga scen och trots halsproblem (?) imponerade Wolfe med en röst som kan tränga sig igenom det mesta, utan att någonsin bli ”metal”. Före paus annonserade hon ”16 Psyche”, den första singeln från kommande albumet Hiss Spun, och det blev ett tydligt tecken på att Wolfe tänker stanna kvar på den inslagna hårdare vägen, någonstans mellan landskapen doom och metal. Igår släpptes singeln officiellt och Chelsea Wolfe kan lägga ännu en välskriven hypnotisk låt till sin mörka discografi. Hiss Spun släpps 22 september via Sargent House och jag ser extra mycket fram emot hösten.

Lyssna på ”16 Psyche” här:

‘Right Wavelength’ debut från Galleriet

 

Det är alltid roligt att få bekanta sig med en multibegåvad person. Katharina Stenbeck är, för mig ett nyupptäckt exempel på en sådan. Med en bakgrund inom experimentell- och klassisk teater, som hon studerade både i Stockholm och i New York, började hon såsmåningom att utforska andra konstformer och har bland annat haft utställningar i NY med målningar, videokonst och installationer. Under pseudonymen ”Galleriet” som är hennes första soloprojekt, skapar hon elektronisk musik som hon både skriver, konstruerar och producerar själv. Mellan 2009 och 2015 var hon frontfigur och sångerska i den Brooklynbaserade gruppen Folding Legs. 2016 påbörjade hon på egen hand sitt arbete med albumet Romatic Gestures som kommer senare.

 

Right Wavelength heter det första släppet från albumet och till det en video som är ett konstverk i sig. Låten har ett suggererande driv med pisksnärttrumma, handclaps och pianoackord som ger lite av en retrovibb. Jag imponeras av den snygga produktionen och sången som är perfekt mixad. Jag är, som ni som följer bloggen säkerligen känner till, till stor del röstorienterad och blir så lycklig när introt följs av en bra röst vid första lyssningen. Och framförallt då även texten väcker mitt intresse. Så full pott för Galleriets första släpp! 

Tungorna – NOSA

Tungorna had me at ”From the forests of Karlskoga, in the midwest of Sweden, comes producer,
musician, and songwriter Johan Lundgren.” Producenter med uttalad koppling till naturen väcker alltid mitt intresse. Lundgren växte upp i Karlskoga, men bor numera i London, men det var i Kalifornien som hans första soloprojekt Tungorna såg dagens ljus. ”NOSA” är Lundgrens första singel under artistnamnet Tungorna och den släpptes på To Whom it May Concern med tillhörande video i november i fjol.

Lundgren hade fram till solodebuten jobbat med andra artister och turnerat med bland annat Iamamiwhoami, så hur kom det sig att Tungorna kom till? Med Kalifornien som bas och med inget mer än sin laptop, en billig mikrofon och ett tangentbord växte ”NOSA” fram, som glimrande skärvor i mörkret. Regissörerna bakom videon till ”NOSA”, Jonna Lee och John Strandh från WAVE, har fångat upp stämningen i låten väl och beskriver själva videon som ”ett vackert med mörkt minne, fångat med en kamera”.

Regi och postproduction: Jonna Lee och John Strandh, WAVE
Cinematography: John Strandh
Producerad av To whom it may concern

‘Sober up’ ny video och singel från Lizette Lizette

 

Igår var det premiär för Lizette Lizettes senaste singel och video ‘Sober up’ och releasefesten hölls på Kåken i Stockholm. Låten var från början en demo tilltänkt Kite (Nicklas Stenemo och Christian Berg) som Lizette fastnade för och jobbade vidare på. Utifrån ”slasksången” på demon som handlade om ambivalent kärlek på fyllan spann Lizette vidare på iden vilket resulterade i en video som utspelar sig dels på en fetishklubb och dels under en tidig morgonpromenad hem längs en kaj i ett folktomt Stockholm, en så kallad ”walk of shame” … Kombinationen av det vemodiga, det sköra, osäkerheten och lusta i en frisinnad miljö får mig att tänka på de komplexa lager vi består av. Hur hjärta och hjärna inte alltid synkar. ”I’m feeling like my heart just won’t come through, like I’m an ocean from you”  – textrad ur ‘Sober up’.

Videon är skapad av Gianninia Panfichi som även gjorde videon till ‘Rest’ och ”älskaren” spelas av Leffe Crumlove a.k.a. Felicia Kronlöf som även är med i videon till ‘Easy Street”. Lizette är, som jag tidigare fastslagit. en av de mest intressanta artisterna inom den alternativa elektroniska scenen just nu. Lyssna på ‘Sober up’  på SoundCloud och se videon nedan ♥

 

 

Scen ur videon

A.D. Mana – musik för en regning tisdag

 

 

Den Berlin-baserade artisten A.D. Mana kombinerar elementen från coldwawe, post-punk och synth-pop när han skapar låtar som handlar om längtan, futurism och underskattade känslor. Formad av tiden han har spenderat i London, Tokyo, Melbourne och Berlin använder han sig av viscerala pulserande ”rytm-boxar” beslöjade av isiga gitarrer och muterade synthar. Allt mixat med fältinspelningar och abstraherade texter och resultatet är riktigt snyggt! Lyssna på den självbetitlade EP:n A.D. Mana EP på SoundCloud och se videon till ‘Take Hold’.

 

En invit till T.Raumschmieres värld

 

Torsdagsvideon kommer från den ljuvliga knasbollen Marco Haas a.k.a. T.Raumschmiere. Men det var genom ‘Wacker’, från samma album, Heimat (som släpptes19/5) som jag först blev bekant med hans musik. En nästan åtta minuter lång technodröm som får alla vi som älskar experimentell ”kvalitetstechno” att bli fuktiga i ögonvrån.

Marco startade sin musikaliska bana under slutet av 90-talet i Heidelberg där han tillsammans med Marcus Stolz bildade ett skivbolag som blev inspelningsbasen för Strombow, det band som Marco spelade trummor i och som huserade i Baden-Württemberg, the Palatinate, i Ruhr regionen på den tiden.1998 flyttade Marco till Berlin där hann fann en ny väg i den elektroniska musiken. Det var även där han antog sitt alias T.Raumschmiere. Hans musik fylldes av mörker i en udda kombination av bastrummor och atmosfäriska (ambient) ljudbilder. Som T.Raumschmiere förvandlades han sig till en slags musikutövare extraordinaire och blandade rave, techno, rock’n’roll, ljust och mörkt, det icke eleganta och råa i sin säregna musik. Kompakt Records och T.Raumschmiere inledde såsmåningom ett samarbete som nu alltså genererat i albumet Heimat.

Åter till (‘Jaguar’) videon som innehåller eskapism (plus), hestar, katt, hund, får, späckhuggare (uppblåsbar iofs.) (plus plus) och dans med rockring i jaguarutstyrsel (plus, plus, plus). Med andra ord en ”must see”. Videon bjuder in oss i Marcos skruvade värld och jag känner att jag trivs riktigt bra i den …

 

Video: STEPH VON BEAUVAIS

 

De klarast lysande stjärnorna i årets ESC – ONUKA

Nu blir det ESC! Jag har inget emot Eurovision Song Contest som idé. Sedan barnsben har jag suttit fängslad under de flesta av tävlingarna, men i år förmådde jag inte uppbåda något vidare intresse för schlagerfesten. Förmodligen på grund av att Nano inte tog sig hela vägen till Europa. Jag missade semifinalerna och såg finalen först dagen efter. Och tur var väl det för annars hade jag missat mellanakten ONUKA! Finalen ville inte riktigt lyfta förrän det ukrainska elektroniska bandet ONUKA intog scenen, uppbackade av tjugotalet folkmusiker. De framförde en omarrangerad version av låten ”Vidlik” (betyder nedräkning) i en perfekt mix av electro, technobeats, folkmusik och konst. I centrum av numret levererade otroligt coola sångerskan Nata Zhyzhchenko. ONUKA bildades 2013 och har efter framträdandet i årets final av ESC fått mycket uppmärksamhet, helt välförtjänt.

Sångtexten till Vidlik är koncis och ödesmättad:

Я дихати хотіти
Я припиняти розмова
Я натискати відлік
Тільки майбутнє готовий

Ungefärlig översättning till engelska:

I want to breath
I’m stopping the conversation
I’m starting the countdown
Only future’s ready

Se ONUKA tillsammans med NAONI från ESC-finalen 2017 här nedan.

Underneath – ett briljant album av Dive

Mitt repeat-album just nu är Underneath och är signerat belgiska Dirk Ivens, en av de största inom den elektroniska/industriella dansmusik scenen. Dirk Ivens, vars namn säkerligen klingar bekant för många av er ligger bakom en mängd olika band/projekt som: Absolute Body Control, Klinik, Blok 57, Sonar och Dive.

Underneath är ett sammanhållet album som håller hög kvalitet från öppnings- och titelspåret ‘Underneath’ till det sista ‘I Want You’. Som med bra film, när man sugs in i handlingen och lämnar verkligheten för en annan värld, kan jag också dras in av ett riktigt bra album. Underneath är just ett sådant. Det är, som jag brukar skriva, ”kärlek vid första lyssningen” -musik. Det experimentella råa, de pulserande trummaskinerna och den förvrängda sången letar sig direkt in under huden. Jag kan inte värja mig. En transliknande/hypnotisk- känsla letar sig in i varenda liten cell och fyller min kropp med välbehag. Underneath kvalar med lätthet in på listan av 2017:s bästa album.

 

Dive spelar tillsammans med The Juggernauts på Synth After Work, Stockholm den 9 juni

Underneath släpptes: 21 april 2017

Videon till ‘Far Away’ släpptes: 15 maj 2017