Tag Archives: Electronica

Grafton Primary tillbaka med skimrande EP – The Silence

Det kommer mycket spännande musik från ”down under”. Flera australiensiska band/producenter har berört oss de senaste åren, däribland Water Graves, Youngs., Nite Fields, RÜFÜS och Eckul. Nu också electro-noir-duon Grafton Primary från Sydney, aktuella med en ny EP efter fyra års uppehåll.

Det första jag slås av när jag lyssnar på titelspåret är den otroligt snygga syrerika och dynamiska produktionen. Melankoliska körslingor varvas med solnedgångsbeats. Electro-pop-smycket ”The Silence” från Grafton Primarys nya EP med samma namn sätter sig direkt.

Grafton Primary började ge livespelningar och släppte sin första EP Relativity 2008, alltså flera år innan vi startade WEIT. Så småningom landade första fullängdaren Eon som följdes av flitigt turnerande och festivalspelningar. 2013 kom andra albumet Neo, en lek med titeln på bandets första album. Inte konstigt att de senaste åren mest handlat om att söka efter ett inre lugn. Men så lagom till midsommarhelgen var bröderna Josh och Benjamin Garden, som gick på samma primary school i Grafton (såklart!), tillbaka med nya The Silence EP och har därmed slagit in på en rakare, mer tydlig väg. Rakt in i solnedgången. The Silence EP kommer att gå varm långt in i augusti. Fram till dess blir det endast sporadiska semesterinlägg från mig här. Nu tar jag sommar!

 

Tungorna – NOSA

Tungorna had me at ”From the forests of Karlskoga, in the midwest of Sweden, comes producer,
musician, and songwriter Johan Lundgren.” Producenter med uttalad koppling till naturen väcker alltid mitt intresse. Lundgren växte upp i Karlskoga, men bor numera i London, men det var i Kalifornien som hans första soloprojekt Tungorna såg dagens ljus. ”NOSA” är Lundgrens första singel under artistnamnet Tungorna och den släpptes på To Whom it May Concern med tillhörande video i november i fjol.

Lundgren hade fram till solodebuten jobbat med andra artister och turnerat med bland annat Iamamiwhoami, så hur kom det sig att Tungorna kom till? Med Kalifornien som bas och med inget mer än sin laptop, en billig mikrofon och ett tangentbord växte ”NOSA” fram, som glimrande skärvor i mörkret. Regissörerna bakom videon till ”NOSA”, Jonna Lee och John Strandh från WAVE, har fångat upp stämningen i låten väl och beskriver själva videon som ”ett vackert med mörkt minne, fångat med en kamera”.

Regi och postproduction: Jonna Lee och John Strandh, WAVE
Cinematography: John Strandh
Producerad av To whom it may concern

Nytt från MAVS och en trip till det småländska höglandet

Vad har småländska Vislanda för koppling till Nashville, TN? Jo, Makeup and Vanity Set, MAVS a.k.a. Matthew Pusti, en veteran inom den amerikanska electro-scenen.

Videon till Chrome Prelude, en kortkort film i telescreen-stil väcker frågor. Chrome Prelude-videon fungerade också som promo för 80 exklusiva Chrome-kassetter, som för övrigt är slutsålda. Det är inledningsvis en ganska vanlig bilåkarvideo, men var det inte något märkligt och bekant med den där bussen som närmade sig ur dimman? (Tack Kalle för heads up!) Buss 106 mot Vislanda! Linje 106 trafikerar inte ens Vislanda med sina knappt 2000 invånare under dagtid. Men hur hittade MAVS och skivbolaget Data Airlines (DA) till denna lilla småländska industriort? Kanske var det Vislanda som hittade till dem …

Ett annan uppmärksamt fan ställde frågan på MAVS:s Facebook-sida, varpå Data Airlines gav det kyptiska svaret: ”Or maybe it is Småland that is pouring out of that tear? From another dimension.”

Hur som helst finns Chrome EP tillgänglig för streaming via de vanliga kanalerna från och med idag. Följande beskrivning av Chrome är saxad från MAVS:s Bandcamp-sida:

”Chrome is the sequel to MAVS 2016 EP Wavehymnal. It ventures further into the path of distorted and glitchy milieu of cyber insecurity. A perfect soundtrack to the road trip through a world of burning chrome and dissolving transistors.”

Se videon i sin helhet här nedan och se sedan till att ha med Chrome EP på nästa road trip.

 

Nytt från The Glass Children: To The Light

do-well-black-and-whiteDet är svårt att skriva om London-duon The Glass Children utan att börja med Daniella Kleovoulou. Hennes sång går rakt in. På nya singelsläppet ”To The Light” sträcker Daniella Kleovoulou ut handen från första anslaget och du vet med ens att du är i tryggt förvar, att det kommer att bära hela vägen. Men så har det också alltid varit med The Glass Children. De levererar med en självklarheten hos en duo med flera album och EP:er bakom sig. Inget lämnas åt slumpen, varken sång, arrangemang eller mixning. The Glass Children har bara funnits sedan augusti 2014!

Med kommande EP:n (första spåret ”Do Well” släpptes för fyra månader sedan) verkar duon ha slagit in på en ny väg och det ska bli spännande att se vad det kommer att göra med helheten. Borta är mycket av ”powern” som var så framträdande på tidigare släpp, men melankolin finns kvar. På ”To The Light” är skiftningarna mellan vers och refräng knappt märkbara. Det är i mötet mellan Kleovoulous röst och de flyktiga synthslingorna som den verkliga spänningen uppstår. Det blir aldrig sockersött, för någonstans i den dimhöljda sagoskogen lurar – Trent Reznor! Han är i alla fall en stor inspirationskälla för Kleovoulou, som växte upp i Athen med ett ganska knapert musikutbud.

Bandets andra hälft David Fairweather växte upp på engelska landsbygden. Både Fairweather och Kleovoulou hamnade så småningom i London där de började jobba på samma skola. De upptäckte snart att de delade samma musiksmak och kärleken till retrosynthar. Resten är historia. Lyssna på ”To The Light” nedan.

Följ The Glass Children:
SoundCloud
Twitter
Facebook

The KVB – I Call First

Den brittiska duon The KVB bildades 2010 av Nicholas Wood och Kat Day och har levererat drömlik post-punk/shoegaze förpackad i minimalistisk electro-produktion sedan dess. Med sitt reverberade ljudlandskap har de redan letat sig in på flera av våra månadslistor. Steget från The KVB:s skira larm till legendariska noisepopband som My Bloody Valentine och Jesus and Mary Chain, också de från de brittiska öarna, är inte jättestort. Men The KVB är betydligt mer dream-pop än de är noise. Och nu också en aning dark wave. Introt till ”I Call First” är slående likt Simple Minds’ hitsingel ”Love Song” som släpptes i slutet av deras dark wave-era i 80-talets början. ”I Call First” finns med på en split EP The KVB/Flaamingos och släpptes i början av sommaren på den fina etiketten felte. The KVB väcker åter liv i längtan efter 90-talets svartklubbsdans i någon undanskymd källarlokal.

Sexwitch – Ha Howa Ha Howa

Det här inlägget kommer förmodligen att låta väldigt konstigt. Allt sedan jag hörde Sexwitch’s ”Ha Howa Ha Howa” för första gången för knappt två veckor sedan har den hemsökt mig. Det är som att jag upplever ett slags atmosfäriska störningar eller som att Natasha Khan, som hon egentligen heter, hittat en frekvens hos mig jag inte kände till och parkerat där. Det är lika delar kusligt och förföriskt och jag börjar tro att hon inte bara lyckats kanalisera all världens häxkult utan dessutom skickat vidare en musikalisk besvärjelse. Detta är helt enkelt ingen vanlig ”öronmask”. Men är det den psykedeliska goth-popen, eller rytmerna och slagverken, eller de erotiska pulserande undertonerna som gör det? Kanske, i alla fall bidrar de till intensiteten, men jag är rätt säker på att det är Khans oefterhärmliga röst som gör det. Hennes klagan och jämmer intensifieras till höga whaleande tjut, ett slags primalfalsett. Och så där håller det på. ”Ha Howa Ha Howa” är inspirerad av en gammal marockansk folksång. Kahn, kanske mest känd som det multiinstrumentala geniet bakom Bat For Lashes, lever och verkar i England, men är född i Pakistan. Var hon fått häxeriet ifrån vet jag inte, men det har gett upphov till ett slags transframkallande etno-electronica som ropar på mig från andra sidan midnatt. Vera sig jag vill det eller inte. ”He addicted me and I addicted him.” Detta är eskapism i sin häxigaste form.

P.s. Jag har fortfarande inte vågat lyssna på resten av albumet Sexwitch än.

Occult – Muse [Premiere]

Den 10 november släppte producenten Occult Samsara EP tillsammans med Audialist och från den plockar vi ett skönt stycke chill, på gränsen till ambient: Muse [Premiere]. Occult och Audialist har jobbat ihop förut, på split EP:n Smoking Sessions som släpptes i april i år. Muse [Premiere] är en fin mix av varsamma samplingar, mjuk dub-step och ambient electronica. Perfekt att varva ner till en torsdagskväll efter en dränerande vecka. Trevlig kväll!