Tag Archives: Synthwave

Pr0files – Money

Hur mycket har en electropop-duo från Los Angeles, CA, gemensamt med ett legendariskt synthpop-band från Basildon, UK? Kanske inte jättemycket, men sångerskan i Pr0files Lauren Pardini hedrar Depeche Mode genom att bära en av deras vintage konsert-tees på ett av duons pressfoton. (Och det har väl knappast undgått något DM-fan att de inleder sin nya världsturné i Stockholm imorgon?!) Danny Sternbaum and Lauren Pardini behärskar hur som helst det här med catchy retrodoftande synth-pop. På färska singeln ”Money” (släpptes 21 april via Straight A Records) tampas duon med känslorna efter ett uppbrott:

”Cuz if everything’s so bad why do I feel so good”

Drömlika skimrande synthslingor uppburna av en driven beat skapar en perfekt väv till Pardini’s sylvassa sång. ”Money” är duons första singeln sedan albumet Jurassic Technologie släpptes i början av 2016. Kan vi förvänta oss ett nytt album före årets slut? Lyssna på ”Money” här!

”Money” är duons första singeln sedan albumet Jurassic Technologie släpptes i början av 2016.

 

Nytt från MAVS och en trip till det småländska höglandet

Vad har småländska Vislanda för koppling till Nashville, TN? Jo, Makeup and Vanity Set, MAVS a.k.a. Matthew Pusti, en veteran inom den amerikanska electro-scenen.

Videon till Chrome Prelude, en kortkort film i telescreen-stil väcker frågor. Chrome Prelude-videon fungerade också som promo för 80 exklusiva Chrome-kassetter, som för övrigt är slutsålda. Det är inledningsvis en ganska vanlig bilåkarvideo, men var det inte något märkligt och bekant med den där bussen som närmade sig ur dimman? (Tack Kalle för heads up!) Buss 106 mot Vislanda! Linje 106 trafikerar inte ens Vislanda med sina knappt 2000 invånare under dagtid. Men hur hittade MAVS och skivbolaget Data Airlines (DA) till denna lilla småländska industriort? Kanske var det Vislanda som hittade till dem …

Ett annan uppmärksamt fan ställde frågan på MAVS:s Facebook-sida, varpå Data Airlines gav det kyptiska svaret: ”Or maybe it is Småland that is pouring out of that tear? From another dimension.”

Hur som helst finns Chrome EP tillgänglig för streaming via de vanliga kanalerna från och med idag. Följande beskrivning av Chrome är saxad från MAVS:s Bandcamp-sida:

”Chrome is the sequel to MAVS 2016 EP Wavehymnal. It ventures further into the path of distorted and glitchy milieu of cyber insecurity. A perfect soundtrack to the road trip through a world of burning chrome and dissolving transistors.”

Se videon i sin helhet här nedan och se sedan till att ha med Chrome EP på nästa road trip.

 

Enjoy Fear – Letting Go. Eller vad händer egentligen med Future Unlimited?

Divorce pop.

Så står det i bion på Enjoy Fear‘s SoundCloud-sida. Inget annat. Inga hänvisningar. Men electropopduon Future Unlimited från Nashville, tillika ett av husbanden på WEIT, har gjort en repost på Enjoy Fears ”Letting Go”. Det var så jag först stötte på den. En spöklik synthslinga väver in ett 80-talsdiscobeat. Det är en bekant inramning. Och så kommer sången, som ett kusligt eko av något. Av Future Unlimited?? Ja, det visar sig vara sången från ”When It Calls” av ovan nämnda duo! I en lite dystrare skepnad bara, men det går inte att ta miste på textraderna.

Frågorna hopar sig. Handlar skilsmässan om upphovsmännen bakom FU, David Miller och Samuel D’Amelio? Kan ”Letting Go” i själva verket betraktas som en remix trots att den såväl döpts om som stöpts om? Och låttiteln, ”Letting Go” för tankarna till ett uppbrott. Vad är det som händer med Future Unlimited? Nashvilleduon som ständigt stångades och så småningom växte till en komplett live-akt har inte släppt något sedan februari i år, då efterlängtade Calm Down EP landade.

Lyssna och jämför och jämför själva. Happy Halloween!

 

Exiles – Red Lights

2048x2048

Hey! Jag har nu motvilligt insett att en lång och skön semester är slut. Men med återgången till vardagen följer också mer fokus på WEIT och inte minst – tid att lyssna igenom all musik som kommit in under sommaren. Tack för att ni fortsätter att skicka in så mycket guld till oss, keep it up!

Så, varför inte sparka igång höstterminen med lite stark syntwave från sydöstra Irland. Trion Exiles började skriva på sin debut-EP i slutet av 2015 och 9 september i år släpps Red Lights EP. Första singeln, med samma namn, målar upp ett maffigt larger than life-synthscape. Det här är syntpop för arenor. (Jag måste erkänna att jag alltid varit svag för arena-pop/rock.) Det går heller inte att ta miste på bandmedlemmarnas (Darragh O’Connor, Johnny Smee och Jack O’Flaherty) kärlek till elektronisk musik i allmänhet och 1980-talets syntpop i synnerhet.

Typiskt för arenaband är att de skriver låtar med tydlig progression. I ”Red Lights” är den starkt synt- och så småningom också gitarrdriven. Syntintrot innehåller ett riff med ett ackord som känns igen från MGMT:s megahit ”Electric Feel”. Men där MGMT dras åt det experimentella, psykedelisk pop som ändrar skepnad, skapar Exiles en betydligt rakare, mer rockinfluerad syntpop. Trion framhåller själva influenser som Hall & Oates, Tears for Fears och soundtracket till den odödliga actionkomedin Dödligt vapen, men jag vill hävda att de likt många andra av dagens syntpopband också inspirerats av MGMT.

Medan jag outtröttligt drömmer om nattliga bilfärder genom L.A. drömmer Exiles om Miami. Vilken stad är egentligen oviktig, för det handlar i djupet om en längtan efter frihet. Så här beskriver Exiles själva den kommande EP:n:

”Released in September 2016, ‘Red Lights’ is an exploration of life, love, fast cars and escaping expectations. It’s a perpetual summer dream, a night-time cruise through the palm trees and neon lights of Ocean Drive, a speedboat ride into a South Beach sunset with the promise of a new dawn.”

Håll utkik på SoundCloud i början av september alltså!

Makeup and Vanity Set – There Is No Law Here

Mannen med skidmasken på omslaget heter Matthew Pusti och gör fantastisk synthwave under namnet Makeup and Vanity Set med siktet inställt på framtiden. En mörk och dystopisk framtid. Pusti var ett barn när internet gjorde inträde i våra vardagsrum och han blev som förhäxad av ljudet från Familjens faxmodem. Han började göra musik med datorer, men gick snart över till synthesizers. Idag cirka tjugo år senare har han 14 album, tre soundtracks och ett otal remixer bakom sig och fortsätter outtröttligt att utforska nya områden. Brigador Volume 1 är första delen av två av soundtracket till dataspelet med samma namn, Brigador (skapat av spelstudion Stellar Jockey). Albumet släpptes 2 juni och från detta väljer jag att lyfta fram spåret ”There Is No Law Here”. Kanske för att mycket av det som händer och har hänt i världen på sistone spär på känslan av att världen blir allt mer dystopisk och kaosartad. Pusti’s synthwave tar oss med till en koloni på en annan planet, långt in i framtiden, med sitt mörka ”inte av denna världen” ljudlandskap. Vi ser fram emot Brigador Vol. 2, som släpps senare i sommar. Och kanske testar vi också spelet! Vågar vi hoppas på en framtida filmatisering, likt TRON?

ABSINTH3 – Long Island (feat. Kaye Kiernan)

Värmen vänder åter och syrénerna har snart blommat över. Vad kan passa bättre då än ett stycke chromachroma-kolorerad retro synthwave? ”Long Island (feat. Kaye Kiernan)” av ABSINTH3, eller Ethan Gray som han egentligen heter, är ett passande soundtrack för försommarkvällar med löften. Retrowave får mig ofta att tänka på LA. Möjligen har jag den våldsamma kärlekssagan Drive, med Ryan Gosling i huvudrollen, att tacka för det, men LA har varit en magnet för mig längre än så. (Jag har dock fortfarande inte fått uppleva staden med egna ögon.) Men vem hade kunnat ana att en ung producent från Glasgow skulle skicka iväg mig till amerikanska västkusten med sin glimrande 80’s synthpop? Efter ”Drive”-introt matchas romantiska harmonier och självklara synthslingor med Kaye Kiernans eleganta sång. Det går inte att ta miste på Ethan Gray’s hyllning till 1980-talets synthpop. Och möjligen ”the West Coast”? Tänk solkysst hud, hår som fladdrar för vinden, rollerblades, pastelliga solnedgångar och palmkantade boulevarder. Sommaren kan komma!

Albumet Retropolis släpptes i januari i år.

Violence – Shaking Pictograms

För er som varit med oss ett tag är det ingen nyhet att vi gillar kanadensisk synthpop i allmänhet och den kanadensiska etiketten Visage Musique i synnerhet. Bland deras artister har vi redan presenterat WEIT-favoriterna Gold Zebra, samt Ambrose och Liz & László här på bloggen. Nu har turen kommit till Violence. I veckan släppte denna Ottawa-duo singeln ”Shaking Pictograms” som är ett första smakprov från kommande EP:n Le Théâtre (11 september).

Violence har släppt knivskarp synthpop i cirka två år och säger sig älska sol, partenogenes, geometri och kaos. Mer vet vi inte om duon. Inte heller något om deras musikaliska influenser. Men på nya singeln tar de med åtminstone mig tillbaka till ett 80-tal dominerat av Depeche Modes syntlandskap. Ryggraden i ”Shaking Pictograms” är väldigt likt beatet som Depeche Mode’s Halo (från det legendariska albumet Violator från 1990) byggts upp kring. En hyllning till Depeche Mode eller inte, ”Shaking Pictograms” är en lekfull hommage till 80-talets analoga synthpop. (Det är förmodligen heller ingen slump att Violence släppt en singel som just heter ”Halo”?) Violence känns igen, synthwaven är alltjämt där, men på nya singeln finns en helt annan lekfullhet än tidigare. Låten byggs först långsamt upp bit för bit under cirka 90 sekunder. Det är ett lika snyggt som modigt grepp. Syntstråkar varvas sedan med spralligt syntjam och jazziga och arty inslag, med det välbekanta beatet som en röd tråd, struktur och välbehövlig tyngd. Violence, i vanliga fall decimerade på gränsen till stramhet, håller sig ändå precis på rätt sida om gränsen för vad som skulle kunna ses som väl arty. Vi ser fram emot nya EP:n med spänning.