Releasefest med Dödens Dal

Det var så vackert att det gjorde fysiskt ont … I torsdags i förra veckan fick vi äntligen uppleva Dödens Dal live. Det var med höga förväntningar vi klev in på Bar Brooklyn vid Hornstull, beställde varsitt glas och slog oss ner på bästa plats framför scenen. Som ett altare var scenen kantad av gravljus och på filmduken bakom var en korsliknande symbol projicerad. Ja, det har blivit mycket tjat om denna Stockholmsduo här på WEIT på sistone men vi menar, utan att överdriva, att vi har fog för våra hyllningar.

Prick klockan åtta äntrar Henrik von Euler och Rickard Jäverling scenen och inleder med ”Det Som Följer”. Vi slås direkt av deras totala hängivelse till musiken (liveklipp). Den där känslan av att överrumplas och inte kunna värja sig mot de känslor som väcks inombords – bara av första anslaget. På ett sätt kan jag tycka att det här med att försöka att sätta ord på sin upplevelse av musik är problematiskt. Det är lite som med dansen, det är i det ordlösa värdet sitter och i själva upplevelsen i sig. Men å andra sidan så är utmaningen att försöka beskriva den så lockande att det inte går att låta bli.

Dödens dal har skapat något äkta, välgrundat och helt exakt. Kanske har det med den självklara dynamiken mellan dem att göra. Vi har sett det förr. Jag tänker närmast på Nicolas Jaar och Dave Harrington i Darkside, ett projekt som ligger på is på obestämd tid. Henrik och Nicolas är som det pumpande hjärtat som pulserar och driver. Och Rickard och Daves gitarrer är stundom som röster som kvider eller gråter. Vi konstaterar att Dödens dal fyller ett tomrum, inte bara efter Darkside, och det här är det ”svenska vemodet” när det är som bäst. När det tröstar.

Efter fem låtar avslutas aftonen med en sorgmarsch och två gästmusiker förgyller den oändligt vackra ”Skärfälten” på trumpet. I cirka en halvtimme har vi omslutits av instrumental elektronisk musik skapad ur och för sorgeprocessen och vi kan konstatera att våra höga förväntningar har infriats. Höstens soundtracks är givna, ”På Natten, Ovan Molnen”, ”Korsa Jord, Luft, Is” och ”Gå Ensam Förbi Horisonten” är trilogin som kommer att spelas i våra lurar. Apropå soundtrack, kanske kan ett band som Dödens dal bidra till att omforma framtidens begravningar?

(Lyssna på senaste releasen nedan)

 

 

Kommentera