MJ Guider – En perfekt cocktail

MJ Guider från New Orleans, Louisiana är inget annat än ett fynd. Det behövdes bara en låt för att övertyga mig om det. Jag har alltid varit svag för musik som får blicken att söka sig mot himlen. Med hjälp av tickande trummaskiner, en elbas och ett helt universum av effekter skapar Guidon ett slags stratosfäriskt ljudlandskap. Ta en del Death and Vanilla, en del Aisha Devi och fyll upp resten av glaset med Tropic of Cancer så får du en perfekt ”Lit Negative” och ett smakprov av MJ Guiders ljudlandskap. Bakom det drömska musikprojektet ligger Melissa Guidon i egen hög person. ”Lit Negative” kommer från albumet Precious Systems som släpptes via Kranky förra året. Det kommer att gå varmt i mina lurar den närmsta tiden.

Young Galaxy – Stay For Real

WEIT <3 Montreal! Enbart en duo som Young Galaxy får mig att vilja flytta till Kanada. Montreal verkar vara plantskola för intressanta elektroniska duos: Gold Zebra, Blue Hawaii, Ambrose och Liz & László, för att nämna några, hör också hemma där. Men det här inlägget handlar om Young Galaxys senaste singelsläpp. Med ”Stay For Real” går Stephen Ramsay och Catherine McCandless in i en ny fas med Young Galaxy. Med anledning av den senaste tidens utveckling i världen kände bandet att de inte bara kan stå passivt vid sidan om och se på längre. Alla intäkter från den nya singeln går därför till kampen för att hjälpa utsatta grupper i samhället.

In light of recent global events, from the refugee and U.S. election crises to the passing of many musical and cultural totems, Montreal band Young Galaxy have released a new track, “Stay For Real”, premiered on Gorilla vs Bear. This release marks the end of an era for the band, who are releasing the track independently.

On the new single the band says, “We can no longer stand idly by and rely only on the people who shape the world for us culturally and politically. We must stay true to ourselves and feel the courage of our convictions in the face of polarizing political and personal views. But most of all, we must show empathy, compassion and love – even when faced with increasing existential threats, and fear and hostility. This song is a statement of intent, as we enter a new era, to hopefully serve as a reminder to ourselves of what our responsibilities are as artists in this troubled time.”

By moving forward independently, Young Galaxy note that their personal and creative choices are inherently political. In light of this, Young Galaxy is proud to be able to partner with Plus1 so all net proceeds from the sale of the song go to defending the rights of the marginalized through PIVOT (Canada), ACLU (USA), and W.A.V.E (EU).

 

”Stay For Real” släpptes 7 mars 2017 i samarbete med Plus1

 

Public Memory tillbaka med ny electro-magi: Veil of Counsel EP

I samma veva som WEIT låg nere landade Public Memorys nya EP Veil of Counsel. Brooklynbaserade enmansprojektet Public Memory a.k.a. Robert Toher är enligt ryktet på gång med sitt andra fullängdsalbum, planerad release senare i år, men passade alltså på att fylla tomrummet med en trilogi. Är ”Verdict”, ”Afterlife” och ”Ecco” spillror som inte fick plats på debutalbumet Wuthering Drum? Knappast. Alla tre klarar sig fint på egen hand och ingen är den andra lik. Ändå råder det ingen tvekan om att de är sprungna ur det Toherska ljudlandskapet. Toher rör sig vant mellan trap och coldwave, dub och  electro och skapar ett alternativt sound. ”Afterlife” känns som en brygga över från debuten Wuthering Drum, medan ”Verdict” och ”Ecco” bryter nya marker, lättare mer melodiösa och inte lika drivna av beats, med en utökad orkestrering. Den förstnämnda har ett anslag värdig ett anthem. Tohers ljudlandskap och röst liknar ingen annans. Trots ljusare, mer melodiösa stråk fortsätter bjällror och vindspel att hemsöka lyssnaren. Och Toher’s röst både tröstar och spökar. Att lyssna till Public Memory är lite som att vandra i ett snöigt New York och dras till skyltfönstrens varma sken. Den vandrande betraktaren. Verdict, Afterlife, Ecco … en trilogi som väcker tankar och frågor. Vad blir nästa steg för Public Memory? Svaret kommer förhoppningsvis redan i år.

Veil of Counsel EP släpptes på felte 17/3.

Lizette Lizette släpper Queerbody (remixes)

 

Efter Lizette Lizettes framgångar med albumet Queerbody som kom ut i januari, släpps idag fyra remixer som är producerade av Kat Knix, AMKosman, Alatus och Johan Palm. De låtar som fått ny skepnad är ‘Freak’, ‘Easy Street’ och ‘Rest’ x 2, fyra remixer som tar ut svängarna rejält. Remixer som företeelse kan i sig vara lite problematiskt, originalet har etsat sig fast på trumhinnan och att inte jämföra är i stort sett omöjligt. Precis som med covers. MEN, i detta fall tycker jag att ovanstående artister har lyckats att få mig att släppa jämförelsen och hittat nya utryck som känns både intressanta och oväntade. Med stor konstnärlig säkerhet i respektive version har de fyra tagit Lizette Lizettes originalversioner och kärleksfullt omvandlat dessa till något kul och nytt – det blir party i mina öron!

 

 

”Jag ville behålla min remix melankolisk och hård, precis som originalet, men också komplettera med glittriga, svepande ljud här och där för att få den lite ‘dreamy’ också. Älskar även att leka runt med sången när jag gör remixer, klippa och klistra och vrida. Och så ett lekfullt hip hop-inspirerat beat att blandas med det glittriga. Så kort och gott en remix med hård yta och ett drömskt fluff runt omkring.” – Kat Knix

 

 

”Alla Lizettes låtar är AMAZE och jag hade kunnat ta vilken som helst att remixa. Men tror att jag föll för anthem-kvalitén och tonartsbytet i ‘Rest’. Den är gjort på en café i Mitte i Berlin… flera sessions såklart!” – AMKosman

 

 

 

”Jag har accepterat att jag är ett freak, och nu äger jag det tillsammans med mina allierade freaks.” -Alatus

 

 

 

 

”Rest är en sjukt bra låt, med en smakfullt luftig originalproduktion. Som revolt mot detta har jag gjort en smaklöst fullpackad remix. Jag började med att kasta saker på den för att se vad som fastnade – och behöll i slutändan nästan allt. Plastiga synthar blandas med stökiga elgitarrer och hela rasket rivs upp med bitcrusher och glitchiga klippningar. Flera trumljud är samplingar från den digitala trummaskinen LinnDrum från 1982. Jag gillar när det händer skitmycket hela tiden och olika melodier slåss om lyssnarens uppmärksamhet. Gröt är gott.” – Johan Palm

 

 

Sarajevski – ‘Softlights’ feat. Erika

 

Denna vecka startar vi tillsammans med bröderna Bojan och Aleksandar som är namnen bakom Sarajevski och deras nysläppta singel ‘Softlights’. Låten släpptes i fredags i en instrumental version och en med sånginsats av Erika Rosén vars röst ni säkert känner igen från det elektroniska bandet SWIM som vi skrivit om tidigare här på WEIT. ‘Softlights’ är en spegling av hur klubb- och nattlivet kan framkalla både eufori och en känsla av total ensamhet. Bröderna uttrycker det så här:

”When we need it the most it offers no intimacy. The lights are cold and hard and invisible barriers prevent real and close encounters.”– Sarajevski. 

 

Bojan och Aleksandar är ursprungligen från forna Jugoslavien men tvingades fly tillsammans med sina föräldrar från det konfliktdrabbade landet. Såsmåningom hittade familjen en fristad i de djupa skogarna i Småland och det var också där de fann deras gemensamma intresse för musik. ”Sarajevski” betyder ”tillhör Sarajevo” och namnet är en hyllning till den förlorade hemstaden. Aleksandar har tre albumsläpp i bagaget under olika alias och Bojan har DJ:at och arrangerat ett flertal klubbar och festivaler och han har även en stor passion för musikjournalism.

‘Softlights’ är både glittrig och melankolisk. De fina melodislingorna liksom svävar över den atmosfäriska ljudbilden och Erikas mjuka stämsång är en ”match made in heaven”. Bröderna bygger upp en dramaturgi redan från första anslaget och leder oss ut i natten, till förväntningarna och besvikelserna. Grattis till en riktigt snygg debut!

 

Släpptes 17/3

Bolag: HMWL (House Music With Love)

Mr.Kitty släpper nytt album – A.I.

 

Forrest LeMaire a.k.a. Mr.Kitty benämner sin musik som ”self-destructive synthpop”, en beskrivning som väcker nyfikenhet. Det har gått några år sedan jag först upptäckte Austin,Texas-baserade Mr.Kitty genom låten ‘Insects’ från albumet Life (2013) och blev då direkt förälskad i hans sound. Up-tempo kryddad med både svärta och glitter. En annan favorit är ‘After Dark’ från albumet Time som släpptes 2014 som produktive Mr.Kitty följde upp med albumet Fragments året efter. I dag släpper han sitt nya album A.I. som blir det tionde i ordningen (se diskografi). Ett hela 15-låtar långt album som både Pastel Ghost och 巡音ルカ medverkar på. Håll till godo!

Lyssna även på I.A. på Bandcamp

 

Låtlista 

  1. I…
  2. Undo
  3. Habits (feat. Pastel Ghost)
  4. Forget
  5. give/take
  6. No Heart
  7. Malformed
  8. Crisis Point
  9. Earthstones
  10. Lamentation
  11. Dream Diver (feat. 巡音ルカ)
  12. Birds Of Prey
  13. Healing Waters
  14. Greater Than Us
  15. I Hope You Fall Apart

Samaris – Wanted 2 Say

Island i allmänhet och Reykjavík i synnerhet, i princip allt med Island känns lockande. (Vi har till exempel tidigare skrivit om isländska Vök.) Som en blogg som guidar till indielivet i olika storstäder uttryckte det: Reykjavik är ”exciting, vibrant and beautiful”. Det skulle lika gärna ha kunnat fungerat som en beskrivning av isländska Samaris‘ elektroniska musik.

Jag är glad att jag kan sitta inne i värmen och njuta av den kusligt koreograferade videon till ”Wanted 2 Say”. Ute är det mörkt och blåser lika isigt som i videon, men det dröjer nog en vecka till innan månen är lika fyllig. Det är mycket som är anmärkningsvärt med Samaris första singel från albumet Black Lights, som släpptes i somras. För första gången sjunger sångerskan Jófríður Ákadóttir på engelska och språkbytet känns självklart. Avvägningen mellan den luftiga och sparsmakade sången och syntharrangemang, dansdriv och breaket i mitten av låten är perfekt. I det närmaste fulländad. ”Wanted 2 Say” ger omedelbar mersmak. Som en förrätt på en Guide Michelin-krog som du skulle vilja äta minst tre av för att bli helt nöjd.

Så här presenteras bandet på siten primarytalent.com

Combining disparate elements of electronics (Þórður Kári SteinPórsson, aka ‘Doddi’), clarinet (áslaug Rún Magnúsdóttir) and Jófrídur ákadóttir’s enchanting voice, Samaris mix glacial electronica and bold, percussive beats with haunting chant-like vocals – the lyrics culled from nineteenth century Icelandic poems. […] The overall effect is simultaneously ancient and modern – an ethereal sound filled with dark spaces and alien atmosphere.

Samaris bildades 2011 och sedan gick allt fort. De vann musikpriser och deras livespelningar bidrog till att skapa en välförtjänt hype kring bandet. Sedan dess har det blivit flera släpp på isländska och nu senast på engelska samt en rad festivalspelningar. Tänk att få dansa till Samaris på midnattssolsfestivalen Secret Solstice. *Add to Bucket list!*

Samaris fanns med på vår årsbästalista 2014 med albumet Silkidrangar.

Kite släpper ‘Demons & Shame’

Ikväll släppte våra svenska elektroniska juveler och favoritduo Kite en ny singel och video ‘Demons & Shame’ via Progress Productions. Och, som väntat, levererar Nicklas Stenemo och Christian Berg en fullkomligt magisk gåshuds-låt med marshtrummor och en nerv som letar sig rakt in i själ och hjärta. Lyssna/se och njut!

Lyssna även på Spotify

Video regisserad av : Nicklas Lindahl (nilfilm.com)

Pudlar och repeatar ‘Who’s Going To Love You Now?’

 

‘Who’s Going To Love Me Now’ av We Are Temporary är min repeat-låt just nu. Jag kan helt enkelt inte få nog av Mark Roberts säregna röst. MEN det var inte ”kärlek vid första lyssningen” denna gång, jag störde mig faktiskt på den ”oputsade” svajiga sången. Även andhämtningen retade mig. Jag tyckte till och med att Marks sånginsats förstörde en i övrigt bra låt. Så pass illa var det. Ja, jag skriver i preteritum, för i detta fall får jag göra en präktig ”pudel”, ett lappkast, en kovändning och erkänna min trångsynthet. Möjligen behövde jag kanske ge ‘Who’s Going To Love Me Now’ några fler lyssningar än jag brukar för att ta till mig Marks känslosamma röst, för att inse att det vackra finns i det operfekta.

Crossing Over som albumet ‘Who’s Going To Love Me Now’ finns med på kom i februari 2016 och är Mark Roberts/We Are Temporarys debutalbum. Tyvärr ett släpp som jag missade då men är glad att jag nu via en rekommendation (♥) fått chansen att upptäcka.

Mark Robert kommer från den musikaliskt blommande stadsdelen Brooklyn, NY från vilken vi på WEIT hittat flera av våra favoritartister. Nu kan vi addera We Are Temporary till den listan. Det är snudd på omöjligt att inte älska Marks mörka elektroniska och industriella coldwave. Även om en, som i mitt fall, måste ge den ett flertal lyssningar. Ibland tar kärleken lite tid på sig men när den väl hittat in i hjärtat, så finns den där för att stanna.

 

Lyssna på Crossing Over på Spotify eller på SoundCloud

We Are Temporary på Facebook 

 

TW Walsh – Public Radio

Det är alltid lika fint med nya bekantskaper. Och lika förvånande att fynd som Tom Walsh, a.k.a. TW Walsh kan gå under min radar i åratal. För Tom Walsh är ingen novis. Tvärtom. Hans första soloalbum How We Spend Our Days (som kom till efter att Made in Mexico Records upptäckte hans heminspelade demo) släpptes redan 1999.

När jag hörde låten ”Public Radio” första gången färgade soluppgången februarihimlen i urvattnade pastellfärger. Jag satt på ett pendeltåg på väg till jobbet. Det fanns ganska gott om sittplatser i vagnen. En fin stund, mitt i vardagstristessen. Förutom den sköna ”baktakten” var det nog Walsh’s fina vocoder-sång jag fastnade för först. Precis lagom mycket processad, lika mjuk som franska Air på 90-talet. Jag blev berörd direkt.

Tom Walsh, som föddes på 70-talet, började spela trummor redan som tolvåring och några år senare också gitarr. Inte långt därefter började han spela in egna låtar. Pappans skivsamling, med bland annat The Rolling Stones, Led Zeppelin, The Police, Talking Heads, Elvis Costello och Neil Young, blev en tidig inspirationskälla. Walsh har en del gemensamt med just Neil Young, inte minst sångstilen. En annan singer/songwriter som brukar nämnas i samband med Walsh är Will Oldham a.k.a. Bonnie ‘Prince’ Billy. Själv kommer jag att tänka på Built to Spill och då främst frontmannen Doug Martsch. Även här finns en röstlikhet. Merparten av TW Walsh’s projekt fram till idag placerar honom i facket amerikansk alternativ rock. Men på senaste albumet Fruitless Research, som inleds med ”Public Radio” hände något. Ett sökande efter något annat ledde till ett modernare sound.

Fruitless Research släpptes för ganska precis ett år sedan (12 februari 2016). Fem år efter föregångaren Songs of Pain and Leisure (2011). En ovanligt lång tid om man ser till Walsh’s diskografi. Men livet kom emellan – en längre sjukdomsperiod och andra motgångar bidrog till att Tom Walsh tog en omfattande paus från musiken, började söka inåt. Resultatet blev Fruitless Research. Jämför man med Walsh’s tidigare projekt ter sig skivan mycket mer modern, men den står lätt för sig själv utan jämförelse. Det är en spännande väg TW Walsh har slagit sig in på och han behärskar det nya, mer synthbaserade soundet till fullo med bibehållen känsla.

Vid sidan av sitt eget musikprojekt jobbar TW Walsh som mastering engineer och har fram till idag jobbat med mer än 800 projekt åt olika artister.