Tag Archives: electronic

De klarast lysande stjärnorna i årets ESC – ONUKA

Nu blir det ESC! Jag har inget emot Eurovision Song Contest som idé. Sedan barnsben har jag suttit fängslad under de flesta av tävlingarna, men i år förmådde jag inte uppbåda något vidare intresse för schlagerfesten. Förmodligen på grund av att Nano inte tog sig hela vägen till Europa. Jag missade semifinalerna och såg finalen först dagen efter. Och tur var väl det för annars hade jag missat mellanakten ONUKA! Finalen ville inte riktigt lyfta förrän det ukrainska elektroniska bandet ONUKA intog scenen, uppbackade av tjugotalet folkmusiker. De framförde en omarrangerad version av låten ”Vidlik” (betyder nedräkning) i en perfekt mix av electro, technobeats, folkmusik och konst. I centrum av numret levererade otroligt coola sångerskan Nata Zhyzhchenko. ONUKA bildades 2013 och har efter framträdandet i årets final av ESC fått mycket uppmärksamhet, helt välförtjänt.

Sångtexten till Vidlik är koncis och ödesmättad:

Я дихати хотіти
Я припиняти розмова
Я натискати відлік
Тільки майбутнє готовий

Ungefärlig översättning till engelska:

I want to breath
I’m stopping the conversation
I’m starting the countdown
Only future’s ready

Se ONUKA tillsammans med NAONI från ESC-finalen 2017 här nedan.

Pr0files – Money

Hur mycket har en electropop-duo från Los Angeles, CA, gemensamt med ett legendariskt synthpop-band från Basildon, UK? Kanske inte jättemycket, men sångerskan i Pr0files Lauren Pardini hedrar Depeche Mode genom att bära en av deras vintage konsert-tees på ett av duons pressfoton. (Och det har väl knappast undgått något DM-fan att de inleder sin nya världsturné i Stockholm imorgon?!) Danny Sternbaum and Lauren Pardini behärskar hur som helst det här med catchy retrodoftande synth-pop. På färska singeln ”Money” (släpptes 21 april via Straight A Records) tampas duon med känslorna efter ett uppbrott:

”Cuz if everything’s so bad why do I feel so good”

Drömlika skimrande synthslingor uppburna av en driven beat skapar en perfekt väv till Pardini’s sylvassa sång. ”Money” är duons första singeln sedan albumet Jurassic Technologie släpptes i början av 2016. Kan vi förvänta oss ett nytt album före årets slut? Lyssna på ”Money” här!

”Money” är duons första singeln sedan albumet Jurassic Technologie släpptes i början av 2016.

 

MJ Guider – En perfekt cocktail

MJ Guider från New Orleans, Louisiana är inget annat än ett fynd. Det behövdes bara en låt för att övertyga mig om det. Jag har alltid varit svag för musik som får blicken att söka sig mot himlen. Med hjälp av tickande trummaskiner, en elbas och ett helt universum av effekter skapar Guidon ett slags stratosfäriskt ljudlandskap. Ta en del Death and Vanilla, en del Aisha Devi och fyll upp resten av glaset med Tropic of Cancer så får du en perfekt ”Lit Negative” och ett smakprov av MJ Guiders ljudlandskap. Bakom det drömska musikprojektet ligger Melissa Guidon i egen hög person. ”Lit Negative” kommer från albumet Precious Systems som släpptes via Kranky förra året. Det kommer att gå varmt i mina lurar den närmsta tiden.

Young Galaxy – Stay For Real

WEIT <3 Montreal! Enbart en duo som Young Galaxy får mig att vilja flytta till Kanada. Montreal verkar vara plantskola för intressanta elektroniska duos: Gold Zebra, Blue Hawaii, Ambrose och Liz & László, för att nämna några, hör också hemma där. Men det här inlägget handlar om Young Galaxys senaste singelsläpp. Med ”Stay For Real” går Stephen Ramsay och Catherine McCandless in i en ny fas med Young Galaxy. Med anledning av den senaste tidens utveckling i världen kände bandet att de inte bara kan stå passivt vid sidan om och se på längre. Alla intäkter från den nya singeln går därför till kampen för att hjälpa utsatta grupper i samhället.

In light of recent global events, from the refugee and U.S. election crises to the passing of many musical and cultural totems, Montreal band Young Galaxy have released a new track, “Stay For Real”, premiered on Gorilla vs Bear. This release marks the end of an era for the band, who are releasing the track independently.

On the new single the band says, “We can no longer stand idly by and rely only on the people who shape the world for us culturally and politically. We must stay true to ourselves and feel the courage of our convictions in the face of polarizing political and personal views. But most of all, we must show empathy, compassion and love – even when faced with increasing existential threats, and fear and hostility. This song is a statement of intent, as we enter a new era, to hopefully serve as a reminder to ourselves of what our responsibilities are as artists in this troubled time.”

By moving forward independently, Young Galaxy note that their personal and creative choices are inherently political. In light of this, Young Galaxy is proud to be able to partner with Plus1 so all net proceeds from the sale of the song go to defending the rights of the marginalized through PIVOT (Canada), ACLU (USA), and W.A.V.E (EU).

 

”Stay For Real” släpptes 7 mars 2017 i samarbete med Plus1

 

Public Memory tillbaka med ny electro-magi: Veil of Counsel EP

I samma veva som WEIT låg nere landade Public Memorys nya EP Veil of Counsel. Brooklynbaserade enmansprojektet Public Memory a.k.a. Robert Toher är enligt ryktet på gång med sitt andra fullängdsalbum, planerad release senare i år, men passade alltså på att fylla tomrummet med en trilogi. Är ”Verdict”, ”Afterlife” och ”Ecco” spillror som inte fick plats på debutalbumet Wuthering Drum? Knappast. Alla tre klarar sig fint på egen hand och ingen är den andra lik. Ändå råder det ingen tvekan om att de är sprungna ur det Toherska ljudlandskapet. Toher rör sig vant mellan trap och coldwave, dub och  electro och skapar ett alternativt sound. ”Afterlife” känns som en brygga över från debuten Wuthering Drum, medan ”Verdict” och ”Ecco” bryter nya marker, lättare mer melodiösa och inte lika drivna av beats, med en utökad orkestrering. Den förstnämnda har ett anslag värdig ett anthem. Tohers ljudlandskap och röst liknar ingen annans. Trots ljusare, mer melodiösa stråk fortsätter bjällror och vindspel att hemsöka lyssnaren. Och Toher’s röst både tröstar och spökar. Att lyssna till Public Memory är lite som att vandra i ett snöigt New York och dras till skyltfönstrens varma sken. Den vandrande betraktaren. Verdict, Afterlife, Ecco … en trilogi som väcker tankar och frågor. Vad blir nästa steg för Public Memory? Svaret kommer förhoppningsvis redan i år.

Veil of Counsel EP släpptes på felte 17/3.

Samaris – Wanted 2 Say

Island i allmänhet och Reykjavík i synnerhet, i princip allt med Island känns lockande. (Vi har till exempel tidigare skrivit om isländska Vök.) Som en blogg som guidar till indielivet i olika storstäder uttryckte det: Reykjavik är ”exciting, vibrant and beautiful”. Det skulle lika gärna ha kunnat fungerat som en beskrivning av isländska Samaris‘ elektroniska musik.

Jag är glad att jag kan sitta inne i värmen och njuta av den kusligt koreograferade videon till ”Wanted 2 Say”. Ute är det mörkt och blåser lika isigt som i videon, men det dröjer nog en vecka till innan månen är lika fyllig. Det är mycket som är anmärkningsvärt med Samaris första singel från albumet Black Lights, som släpptes i somras. För första gången sjunger sångerskan Jófríður Ákadóttir på engelska och språkbytet känns självklart. Avvägningen mellan den luftiga och sparsmakade sången och syntharrangemang, dansdriv och breaket i mitten av låten är perfekt. I det närmaste fulländad. ”Wanted 2 Say” ger omedelbar mersmak. Som en förrätt på en Guide Michelin-krog som du skulle vilja äta minst tre av för att bli helt nöjd.

Så här presenteras bandet på siten primarytalent.com

Combining disparate elements of electronics (Þórður Kári SteinPórsson, aka ‘Doddi’), clarinet (áslaug Rún Magnúsdóttir) and Jófrídur ákadóttir’s enchanting voice, Samaris mix glacial electronica and bold, percussive beats with haunting chant-like vocals – the lyrics culled from nineteenth century Icelandic poems. […] The overall effect is simultaneously ancient and modern – an ethereal sound filled with dark spaces and alien atmosphere.

Samaris bildades 2011 och sedan gick allt fort. De vann musikpriser och deras livespelningar bidrog till att skapa en välförtjänt hype kring bandet. Sedan dess har det blivit flera släpp på isländska och nu senast på engelska samt en rad festivalspelningar. Tänk att få dansa till Samaris på midnattssolsfestivalen Secret Solstice. *Add to Bucket list!*

Samaris fanns med på vår årsbästalista 2014 med albumet Silkidrangar.

TW Walsh – Public Radio

Det är alltid lika fint med nya bekantskaper. Och lika förvånande att fynd som Tom Walsh, a.k.a. TW Walsh kan gå under min radar i åratal. För Tom Walsh är ingen novis. Tvärtom. Hans första soloalbum How We Spend Our Days (som kom till efter att Made in Mexico Records upptäckte hans heminspelade demo) släpptes redan 1999.

När jag hörde låten ”Public Radio” första gången färgade soluppgången februarihimlen i urvattnade pastellfärger. Jag satt på ett pendeltåg på väg till jobbet. Det fanns ganska gott om sittplatser i vagnen. En fin stund, mitt i vardagstristessen. Förutom den sköna ”baktakten” var det nog Walsh’s fina vocoder-sång jag fastnade för först. Precis lagom mycket processad, lika mjuk som franska Air på 90-talet. Jag blev berörd direkt.

Tom Walsh, som föddes på 70-talet, började spela trummor redan som tolvåring och några år senare också gitarr. Inte långt därefter började han spela in egna låtar. Pappans skivsamling, med bland annat The Rolling Stones, Led Zeppelin, The Police, Talking Heads, Elvis Costello och Neil Young, blev en tidig inspirationskälla. Walsh har en del gemensamt med just Neil Young, inte minst sångstilen. En annan singer/songwriter som brukar nämnas i samband med Walsh är Will Oldham a.k.a. Bonnie ‘Prince’ Billy. Själv kommer jag att tänka på Built to Spill och då främst frontmannen Doug Martsch. Även här finns en röstlikhet. Merparten av TW Walsh’s projekt fram till idag placerar honom i facket amerikansk alternativ rock. Men på senaste albumet Fruitless Research, som inleds med ”Public Radio” hände något. Ett sökande efter något annat ledde till ett modernare sound.

Fruitless Research släpptes för ganska precis ett år sedan (12 februari 2016). Fem år efter föregångaren Songs of Pain and Leisure (2011). En ovanligt lång tid om man ser till Walsh’s diskografi. Men livet kom emellan – en längre sjukdomsperiod och andra motgångar bidrog till att Tom Walsh tog en omfattande paus från musiken, började söka inåt. Resultatet blev Fruitless Research. Jämför man med Walsh’s tidigare projekt ter sig skivan mycket mer modern, men den står lätt för sig själv utan jämförelse. Det är en spännande väg TW Walsh har slagit sig in på och han behärskar det nya, mer synthbaserade soundet till fullo med bibehållen känsla.

Vid sidan av sitt eget musikprojekt jobbar TW Walsh som mastering engineer och har fram till idag jobbat med mer än 800 projekt åt olika artister.

Nytt från London’s finest The Glass Children – Anything Else

Vi har förtrollats av The Glass Children ända sedan London-duon bildades 2015. Nu är Daniella Kleovoulou och David Fairweather tillbaka med ännu en mörk, skimrande singel. ”Anything Else” släpptes i onsdags, precis lagom till att februari nådde halvlek.

På de senaste släppen (till exempel ”To The Light” från december 2106) har tempot varit nedskruvat och ”Anything Else” är The Glass Children’s mesta down tempo-låt hittills. Tempot och beatet för tankarna till The Bristol Sound eller triphop som det populärt kallas. Möjligen är det det preppade pianot som bidrar till skevheten eller att Fairweather parallellsjunger med Kleovoulou, nästan omärkligt, men det finns definitivt ett kusligt drag i allt det vackra med ”Anything Else”. Som en underström som hotar att dra dig med ner i havsdjupet. Över The Glass Children’s karga ljudlandskap skiner månen och synthmattorna är luftigt lätta, som morgondimma. Tonartshöjningen i refrängen (?) skulle kunna bli symfonisk, men Kleovoulou behärskar greppet med den äran. Tillbakahållet, men ändå så lockande. Vi har varit inne på det tidigare, men det är lätt att uppslukas av hennes sång.

Senare i år kommer The Glass Children’s första EP. För er lyckligt lottade som bor i London med omnejd finns möjligheten att se duon spela live.

”Anything Else”
Lyrics and Music: David Fairweather (sång, programmering, synthar och slagverk) Daniella Kleovoulou (sång and programmering)
Produktion: The Glass Children
Mixning: Phil Bulleyment

Evvol – Physical L.U.V

Evvol!! Hur denna fantastiska darkwave-popduo från Berlin har lyckats passera under min radar så pass länge är ett mysterium. När jag först hörde Evvol och låten ”Physical L.U.V” från EP:n med samma namn var det omedelbar kärlek. Electro-pop blir knappast mer sensuell, kittlande och begåvad. Evvol är mästerliga på att väva in dualism (värme/kyla, ljus/mörker, anknytning/flykt) i sina arrangemang. Soundet kan placeras någonstans mellan europeiskt och fransk-kanadensiskt. Förklaringen kan möjligen hittas i konstellationen: irländska Julie Chance och australiensiska Jon Dark tillhör Berlins musikscen och har turnerat med bland annat Peaches, Austra och YACHT. Duon gick ursprungligen under namnet Kool Thing, men efter en time-out från musiken hade energin ändrats, förstärkts, och Evvol föddes.

Duons ”pånyttfödelse” manifesterades på sätt och vis i kortfilmen till ”Physical L.U.V”, regisserad av Faraz Shariat. Så här beskriver Evvol själva handlingen i videon:

“Produced in rural Germany, our short film tells the story of Luka, a genderqueer teenager whose everyday life consists of creating creamy ice-cold milkshakes in a gym and taking good care of the equipment. The story begins when Luka hitches a ride from a farmer in a tractor after work and encounters his daughter. Back at her parents’ dairy farm, they experience a special kind of ‘Physical L.U.V.'”

Physical L.U.V EP släpptes 13 maj 2016 Via !K7 Records

Nytt från The Glass Children: To The Light

do-well-black-and-whiteDet är svårt att skriva om London-duon The Glass Children utan att börja med Daniella Kleovoulou. Hennes sång går rakt in. På nya singelsläppet ”To The Light” sträcker Daniella Kleovoulou ut handen från första anslaget och du vet med ens att du är i tryggt förvar, att det kommer att bära hela vägen. Men så har det också alltid varit med The Glass Children. De levererar med en självklarheten hos en duo med flera album och EP:er bakom sig. Inget lämnas åt slumpen, varken sång, arrangemang eller mixning. The Glass Children har bara funnits sedan augusti 2014!

Med kommande EP:n (första spåret ”Do Well” släpptes för fyra månader sedan) verkar duon ha slagit in på en ny väg och det ska bli spännande att se vad det kommer att göra med helheten. Borta är mycket av ”powern” som var så framträdande på tidigare släpp, men melankolin finns kvar. På ”To The Light” är skiftningarna mellan vers och refräng knappt märkbara. Det är i mötet mellan Kleovoulous röst och de flyktiga synthslingorna som den verkliga spänningen uppstår. Det blir aldrig sockersött, för någonstans i den dimhöljda sagoskogen lurar – Trent Reznor! Han är i alla fall en stor inspirationskälla för Kleovoulou, som växte upp i Athen med ett ganska knapert musikutbud.

Bandets andra hälft David Fairweather växte upp på engelska landsbygden. Både Fairweather och Kleovoulou hamnade så småningom i London där de började jobba på samma skola. De upptäckte snart att de delade samma musiksmak och kärleken till retrosynthar. Resten är historia. Lyssna på ”To The Light” nedan.

Följ The Glass Children:
SoundCloud
Twitter
Facebook