Tag Archives: Electro-pop

Pr0files – Money

Hur mycket har en electropop-duo från Los Angeles, CA, gemensamt med ett legendariskt synthpop-band från Basildon, UK? Kanske inte jättemycket, men sångerskan i Pr0files Lauren Pardini hedrar Depeche Mode genom att bära en av deras vintage konsert-tees på ett av duons pressfoton. (Och det har väl knappast undgått något DM-fan att de inleder sin nya världsturné i Stockholm imorgon?!) Danny Sternbaum and Lauren Pardini behärskar hur som helst det här med catchy retrodoftande synth-pop. På färska singeln ”Money” (släpptes 21 april via Straight A Records) tampas duon med känslorna efter ett uppbrott:

”Cuz if everything’s so bad why do I feel so good”

Drömlika skimrande synthslingor uppburna av en driven beat skapar en perfekt väv till Pardini’s sylvassa sång. ”Money” är duons första singel sedan albumet Jurassic Technologie släpptes i början av 2016. Kan vi förvänta oss ett nytt album före årets slut? Lyssna på ”Money” här!

”Money” är duons första singeln sedan albumet Jurassic Technologie släpptes i början av 2016.

 

”White Sun” – JFDR a.k.a. Jófríður Ákadóttir

Det fortsätter att hända dåliga saker i världen och förra fredagen hände det som inte fick hända i Stockholm. Men mitt i all sorg och bedrövelse väcktes ett hopp. Tillsammans visade vi att vi är så väldigt många fler som vill varandra gott än de som vill söndra. Men såret kommer inte att läka på mycket länge, om någonsin. Som Jannice skrev kan vi hitta tröst och lindring i musiken. Själv fann jag den i en isländsk artist vi nämnt tidigare i år – sångerskan och multiinstrumentalisten Jófríður Ákadóttir.

Samaris kanske starkast lysande stjärna Jófríður Ákadóttir står numera på egna ben, med eget skivbolag (White Sun Records). Första singeln ”White Sun” släpptes i höstas under artistnamnet JFDR och i mars i år kom efterföljande albumet Brazil. Videon till ”White Sun” (regisserad av Brendan Canty) är minst lika vacker som låten själv. För vem kan motstå Ákadóttirs mjuka sång och teckenspråk (!) tillsammans med ett minimalistiskt ljudlandskap och en ödslig strand i solnedgången? Förutom Ákadóttir är några måsar de enda som vistas där.

Sista versen ”Stillness feeds our united bodies” stannar kvar. <3

GENTS – Circles

Det var många år sedan jag var på Roskildefestivalen senast och en del av mig längtar alltid tillbaka till en av världens mest vänliga festivaler. När jag hörde ”Circles” med GENTS första gången (idag) slog det mig direkt att jag hade velat få uppleva denna danska electro-duo på årets upplaga, sittandes i gräset intill Countdown – en helt ny scen med fokus på spirande talanger inom den Skandinaviska electroscenen.

Lovande duon GENTS utgörs av Theis Vesterløkke och Niels Fejrskov Juhl och är redan ett löfte på den spirande new wave/electro-scenen i Köpenhamn. Deras sound fick mig omgående att tänka på Jakko Eino Kalevis habila electro och lite research visade att GENTS värmt upp åt ingen mindre än Kalevi under 2015. Slump? Knappast. Det är långt ifrån alla electro-akter som kan leverera ett så pass moget, utvecklat och fine-tuneat eget sound som GENTS och Kalevi. Juhls baryton påminner också mycket om Kalevis, båda coola crooners av modernt snitt. GENTS kärlek till 80-talssynthar och drum beats skapar tillsammans med Juhls svala baryton en sällsynt yachtpop. Trots influenser som Tears for Fears och Wham! blir det däremot aldrig 80-talspastisch, knappt ens en hommage till 80-talets synthpop. Nej, GENTS har skapat ett eget svalt soundscape.

Videon till ”Circles” är regisserad av Alex Gillaspy. Missa inte!

Aïsha Devi – Mazdâ

aisha-deviNu har det hänt igen: jag är förhäxad. Schweiziska producenten Aïsha Devi har rötter i Tibet/Nepal, något som märks alltmer i hennes musik. Inte minst i den hypnotiska mantralika electro-popen på senaste albumet Of Matter and Spirit, som släpptes i höstas. Det första fullängdsalbumet under hennes riktiga namn. Albumet symboliserar i mycket ett spirituellt uppvaknande. Devi tar oss med på en resa tillbaka till sina rötter, men lyckas ändå bevara mycket av mystiken kring sin egen person och eget artisteri.

Devi har skapat elektronisk musik ända sedan mitten av 00-talet, då hon producerade industriinfluerad techno som Kate Wax. Det blev starten på en produktiv period under olika artistnamn och konstellationer. Under 2013 startade hon etiketten Danse Noire och släppte sin första EP som  Aïsha Devi: Aura 4 Everyone.

Så här beskrev The Great Escape Devis musikaliska uttryck i samband med årets festival: ”Danse Noire is dedicated to exploring abstracted techno/club structures, and Devi’s own music mines her Nepalese-Tibetan heritage, using her machines to transmute deep meditation. Whether they are guttural or soprano, Devi’s warped pop mantras instruct us to find the unseen through a tense, visceral musical landscape that is often gnarled and industrial as it is danceable.”

Det bästa av allt? Devi är Sverigeaktuell. I sommar gästar hon elektroniska Norbergfestivalen 28 juli. Det är inte utan att jag blir sugen på att fira in augusti i de Västmanländska skogarna.

LEIF – Boys Who Want Love

Vad kan passa bättre så här på Norges nationaldag 17 maj än baleariskt klingande electropop från Oslo/Bergen? Om det inte varit för att det är en helt vanlig arbetsdag imorgon hade jag mycket väl kunnat dansa hela natten till LEIFs ”Boys Who Want Love”. Vi vet knappt något om LEIF/Leif Haaland annat än att han gör skimrande dansmusik och att när han inte ordnar klubbkvällar så hänger han emellanåt i Stockholm och mixar sin musik. Grattis och fira ordentligt nu Norge!

”Boys Who Want Love”
Inspelad and producerad i Stockholm, Berlin och Oslo av Leif Haaland och Daniel Tjäder (Korallreven).
Mixad i Oslo Klang av Bjarne Stensli
Mastrad i NY av Tom Coyne @ Sterling Sound

NAVVI – Close

 

NAVVI är ett experimentellt electro-pop projekt bildat av sångerskan Kristin Henry och producenten Brad Boettger. Denna dynamiska Seattle-duo vilar på en grund av en slags dualitet. Brads eteriska produktion tillsammans med Kristins emotionella sång skapar en stämning som åtminstone leder mina tankar in på sådant som regndroppar mot en kall fönsterruta. Eller/och bilfärder genom ett gråkallt landskap. Och kanske var det just något sådant de båda tänkte sig när de kom fram till vilken slags musik de ville skapa – mörk experimentell, ominösa beats blandat med popmelodier.

Jag föll för Navvis minimalistiska sound redan då jag hörde ‘Perfect Speed’ (2014) för första gången, en låt som för övrigt kvalade rakt in på vår ‘Drive-lista’ förra året. Och att vi här på WEIT faller som furor för musik med eskapistiska inslag är ju knappast någon nyhet. ”Drive-soundet” är också genomgående för all Navvis musik. Den 27 maj släpper de sitt första fullängdsalbum Omni via Hush Hush Records, något att se fram mot alltså. Tills dess lyssnar vi förutom ‘Close’ också på de tidigare två singelsläppen från albumet: ‘In Gold’ och ‘Polychrome’. Trevlig Valborgshelg!

Beställ Omni här.

Cityslick electronisk pop från Toronto

Den här sortens slick fire-and-ice-electropop framkallar alltid ett omedelbart sug hos mig efter nattliga bilfärder genom stan, komplett med gatlyktor och neonskyltar som reflekteras i den våta asfalten. ”Disconnect” är tredje singeln från Toronto-trion Laser, ledd av Lisa Lobsinger, före detta medlem i smått legendariska indie-bandet Social Broken Scene. Titeln på kommande albumet är passande nog Night Driver (släpps 29/1 på Foreseen Entertainment). Disconnect byggs långsamt upp; kompositionen av isig beat, glatta syntslingor och lena gitarrer skapar en perfekt klangbotten åt Lobsingers svalt säkra röst. Lyssna och åk in i natten!

 

Exklusiv premiär för Brothertigers tredje album

brothertiger

Idag är vi lite extra glada. John Jagos, mer känd som Brothertiger, är tillbaka med sitt tredje album Out of Touch (Vacation Island Recording) som redan nu går att premiärstreama via hypem.com Och av allt att döma är detta en pärla som mycket väl kan kvala in bland årets bästa album. Soundet är mer poporienterat och mjukt än vad vi är vana vid från Brooklynsonen Jagos. Produktion och mixning är sublimt uppdaterad och för tankarna till Nicolas Vernhes (Wild Nothing och Jakko Eino Kalevi för att nämna några). Med nya skivan ville Jagos skapa en auditiv resa genom hela skalan av känslotillstånd. Bonus: Jagos pappa, John Jagos Sr. har målat tavlan som pryder skivomslaget.

Cosima – Still I Know (The Land Below Remix)

Den här fina remixen landade precis och jag är beredd att testa en tes: Allt The Land Below a.k.a. Erik Lindestad, hemmahörande i Malmö, rör vid blir till guld. Det är inte första gången vi fastnar för en låt signerad The Land Below och förmodligen heller inte den sista. För vem kan konsten att vagga in oss i ett behagligt drömskt tillstånd bättre än Lindestad? Till det: Cosima Lamberths fina röst, som är spröd och len som en fjärilsvinge. Fortsatt fin söndagskväll!

Night Drive – juveler inom electro-popen

Rodney Connell och Brandon Duhon är duon från Austin, Houston som möttes under minst sagt tråkiga omständigheter. En ung kvinna som både Rodney och Brandon dejtade samtidigt omkom hastigt i en bilolycka och genom den tragiska händelsen fick de reda på varandras existens. De båda ”bondade” och upptäckte snart det gemensamma musikintresset. Det dröjde inte länge förrän de så bildade gruppen Night Drive.

Musiken beskrivs bäst som mörk elektronisk pop som är fulladdad med ett känsloeggande sound. Inte undra på att den har använts flitigt som filmmusik och även spelats på radion runt om i världen. För oss här på WEIT var de deras medverkan på augustilistan ”Sommarnatt/Night Drive” given, kan det bli mer ”åka-bil-en-sommarnatt” liksom?

Så en liten lista med de allra bästa juvelerna ur Night Drives skattkista blir vårt helgtips. Trevlig fredag!