Tag Archives: synth pop

Chromatics – ‘Shadow’ och Twin Peaks 25 år senare

Electro-eleganterna Chromatics från Portland, Oregon (samma landsända som Twin Peaks) behöver ingen vidare presentation. För alla som sett filmen Drive (Ryan Gosling som lakonisk och säker bilförare med ett mörkt förflutet från 2011) eller tv-serier som Gossip Girl, Bates Motel och Mr. Robot borde vid det här laget ha lagt bandet och dess karaktäristiskt svala synth-pop på minnet. Musik som klippt och skuren för kultserien Twin Peaks. Och mycket riktigt, Chromatics lyste upp Pacific Northwest-mörkret i slutscenen av första avsnittet av Twin Peaks: The Return. Det vill säga David Lynch och Mark Frosts efterlängtade uppföljare till Twin Peaks, som utspelar sig 25 år efter händelserna som inleds med mordet på Laura Palmer. Till de mjuka tonerna av ”Shadow” fick inbitna fans återse flera bekanta ansikten från ursprungsserien. Ett fint TP-ögonblick. Twin Peaks: The Return har nu kommit halvvägs in i nya säsongen och flera intressanta artister har redan avlöst varandra på scenen på The Bang Bang Bar. Se vilka i den här guiden.

Se videon till ”Shadow” och jaga Bob på flykten inatt. Sleep tight! 🙂

Empathy Test

Foto: Jens Atterstrand elektroskull.com Musikens Hus Electronic Winter 2017  

 

I helgen som var gick, som ni säkert känner till, Electronic Winter 2017 av stapeln i Göteborg. En av de fem akterna var brittiska Empathy Test. En duo bestående av Isaac Howlett (sång) och Adam Relf (produktion) som tar hjälp av Christina Lopez (trummor) och Jacob Ferguson Lobo (keyboards) vid liveframträdanden. I oktober förra året släppte de dubbel a-side singeln, Demons | Seeing Stars och följde upp med en tvåveckor lång Europaturné tillsammans med Mesh och Aesthetic Perfection. Under helgens spelning levererade ET snygg välproducerad atmosfärisk elektronisk synth pop som fick hela publiken att gunga synkront i takt. Duon har verkligen börjat att hitta sin publik och många var det som sjöng med, inte minst till hitlåten ‘Holding On’.                       

Isaac och Adam bildade Empathy Test efter att de upptäckte att de hade gemensamma intressen i Sci-fi filmer från 80-talet, underground dans- och indiemusik. Vilket namnet skvallrar om, det kommer från Blade Runner. Och visst kan man känna det filmiska i deras musik, genom texterna förvandlar de det vardagliga till något både vackert och tragiskt.

Empathy Test planerar att släppa ‘By My Side’ den 17/2 och ‘Bare My Soul’ 21/4 följt av en PledgeMusic-kampanj för att finansiera ett efterlängtat debutalbum. Albumet kommer även att få sällskap av ytterligare en singel ‘Safe From Harm’. De två spår som jag har förhandslyssnat på kommer inte att göra några Empathy-fans besvikna, ‘By My Side’ berättar om ett trauma och ‘Vampire Town’ bringar hopp om läkning, ljuset i tunneln. Med andra ord så finns det mycket att vänta från dessa flitiga gossar. Rent örongodis för alla som älskar analoga synthar och 80-tals beats.

Kommande livespelningar: Synth Pop Goes Berlin (Berlin, 17/2), Amphi (Cologne, 22/7) och Unter Dem Himmel (Thale, 5/8)

 

Lyssna på senaste EP-släppet så länge ↓

Skimrande spillror från en kraschad hårddisk: Mt. Si. – Limits EP

Vi har en kraschad hårddisk att tacka för juvelen Limits EP signerad Mt. Si (Cascine). Slump eller inte, händelsen tvingade Los Angeles-baserade Mt. Si att arbeta på ett nytt, mer begränsat sätt och resultatet blev elegant och säker synth-pop. Mt. Si är ett projekt som i sig uppstod av en slump. De tre vännerna bakom – Sarah Chernoff (Superhumanoids), Jesse Kivel (Kisses) och Michael David (Classixx) – skulle egentligen ha skrivit låtar till Classixx första album. Fin gruppkemi uppstod och det i kombination med ett avslappnat förhållningssätt till musikskapande bidrog till Mt. Si:s subtila och raffinerade sound. Principen var hela tiden att inte ge sig förrän trion skapat en fantastisk låt. Det blev fyra – under en period av lika många år.

Bergskammen på skivomslaget till Limits EP (som släpptes 5/2 i år) återfinns utanför Tel Aviv, Israel, och blev projektets visuella uttryck efter att trion fått syn på ett foto. Videon till spåret ”Oh” (regisserad av Garret Curtis) är dessutom inspelad på platsen där fotot togs och det är Mt. Si:s sångerska Sara Chernoff som syns i den.

Limits EP kan alltså sägas vara resultatet av skön dynamik och en avslappnad inställning till musik. Mt. Si är elektronisk pop när den är som bäst, svävande med en kristallklar skärpa. Chernoffs röst utgör en perfekt ram till det luftiga soundet. Lyssna på Limits EP och se för Guds skull videon till ”Oh”. Den visualiserar verkligen allt det Mt. Si handlar om.

Ny singel från Henric de la Cour

Henric de la Cour, forne frontmannen för Yvonne och Stripmusic, har sedan 2011 hunnit släppa två fina soloalbum. Sedan fantastiska Mandrills från 2013, är vi många som väntat och längtat efter en uppföljare. Och så lagom till valborg släpptes första singeln ”Two Against One”, från kommande albumet. (Tyvärr missade vi chansen att lägga vantarna på en av de 100 exklusiva USB-singlarna som släpptes via skivbolaget Progress Productions webbshop idag.) ”Two Against One” är lika direkt som vilken annan hit signerad HDLC som helst och du hittar den på de flesta musikplattformarna, med undantag för SoundCloud. Industriellt drivna beats och typiska ackord varvas med en medryckande refräng och fina melodier. Ett av höstens mest spännande albumsläpp blir alltså HDLC:s tredje.

Göteborgsbaserade electro/synth-etiketten Progress Productions har förutom Henric de la Cour också fina synthakter som Kite och Agent Side Grinder knutna till sig.

Satangkai – The Art of Suffering

Satangkai-bild

Göteborg har länge varit ett starkt fäste för musik, även internationellt sett. Idag släpper Satangkai, ännu ett spännande Göteborgsband, sin debutskiva The Art of Suffering. Satangkai är en feministisk syntpop-duo, ursprungligen från Ångermanland, som skriver låttexter med politiskt budskap och om ensamhet. Enja Kronlid och Sebastian Olsson beskriver projektet som öppet och naket och ljudmässigt befinner de sig på en skala från mörka techno-beats till fladdrande valssynkoper. Det skapar en oemotståndlig lika delar stark som skev ljudbild, som förstärks av Enjas sång.

Och det kittlande bandnamnet? Det är ett lån från den älskade tv-serien ”How The West Was Won” från 70-talet.

Dansa ut julen med Destroyer signerad Telepathe

Brooklyn-duon Telepathe skulle egentligen ha släppt sitt andra album 2012, men en klinch med skivbolaget försenade släppet med tre år. Så i augusti i år släpptes det efterlängtade albumet Destroyer från vilket vi plockar singeln med samma namn. Låten är uppbyggd kring en pisksnärts-beat, med drivna syntslingor och en sångstil som för tankarna till 80-talsikoner som Kim Wilde och Debbie Harry. Det är ett effektivt låtrecept som Busy Gangnes och Melissa Livaudais torde känna sig bekväma med efter ett antal EP:s och två album (det första: Dance Mother från 2009). Julkoma botas med dansdriven syntpop från Brooklyn!

 

Nytt album från Keep Shelly in Athens

Foto av Niki Topouslidou

Foto av Niki Topouslidou

När den fantastiska singeln ”Fractals” släpptes för snart ett år sedan insåg vi att Keep Shelly in Athens nästa album skulle bli väl värt väntan. Idag landade äntligen Now I’m Ready och ”Fractals” fungerar perfekt som öppningsspår. Reverberad gitarr, försiktigt smekande syntslingor och nya sångerskan Myrthas stilsäkra sång. Soundet förflyttar mig direkt till en varm strand i solnedgången. Att försöka sammanfatta KSiA:s sound låter sig inte göras så lätt, men gemensamt för låtarna på Now I’m Ready är de förflyttar mig långt bort. Inte bara geografiskt. Produktionen har en påtaglig 90-talsputs, men utan att det blir pastisch. Trots att KSiA är oblyga för äldre referenser, lyckas de med konststycket att låta moderna. Till och med på den mörkt atmosfäriska drum ‘n base-beatiga låten ”Hollow Man”, som för övrigt är perforerad av 90-talsrussin. 80-talsreferenserna finns där också, inte minst på den drivna bilåkarlåten ”Silent Rain”.

När ursprungssångerskan Sophia P, som också var med och startade KSiA, annonserade 2014 att hon tänkte hoppa av såg det ett tag inte ut att bli några fler album efter den uppmärksammade debuten At home. Men producenten RPR och Myrtha har alltså blåst nytt liv i KSiA och det på nytt skivbolag dessutom: Friends of Friends.

Dramaturgiskt är Now I’m ready i det närmaste ett perfekt album, med en snyggt avvägd balans mellan långsamt och upptempo, atmosfäriskt och bombastiskt. Låtarnas olika karaktär i kombination med mixen av genrer gör skivan till ett perfekt soundtrack, oavsett om du åker bil eller väntar in solnedgången på en strand.

Tracklist:

1. Fractals
2. Silent Rain
3. Now I’m Ready (featuring Ocean Hope)
4. Line 4 (Orange)
5. Benighted
6. Hollow Man
7. Nobody
8. Hunter

Indiansommar med Lyon

I dag njuter vi av de indiansommar-vibbar som känns i luften. Och det faktum att det var för varmt med jacka under dagens promenad. Att få njuta av ljuset och värmen lite till känns som en ynnest och en perfekt uppladdning inför gråmånaderna. Så varför inte fira det med lite glimrande synt-pop från Kanada i form av Lyon (uttalas ‘lion’). Lauren Lyon, som är hennes fullständiga namn släppte ”Indian Summer EP” 2013 och är nu på gång med ett fullängdsalbum. Ett album som enligt henne själv har mer ”bredd” än EP:n. Under arbetet med plattan, som delvis skett i L.A. berättar hon att hon på ett lekfullt sätt har upptäckt fler sidor hos sig själv, vilket hon tror att vi kommer att märka när vi så småningom lyssnar på den. Det ser fram mot. Glad onsdag!

Sons of Magdalene

Joshua Eustis, ena halvan av duon Telefon Tel Aviv, började spela in musik under namnet Sons of Magdalene redan 2007. I samband med pappans cancerbesked. Men det skulle dröja fram till juni 2014 innan fullängdaren ”Move to Pain” släpptes. Flera av låtarna var från början tänkta för Telefon Tel Aviv, men bandet fick ett tragiskt slut 2009 när vännen och bandkollegan Charles Cooper plötsligt dog. Det var länge oklart om Eustis skulle släppa någon mer egen musik över huvud taget, av förklarliga skäl. Vännerna började till och med tala om ”record dysmorphobia”, men efter en katharsis vi bara kan ana vidden av kom slutligen ”Move to Pain”.

Tanken med Sons of Magdalene är enligt Eustis att förmedla stämningar, snarare än tekniskt fulländade låtar. I ett nummer av tidningen Fact beskriver han musiken så här: ”The whole thing should sort of have the haze of listening to something through a wall, or looking at something through a dusty windowpane, or more specifically trying to recall a memory that at one time seemed sharp and present but that has dulled with age.” Vi imponeras och drabbas av känslan i ”Move to Pain”, en fin soloskiva som bland annat hämtat inspiration ur 1980-talets synth-pop.

 

Spotlight februari: Future Unlimited

Månadens spotlight-artist är ännu ett fantastiskt musikprojekt, signerat en DJ och en musiker med rockbakgrund. Vi har redan ropat högt om Nashville-bandet Future Unlimited vid ett par tillfällen. Och när de svarade på en tweet, (på svenska!), dog våra inre tonåringar en smula. Vad var det som fick två före detta grannar, som knappt tålde varandra, att bli vänner och börja skriva fantastiska låtar ihop? In och läs under Spotlight.